Hiob 8
1 Ɛnna Suhini Bildad buaa sɛ:
Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
2 “Wobɛkɔ so aka saa nsɛm yi akɔsi da bɛn? Wo nsɛm yɛ mframa huhuo.
Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?
3 Onyankopɔn kyea atɛntenenee anaa? Otumfoɔ kyea deɛ ɛtene anaa?
Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?
4 Ɛberɛ a wo mma yɛɛ bɔne tiaa noɔ no, ɔgyaa wɔn maa wɔn bɔne so akatua.
Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,
5 Nanso sɛ wode wʼani bɛto Onyankopɔn so na woabɔ Otumfoɔ no mpaeɛ,
så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,
6 sɛ woyɛ kronn, na wotene a, wo enti, ɔbɛma ne ho so seesei na wama wo asi wo dada mu.
då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;
7 Wo ahyɛaseɛ bɛyɛ nkakra nkakra na daakye woanya ama abu so.
och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.
8 “Bisa awoɔ ntoatoasoɔ a atwam no, na hwehwɛ deɛ wɔn agyanom hunuiɛ.
Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt
9 Na wɔwoo yɛn nkyɛreeɛ na yɛnnim hwee. Yɛn nna wɔ asase yi so te sɛ sunsumma.
-- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;
10 Nanso adikanfoɔ no bɛkyerɛkyerɛ wo. Wɔbɛfiri wɔn nteaseɛ mu akyerɛ wo nyansa.
men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:
11 Paparɔs bɛtumi anyini akɔ soro wɔ baabi a ɛnyɛ ɔwora? Demmire bɛtumi afifiri baabi a nsuo nni anaa?
»Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?
12 Ɛberɛ a ɛrenyini a wɔntwaeɛ no, ɛdwane ntɛm so sene ɛserɛ.
Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.
13 Saa na wɔn a wɔn werɛ firi Onyankopɔn no awieeɛ teɛ; saa na wɔn a wɔnni nyamesu no anidasoɔ nkɔsi hwee.
Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.
14 Biribiara a nʼani da so no nni ahoɔden; deɛ ɔde ne ho to soɔ yɛ ananse ntontan.
Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.
15 Ɔtwere ne ntontan, nanso ɛtete; ɔsɔ mu denden nanso ɛnyɛ yie.
Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.
16 Ɔte sɛ afifideɛ a wɔgugu so nsuo yie a ɛsi owia mu. Ɛtrɛtrɛ ne mman mu wɔ turo no so;
Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;
17 Ne nhini nyini fa abotan ho, na ɛhwehwɛ ɛkwan kɔ aboɔ mu.
kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.
18 Nanso sɛ wɔtu firi ne siberɛ a, saa beaeɛ no nnim no bio na ɛka sɛ, ‘Menhunuu wo da.’
Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'
19 Ampa ara ne nkwa twam, na afifideɛ foforɔ nyini asase no so.
Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp.»
20 “Ampa ara Onyankopɔn mpo onipa a ne ho nni asɛm na ɔnhyɛ amumuyɛfoɔ nsa mu dene.
Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.
21 Ɔbɛma woasere bio, na wode ahosɛpɛ ateateam.
Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.
22 Wɔde aniwuo bɛfira wɔn a wɔtan woɔ, na amumuyɛfoɔ ntomadan bɛsɛe.”
De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.
