Hiob 13
1 “Mʼani ahunu yeinom nyinaa, mʼaso ate, na ate aseɛ nso.
Si, allt detta hafver mitt öga sett, och mitt öra hört, och hafver det förstått.
2 Deɛ wonim no, me nso menim; wo nsene me.
Det I veten, det vet jag ock, och är intet ringare än I;
3 Nanso mepɛ sɛ mekasa kyerɛ Otumfoɔ no na me ne Onyankopɔn toatoa adwene wɔ mʼasɛm ho.
Dock vill jag tala om den Allsmägtiga, och hafver vilja till att träta med Gud.
4 Mode atorɔ mmom na afɔre me ho; mo nyinaa moyɛ ayaresafoɔ a mo ho nni mfasoɔ!
Ty I uttyden det falskeliga, och ären alle onyttige läkare.
5 Sɛ mobɛyɛ komm koraa a ɛno na ɛbɛyɛ nyansa ama mo!
Ack! att I kunden tiga, så vorden I vise.
6 Afei montie mʼano asɛm; montie mʼanoyie.
Hörer dock mitt straff, och akter på sakena, der jag talar om.
7 Mobɛka amumuyɛsɛm ama Onyankopɔn anaa? Mobɛka nnaadaasɛm ama no anaa?
Viljen I försvara Gud med orätt; och för honom bruka svek?
8 Mobɛkyea mo aso ama no? Mobɛka Onyankopɔn asɛm ama no anaa?
Viljen I anse hans person? Viljen I gifva eder i försvar för Gud?
9 Sɛ ɔhwehwɛ mo mu a, ɛbɛsi mo yie anaa? Mobɛtumi adaadaa no sɛdeɛ modaadaa nnipa no anaa?
Skall det ock blifva eder väl gångandes, då han skall döma eder? Menen I, att I skolen gäcka honom, såsom man gäckar ena mennisko?
10 Sɛ mokyeaa mo aso wɔ kɔkoam a, sɛdeɛ ɛteɛ biara, ɔbɛka mo anim.
Han varder eder straffandes, om I hemliga ansen personen.
11 Nʼanimuonyam mmɔ mo hu anaa? Ne ho suro nntɔ mo so anaa?
Månn han icke förskräcka eder, när han kommer fram? Och hans fruktan varder fallandes öfver eder.
12 Mo kasatɔmmɛ yɛ mmɛbuo a ɛte sɛ nsõ; mo anoyie yɛ dɔteɛ.
Edor åminnelse varder liknad vid asko, och edra rygger skola vara såsom en lerhop.
13 “Monyɛ dinn, na menkasa; na deɛ ɛbɛyɛ me biara mmra me so.
Tiger för mig, att jag må tala; det skall icke fela för mig.
14 Adɛn enti na mede me ho to amaneɛ mu na mede me nkwa to me nsam?
Hvi skall jag bita mitt kött med mina tänder, och sätta mina själ i mina händer?
15 Ɛwom sɛ ɔkumm me deɛ, nanso ne so na mʼani bɛda; ampa ara mɛdi mʼakwan ho adanseɛ wɔ nʼanim.
Si, han varder mig dock dräpandes, och jag kan icke afbidat; dock vill jag straffa mina vägar för honom.
16 Nokorɛm, yei na ɛbɛyɛ me nkwagyeɛ, ɛfiri sɛ deɛ ɔnsuro Onyankopɔn no rentumi nkɔ nʼanim!
Han blifver ju min helsa; ty ingen skrymtare kommer för honom.
17 Montie me nsɛm yi yie; monyɛ aso mma deɛ meka.
Hörer mitt tal, och min uttydelse för edor öron.
18 Afei a masiesie me nkurobɔ yi, menim sɛ mɛdi bem.
Si, jag hafver allaredo sagt domen af; jag vet, att jag varder rättfärdig.
19 Obi bɛtumi abɔ me kwaadu anaa? Sɛ ɛte saa deɛ a, anka mɛyɛ komm na mawu.
Ho är den som vill gå till rätta med mig? Men nu måste jag tiga, och förgås.
20 “Ao Onyankopɔn, yɛ saa nneɛma mmienu yi pɛ ma me, na afei meremfa me ho nsuma wo:
Tveggehanda gör mig icke; så vill jag icke gömma mig bort för dig.
21 Yi wo nsa firi me so kɔ akyirikyiri, na gyae wo ho hu a wode hunahuna me no.
Låt dina hand vara långt ifrå mig, och din förskräckelse förskräcke mig icke.
22 Afei samena me na mɛba, anaa ma menkasa na bua me.
Kalla mig, och jag vill svara dig; eller jag vill tala, och svara du mig.
23 Mfomsoɔ ne bɔne dodoɔ ahe na mayɛ? Kyerɛ me me mfomsoɔ ne me bɔne.
Huru många äro mina missgerningar och synder? Låt mig få veta min öfverträdelse och synder.
24 Adɛn enti na wode wʼanim asie me na wodwene sɛ meyɛ wo ɔtamfoɔ?
Hvi fördöljer du ditt ansigte, och håller mig för din fienda?
25 Wobɛyɛ ahahan a mframa rebɔ no ayayadeɛ anaa? Wobɛtaa ntɛtɛ a awoɔ anaa?
Vill du så hård vara emot ett flygande löf; och förfölja ett torrt halmstrå?
26 Wotwerɛ soboɔ a ɛyɛ yea tia me, na woka me mmabunuberɛ mu bɔne nyinaa gu me so.
Ty du tillskrifver mig bedröfvelse, och vill förderfva mig för mins ungdoms synders skull.
27 Wode nkyehoma gu me nan; wohwɛ mʼanammɔnkwan nyinaa so yie na wode ahyɛnsodeɛ ayeyɛ mʼanammɔn mu.
Du hafver satt min fot i en stock, och gifver akt på alla mina stigar, och ser på all min fotspår;
28 “Enti onipa nkwa sa te sɛ biribi a aporɔ, te sɛ atadeɛ a nweweboa adie.
Jag, som dock förgås som ett ruttet as, och som ett kläde, det ätet varder af mal.
