Ɛsra 5
1 Saa ɛberɛ no, adiyifoɔ Hagai ne Ido babarima Sakaria de Israel Onyankopɔn din hyɛɛ nkɔm kyerɛɛ Yudafoɔ a wɔwɔ Yuda ne Yerusalem no.
Och de Propheter Haggai och Zacharia, Iddo son, propheterade till Judarna, som i Juda och Jerusalem bodde, i Israels Guds Namn.
2 Na Sealtiel babarima Serubabel ne Yosadak babarima Yesua tieeɛ, hyɛɛ aseɛ sii Onyankopɔn asɔredan no wɔ Yerusalem. Na Onyankopɔn adiyifoɔ no ka wɔn ho a wɔboaa wɔn.
Då stodo Serubbabel upp, Sealthiels son, och Jesua, Jozadaks son, och begynte till att bygga Guds hus i Jerusalem; och med dem Guds Propheter, som dem styrkte.
3 Na ankyɛre na Tatenai a ɔyɛ amrado wɔ asuo Eufrate atɔeɛ fam no ne Setar-Bosnai ne wɔn mfɛfoɔ kɔɔ Yerusalem kɔbisaa sɛ, “Hwan na ɔmaa mo kwan sɛ monsiesie asɔredan yi?”
På den tiden kom till dem Thathnai, landshöfdingen på denna sidon älfven, och SetharBosnai, och deras Råd, och sade alltså till dem: Ho hafver befallt eder att bygga detta huset, och uppsätta dess murar?
4 Wɔsane ka kyerɛɛ wɔn sɛ, wɔmfa nnipa a wɔreyɛ adwuma wɔ asɔredan no ho no nyinaa din mma wɔn.
Då sade vi dem, huru männerna heto, som desso byggning för händer hade.
5 Nanso, ɛsiane sɛ na wɔn Onyankopɔn hwɛ wɔn so enti, wɔansi Yudafoɔ ntuanofoɔ no dansie no ho kwan, kɔsii sɛ wɔde ɛho asɛm kɔdanee Dario, ma ɔsesaa nʼadwene.
Men deras Guds öga kom uppå Judarnas äldsta, så att dem icke förtaget vardt, tilldess man måtte låta komma sakena till Darios, och en skrifvelse derom igenkomme.
6 Yei ne krataa a amrado Tatenai, Setar-Bosnai ne mpanimfoɔ a wɔwɔ asuo Eufrate atɔeɛ fam no bi twerɛ kɔmaa ɔhene Dario:
Och detta är brefvets innehållelse, som Thathnai, landshöfdingen på desso sidon älfven, och SetharBosnai, och deras Råd af Apharsach, som på desso sidona älfven voro, sände till Konung Darios.
7 Yɛkyea wo, ɔhene Dario.
Och de ord, som de till honom sände, lydde alltså: Konungenom Darios allan frid.
8 Yɛpɛ sɛ yɛma wote sɛ, yɛkɔɔ beaeɛ a wɔresiesie Onyankopɔn asɔredan no wɔ Yudaman mu. Aboɔ a wɔasiesie sononko ne nnua na wɔde resi afasuo no. Adwuma no rekɔ so ahoɔden so.
Konungenom vare vetterligit, att vi komme uti Judiska landet, till den stora Gudens hus, hvilket man bygger med allahanda stenar, och bjelkar lägger man i väggarna, och arbetet går fast fram i deras händer.
9 Yɛbisaa ntuanofoɔ no sɛ, “Hwan na ɔmaa mo kwan sɛ monsiesie asɔredan yi?”
Men vi hafve frågat de äldsta, och sagt till dem alltså: Ho hafver befallt eder bygga detta hus, och uppsätta dess murar?
10 Na yɛbisaa wɔn adwumayɛfoɔ din sɛdeɛ yɛbɛtumi akyerɛ wo wɔn ntuanofoɔ.
Ock frågade vi, huru de heto, på det vi skulle det låta dig förstå, och vi hafve de mäns namn beskrifna, som deras öfverstar äro.
11 Wɔn mmuaeɛ nie: “Yɛyɛ ɔsorosoro ne asase Onyankopɔn no asomfoɔ, na yɛresane asi asɔredan a ɔhene kɛseɛ bi a na ɔwɔ Israel sii mfeɛ bebree a atwam nie no.
Men de gåfvo oss dessa ord för svar, och sade: Vi äre himmelens och jordenes Guds tjenare, och bygge det hus upp, som för mång år bygdt var, hvilket en stor Israels Konung byggt och uppsatt hade.
12 Na ɛsiane sɛ yɛn agyanom hyɛɛ ɔsorosoro Onyankopɔn abufuo enti, ɔgyaee wɔn maa Babiloniahene Nebukadnessar, ma ɔsɛee saa asɔredan yi, na ɔtwaa nkurɔfoɔ no asuo kɔɔ Babilonia.
Men då våre fäder förtörnade Gud af himmelen, gaf han dem uti NebucadNezars hand, Konungens i Babel, den Chaldeens; han slog detta hus ned, och förde bort folket till Babel.
13 “Nanso, Babiloniahene Kores adedie mu afe a ɛdi ɛkan no, ɔhyɛɛ mmara sɛ, ɛsɛ sɛ wɔsiesie Onyankopɔn asɔredan no.
Men i första årena Cores, Konungens i Babel, befallde samme Konung Cores att bygga detta Guds hus.
14 Ɔhene Kores de sikakɔkɔɔ ne dwetɛ, nkuku ne nkaka a Nebukadnessar tase firii Onyankopɔn asɔredan mu wɔ Yerusalem de kɔguu Babilonia asɔredan mu no sane baeɛ. Wɔtasee saa nneɛma no firii saa asɔredan no mu, de kɔmaa ɔbarima bi a ne din de Sesbasar a ɔhene Kores hyɛɛ no amrado wɔ Yuda no sɛ ɔnhwɛ so.
Ty ock de gyldene och silfverkärile i Guds hus, som NebucadNezar utu templet i Jerusalem tagit hade, och fört uti det templet i Babel, dem tog Konung Cores utu templet i Babel, ock fick dem Sesbazar vid namn, den han för en landshöfdinga satte;
15 Ɔhene no hyɛɛ no sɛ, ɔnsane mfa nkuku ne nkaka no nsane nkɔgu wɔn guberɛ wɔ Yerusalem, na ɔnsane nsiesie Onyankopɔn asɔredan no ma ɛnyɛ sɛdeɛ na ɛteɛ kane no.
Och sade till honom: Tag dessa kärilen; far bort, och för dem uti templet i Jerusalem, och låt uppbygga Guds hus i sitt rum.
16 “Enti, Sesbasar yi bɛtoo Onyankopɔn asɔredan yi fapem wɔ Yerusalem. Ɛfiri saa ɛberɛ no, nnipa no gu so reyɛ ho adwuma nanso wɔnwieeɛ.”
Då kom samme Sesbazar, och lade grundvalen till Guds hus i Jerusalem. Ifrå den tiden hafver man byggt, och är ännu icke fullkomnadt.
17 Enti, seesei, sɛ ɛbɛyɛ ɔhene anisɔ a, monkɔnpɛnsɛmpɛnsɛm Babilonia ahemfie nneɛma dada akoraeɛ nhwɛ sɛ, ɔhene Kores hyɛɛ mmara sɛ wɔnsiesie Onyankopɔn asɔredan a ɛwɔ Yerusalem no anaa. Na momma ɔhene no nkyerɛ nʼadwene wɔ saa asɛm yi ho.
Om nu Konungenom täckes, så låte söka i Konungens skatthuse, som i Babel är, om det så befaldt är af Konung Cores, att bygga Guds hus i Jerusalem, och sände till oss Konungens mening härom.
