Hiob 8

1 Ɛnna Suhini Bildad buaa sɛ:

Då svarade Bildad af Suah, och sade:

2 “Wobɛkɔ so aka saa nsɛm yi akɔsi da bɛn? Wo nsɛm yɛ mframa huhuo.

Huru länge vill du sådana tala, och låta dins muns tal hafva ett sådant högmod?

3 Onyankopɔn kyea atɛntenenee anaa? Otumfoɔ kyea deɛ ɛtene anaa?

Menar du, att Gud dömmer orätt; eller den Allsmägtige skall vrida rätten?

4 Ɛberɛ a wo mma yɛɛ bɔne tiaa noɔ no, ɔgyaa wɔn maa wɔn bɔne so akatua.

Om dine söner hafva syndat för honom, så hafver han förkastat dem för deras missgernings skull.

5 Nanso sɛ wode wʼani bɛto Onyankopɔn so na woabɔ Otumfoɔ no mpaeɛ,

Men om du i tid gifver dig in till Gud, och beder den Allsmägtiga;

6 sɛ woyɛ kronn, na wotene a, wo enti, ɔbɛma ne ho so seesei na wama wo asi wo dada mu.

Och om du äst ren och from, så varder han uppvakandes till dig, och varder åter upprättandes boningen för dina rättfärdighets skull;

7 Wo ahyɛaseɛ bɛyɛ nkakra nkakra na daakye woanya ama abu so.

Och der du tillförene hafver haft litet, skall det härefter ganska mycket förökas.

8 “Bisa awoɔ ntoatoasoɔ a atwam no, na hwehwɛ deɛ wɔn agyanom hunuiɛ.

Ty fråga de slägter, som i förtiden varit hafva, och tag dig före att fråga deras fäder;

9 Na wɔwoo yɛn nkyɛreeɛ na yɛnnim hwee. Yɛn nna wɔ asase yi so te sɛ sunsumma.

Ty vi äre såsom i går komne, och vete intet; vårt lif är en skugge på jordene.

10 Nanso adikanfoɔ no bɛkyerɛkyerɛ wo. Wɔbɛfiri wɔn nteaseɛ mu akyerɛ wo nyansa.

De skola lära dig, och säga dig det, och gifva sitt tal före utaf sitt hjerta.

11 Paparɔs bɛtumi anyini akɔ soro wɔ baabi a ɛnyɛ ɔwora? Demmire bɛtumi afifiri baabi a nsuo nni anaa?

Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten.

12 Ɛberɛ a ɛrenyini a wɔntwaeɛ no, ɛdwane ntɛm so sene ɛserɛ.

Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar.

13 Saa na wɔn a wɔn werɛ firi Onyankopɔn no awieeɛ teɛ; saa na wɔn a wɔnni nyamesu no anidasoɔ nkɔsi hwee.

Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt;

14 Biribiara a nʼani da so no nni ahoɔden; deɛ ɔde ne ho to soɔ yɛ ananse ntontan.

Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät.

15 Ɔtwere ne ntontan, nanso ɛtete; ɔsɔ mu denden nanso ɛnyɛ yie.

Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva.

16 Ɔte sɛ afifideɛ a wɔgugu so nsuo yie a ɛsi owia mu. Ɛtrɛtrɛ ne mman mu wɔ turo no so;

Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård;

17 Ne nhini nyini fa abotan ho, na ɛhwehwɛ ɛkwan kɔ aboɔ mu.

Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar.

18 Nanso sɛ wɔtu firi ne siberɛ a, saa beaeɛ no nnim no bio na ɛka sɛ, ‘Menhunuu wo da.’

Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet.

19 Ampa ara ne nkwa twam, na afifideɛ foforɔ nyini asase no so.

Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.

20 “Ampa ara Onyankopɔn mpo onipa a ne ho nni asɛm na ɔnhyɛ amumuyɛfoɔ nsa mu dene.

Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand;

21 Ɔbɛma woasere bio, na wode ahosɛpɛ ateateam.

Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd.

22 Wɔde aniwuo bɛfira wɔn a wɔtan woɔ, na amumuyɛfoɔ ntomadan bɛsɛe.”

Men de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.