Hiob 41
1 “Wobɛtumi de darewa atwe ɔdɛnkyɛmmirampɔn anaa wobɛtumi de ahoma akyekyere ne tɛkrɛma?
Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
2 Wobɛtumi de ahoma afa ne hwenemu, anaasɛ wobɛtumi de darewa asɔ nʼapantan mu?
Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
3 Ɔbɛkɔ so asrɛ wo sɛ hunu no mmɔbɔ anaa? Ɔne wo bɛkasa brɛoo?
Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
4 Ɔbɛpene ne wo ayɛ apam ama wode no ayɛ wʼakoa afebɔɔ anaa?
Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
5 Wobɛtumi de no ayɛ ayɛmmoa te sɛ anomaa anaa wobɛtumi asa no ahoma de no ama wo mmammaa?
Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
6 Adwadifoɔ bɛpɛ sɛ wobɛtɔ no de no adi dwa anaa?
Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
7 Wobɛtumi de mpea awowɔ ne wedeɛ mu anaasɛ wode mpataa pɛmɛ bɛwowɔ ne tiri ho?
Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
8 Wode wo nsa ka no a, wobɛkae sɛdeɛ ɔbɛwoso ne ho, enti worenyɛ saa bio!
Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
9 Ɛkwan biara nni hɔ a wobɛfa so akye no; ani a ɛbɔ ne so kɛkɛ no ma nnipa dwodwo.
Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
10 Obiara ntumi nsi ne bo nhwanyane no. Afei hwan na ɔbɛtumi ne me adi asie?
Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
11 Hwan na mede no ka a ɛsɛ sɛ metua? Biribiara a ɛhyɛ ɔsoro ase wɔ me.
Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
12 “Me werɛ remfiri sɛ mɛka nʼakwaa, nʼahoɔden ne ne bɔberɛ fɛfɛ no ho asɛm.
Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
13 Hwan na ɔbɛtumi aworɔ ne ho nwoma, na hwan na ɔde nnareka bɛkɔ ne ho?
Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
14 Hwan na ɔbɛtumi abue nʼapantan, a ɛse a ɛyɛ hu ayɛ no ma no?
Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
15 Nʼakyi wɔ abona a ɛsesa soɔ, ɛpipi so a ɛkwan nna mu koraa;
Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
16 sɛdeɛ ɛpipi so fa no enti, mframa biara mfa ntam.
Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
17 Ɛtoatoa mu dendeenden a emu ntumi ntete.
Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
18 Sɛ ɔnwansi a, ɛtete ogya; nʼaniwa aba te sɛ ahemadakye hann.
När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
19 Egyatɛn turi firi nʼanom na nsramma turituri firi mu.
Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
20 Wisie tene firi ne hwene mu te sɛ ɛsɛn a ɛsi ogya soɔ.
Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
21 Nʼahomeɛ ma gyabidie ano sɔ, na egyadɛreɛ tu firi nʼanom.
Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
22 Ne kɔn mu wɔ ahoɔden ankasa; wɔn a wɔhunu no no abasa mu tu.
På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
23 Ne wedeɛ a abubu agu soɔ no yɛ peperee; ayɛ pemee a ɛnkeka ne ho.
Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
24 Ne koko so yɛ dene sɛ ɔbotan; ɛyɛ dene sɛ ayuoyammoɔ.
Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
25 Sɛ ɔsɔre a, ahoɔdenfoɔ bɔ huboa; sɛ ɔporo ne ho a, wɔdwane.
När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
26 Akofena wɔ no a, ɛnka no, pea, pɛmɛ ne agyan nso saa ara.
Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
27 Ɔfa dadeɛ sɛ wira bi na kɔbere mfrafraeɛ te sɛ dua a awuo bi ma no.
Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
28 Agyan mma no nnwane; ahwimmoɔ mu aboa yɛ ntɛtɛ ma no.
Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
29 Aporibaa te sɛ ɛserɛ wɔ nʼani so; na ɔsere pɛmɛ nnyegyeɛ.
ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
30 Abon a ano yɛ nnam tuatua ne yafunu so. Ɔtwe ne ho ase wɔ fam fa atɛkyɛ mu a, ɛyiyi akam.
På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
31 Ɔma ebunu mu huru sɛ nsuo a ɛwɔ ɛsɛn mu na ɔnunu ɛpo mu sɛ sradeɛ a ɛwɔ kukuo mu.
Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
32 Deɛ ɔbɛfa no, ɛhɔ nsuo no pa yerɛyerɛ; na obi bɛsusu sɛ ɛpo bunu adane ayɛ dwono.
Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
33 Biribiara a ɛwɔ asase so ne no nsɛ. Ɔyɛ abɔdeɛ a ɔnsuro hwee.
Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
34 Ɔmmu wɔn a wɔyɛ ahantan no mu biara; ɔyɛ wɔn a wɔyɛ ahomasoɔ no nyinaa so ɔhene.”
På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
