< Hiob 26 >

1 Na Hiob kasaa bio sɛ,
Job svarade, och sade:
2 “Woaboa deɛ ɔnni tumi! Woagye basa a ɛnni ahoɔden!
Hvem äst du biståndig? Dem som ingen magt hafver? Hjelper du honom, som ingen starkhet hafver i armenom?
3 Woatu deɛ ɔnnim nyansa fo! Na woada nhunumu pa ara adi!
Hvem gifver du råd? Dem som intet vet? Och du bär fram dina stora gerningar?
4 Hwan na ɔboaa wo ma wokaa saa nsɛm yi? Hwan honhom na ɛkasa faa wo mu?
För hvem talar du? Och inför hvem går anden ifrå dig?
5 “Awufoɔ wɔ ahoyera kɛseɛ mu, wɔn a wɔwɔ nsuo ase ne deɛ ɛte mu nyinaa.
De Reser ängslas under vattnen, och de som när dem bo.
6 Asamando da adagya Onyankopɔn anim; Ɔsɛeɛ nso nni nkatasoɔ. (Sheol h7585)
Helvetet är bart för honom, och förderfvet hafver intet öfvertäckelse. (Sheol h7585)
7 Ɔtrɛ atifi fam ewiem wɔ deɛ ɛda mpan so; na ɔde asase sensɛn ohunu so.
Han sträcker ut nordet på ingo, och hänger jordena uppå intet.
8 Ɔkyekyere nsuo hyɛ ne omununkum mu, nanso nsuo no mu duru ntumi mpae no.
Vattnet samkar han i sina skyar, och skyarna remna icke derunder.
9 Ɔtrɛ ne omununkum mu de kata ɔsrane ani.
Han håller sin stol, och utbreder sin sky derföre.
10 Ɔhyɛ agyiraeɛ wɔ nsuo so de to hyeɛ wɔ hann ne esum ntam.
Han hafver satt ett mål om vattnet, intilldess ljus och mörker blifver ändadt.
11 Ɔsoro nnyinasoɔ woso, na nʼanimka ma wɔn ho dwiri wɔn.
Himmelens stodar skälfva, och gifva sig för hans näpst.
12 Ɔde ne tumi wɔsoo ɛpo ne nyansa mu, ɔtwitwaa ɛpobɔpɔn mu asinasini.
För hans kraft varder hafvet hasteliga stormande, och för hans klokhet stillar sig hafsens höghet.
13 Ɔde nʼahomeɛ maa ewiem teeɛ; na ne nsa wɔɔ ɔtweaseɛ a ɔrewea.
På himmelen varder det klart igenom hans väder, och hans hand drifver bort hvalfisken.
14 Yeinom yɛ ne nnwuma mfeafeaho; ɔka asomusɛm brɛoo kyerɛ yɛn! Na hwan na ɔbɛtumi ate ne tumi mmobɔmu no ase.”
Si, alltså går det till med hans gerningar; men hvad besynnerligit hafve vi derutinnan hört? Ho kan förstå hans magts dunder?

< Hiob 26 >