Hiob 28
1 Ɛwɔ deɛ wɔtu dwetɛ ne beaeɛ a wɔhoa sika kɔkɔɔ ho.
Silvret har ju sin gruva, sin fyndort har guldet, som man renar;
2 Wɔtu dadeɛ firi fam, na wɔnane kɔbere firi dadeben mu.
järn hämtas upp ur jorden, och stenar smältas till koppar.
3 Onipa ma esum ba awieeɛ; na ɔhwehwɛ kɔ akyirikyiri asase mu kɔpɛ dadeben wɔ esum kabii mu.
Man sätter då gränser för mörkret, och rannsakar ned till yttersta djupet,
4 Baabi a ɛne deɛ ɔdasani teɛ ntam ɛkwan ware no, ɔtu amena de fagudeɛtuo afidie hyɛ hɔ, mmeammea a onipa nan sii hɔ akyɛre baabi a ɛmmɛn nnipa no, ɛhɔ na ɔdi aforosiane.
Där spränger man schakt långt under markens bebyggare, där färdas man förgäten djupt under vandrarens fot, där hänger man svävande, fjärran ifrån människor.
5 Asase a ɛbɔ aduane no, wɔnane aseɛ no te sɛ deɛ wɔde ogya na ayɛ;
Ovan ur jorden uppväxer bröd, men därnere omvälves den såsom av eld.
6 aboɔdemmoɔ firi nʼabotan mu na sikakɔkɔɔ mpɔ nso wɔ ne mfuturo mu.
Där, bland dess stenar, har safiren sitt fäste, guldmalm hämtar man ock där.
7 Ɔkɔdeɛ biara nnim saa kwan a ahinta no, akorɔma biara ani nhunuiɛ.
Stigen ditned är ej känd av örnen, och falkens öga har ej utspanat den;
8 Mmoa ahantanfoɔ nnante wɔ hɔ na agyata nkɔdɛɛdɛɛ wɔ hɔ.
den har ej blivit trampad av stolta vilddjur, intet lejon har gått därfram.
9 Onipa nsa paapae abotan denden na ɔma mmepɔ ase da hɔ.
Ja, där bär man hand på hårda stenen; bergen omvälvas ända ifrån rötterna.
10 Ɔtwa aka fa abotan mu, na ɔhunu nʼademudeɛ nyinaa.
In i klipporna bryter man sig gångar, där ögat får se allt vad härligt är.
11 Ɔhwehwɛ baabi a nsubɔntene ti wɔ na ɔda nneɛma a ahinta adi.
Vattenådror täppas till och hindras att gråta. Så dragas dolda skatter fram i ljuset.
12 Nanso ɛhe na yɛbɛhunu deɛ nyansa hyɛ? Ɛhe na nteaseɛ teɛ?
Men visheten, var finnes hon, och var har förståndet sin boning?
13 Onipa renhunu ne bo a ɛsom; wɔrenhunu wɔ ateasefoɔ asase so.
Priset för henne känner ingen människa; hon står ej att finna i de levandes land.
14 Na ebunu ka sɛ, “Ɛnni me mu”; na ɛpo nso sɛ, “Ɛnni me nkyɛn.”
Djupet säger: »Hon är icke här», och havet säger: »Hos mig är hon icke.»
15 Wɔrentumi mfa sikakɔkɔɔ amapa ntɔ, na wɔrentumi mfa dwetɛ nkari ne boɔ.
Hon köper icke för ädlaste metall, med silver gäldas ej hennes värde.
16 Wɔrentumi mfa Ofir sikakɔkɔɔ ntɔ apopobibirieboɔ anaa aboɔdemmoɔ nso saa ara.
Hon väges icke upp med guld från Ofir, ej med dyrbar onyx och safir.
17 Wɔrentumi mfa ahwehwɛ anaa sikakɔkɔɔ ntoto ho, na wɔrentumi mfa sikakɔkɔɔ nnwinneɛ nsesa.
Guld och glas kunna ej liknas vid henne; hon får ej i byte mot gyllene klenoder.
18 Ɛnsɛ sɛ yɛbɔ ahwene panin ne ahwehwɛboɔ din; nyansa boɔ sene nhwene pa.
Koraller och kristall må icke ens nämnas; svårare är förvärva vishet än pärlor.
19 Etiopia akarateboɔ ne no nsɛ; wɔrentumi mfa sikakɔkɔɔ kronn ntɔ.
Etiopisk topas kan ej liknas vid henne; hon väges icke upp med renaste guld.
20 Ɛnneɛ na ɛhe na nyansa firie? Ɛhe na nteaseɛ teɛ?
Ja, visheten, varifrån kommer väl hon, och var har förståndet sin boning?
21 Wɔde asie abɔdeɛ biara ani, wɔde asie ewiem nnomaa mpo.
Förborgad är hon för alla levandes ögon, för himmelens fåglar är hon fördold;
22 Ɔsɛeɛ ne Owuo ka sɛ, “Yɛate no huhuhuhu kɛkɛ.”
avgrunden och döden giva till känna; »Blott hörsägner om henne förnummo våra öron.»
23 Onyankopɔn te ɛkwan a ɛkɔ hɔ ase, na ɔno nko ara na ɔnim baabi a ɛteɛ,
Gud, han är den som känner vägen till henne, han är den som vet var hon har sin boning.
24 ɛfiri sɛ ɔhwɛ kɔduru nsase ano na ɔhunu biribiara a ɛwɔ ɔsoro ase.
Ty han förmår skåda till jordens ändar, allt vad som finnes under himmelen ser han.
25 Ɛberɛ a ɔhyɛɛ mframa ano den too hɔ na ɔsusuu nsuwa no,
När han mätte ut åt vinden dess styrka och avvägde vattnen efter mått,
26 ɛberɛ a ɔkaa no ɔhyɛ so kyerɛɛ osutɔ na ɔtwaa ɛkwan maa aprannaa no,
när han stadgade en lag för regnet och en väg för tordönets stråle,
27 afei ɔhwɛɛ nyansa na ɔkarii no hwɛeɛ; na ɔgyee no too mu na ɔsɔɔ no hwɛeɛ.
då såg han och uppenbarade henne, då lät han henne stå fram, då utforskade han henne.
28 Na ɔka kyerɛɛ onipa sɛ, “Awurade suro, ɛno ne nyansa; na sɛ wɔkyiri bɔne a, wowɔ nteaseɛ.”
Och till människorna sade han så: »Se Herrens fruktan, det är vishet, och att fly det onda är förstånd.»
