1 Petro 5
1 Me a meyɛ ɔpanin no, metu asafo no mu mpanimfoɔ fo sɛ, meyɛ Kristo amanehunu no ho adanseɛ enti nʼanimuonyam a ɛbɛba no bɛka me. Metu mo fo sɛ,
Presterna, som äro ibland eder, förmanar jag, som ock är en Prest, och vittne till Christi pino, och delaktig i den härlighet som uppenbaras skall:
2 monyɛ nnwan a Onyankopɔn de wɔn ahyɛ mo nsa no nnwanhwɛfoɔ na monhwɛ wɔn yie sɛdeɛ Onyankopɔn pɛ sɛ moyɛ no. Monyɛ adwuma a monhwehwɛ ho akatua biara, na mmom, pɛ ara na mopɛ sɛ moyɛ.
Föder Guds hjord, som är ibland eder; och hafver akt på honom, icke nödige, utan sjelfviljande; icke för slem vinnings skull, utan af en god vilja;
3 Monnhyɛ wɔn a wɔde wɔn ahyɛ mo nsa no so, na mmom monyɛ nhwɛsoɔ pa mma nnwan no.
Icke heller såsom herrar öfver sitt folk; utan varer hjordenom till efterdömelse.
4 Na sɛ Odwanhwɛfoɔ panin no ba a, wɔbɛma mo animuonyam ahenkyɛ a ɛho nsɛe da.
Och sedan, då öfverste Herden uppenbar varder, skolen I undfå härlighetenes ovanskeliga krona.
5 Saa ara na ɛsɛ sɛ mmabunu, mobrɛ mo ho ase ma mpanimfoɔ. Mo nyinaa mfa ahobrɛaseɛ nkatanimu mmɔ mo asene na monsom mo ho mo ho ɛfiri sɛ, Atwerɛsɛm no ka sɛ, “Onyankopɔn si ahantanfoɔ ɛkwan na ɔdom ahobrɛasefoɔ.”
Sammalunda I unge, varer dem gamlom underdånige. Varer alle inbördes hvarannan underdånige, och håller eder hårdt vid ödmjukhetena; ty Gud står emot de högfärdiga, men de ödmjuka gifver han nåd.
6 Enti mommrɛ mo ho ase nhyɛ Onyankopɔn nsa a tumi wɔ mu no ase sɛdeɛ ɛbɛyɛ a ɔbɛma mo so wɔ ɛberɛ a ɛsɛ mu.
Så ödmjuker eder nu under Guds mägtiga hand, på det han eder upphöjer i sinom tid.
7 Momfa mo dadwene ne mo haw nyinaa nto ne so ɛfiri sɛ, ɔdwene mo ho.
Alla edra omsorg kaster på honom; ty han hafver omsorg om eder.
8 Mo ani nna hɔ; monwɛn ɛfiri sɛ, mo ɔtamfoɔ bonsam no nam sɛ gyata a ɔbobɔm hwehwɛ deɛ ɔbɛnya no amene.
Varer nyktre, och vaker; ty edar fiende, djefvulen, går omkring såsom ett rytande lejon, och söker hvem han uppsluka må.
9 Momfa gyidie nnyina pintinn nsi no ɛkwan ɛfiri sɛ, monim sɛ mo nuanom agyidifoɔ a wɔwɔ ewiase afanan nyinaa rehunu saa amane korɔ no ara bi.
Står honom emot, stadige i trone; och veter, att samma vedermöda vederfars edra bröder i verldene.
10 Na adom nyinaa Onyankopɔn a wafrɛ mo aba ne daa animuonyam no mu Kristo mu no, ɔno ara na sɛ monya hunu amane kakra ansa a, ɔbɛsiesie mo pɛ; ɔbɛma mo ase atim; ɔbɛhyɛ mo den; ɔbɛma mo anya nnyinasoɔ. (aiōnios g166)
Men Gud, som all nåd kommer af, den eder kallat hafver till sin eviga härlighet i Christo Jesu, han fullborde eder, som en liten tid liden, styrke, stödje och stadfäste; (aiōnios g166)
Honom vare ära, och magt evinnerliga. Amen. (aiōn g165)
12 Me nua ogyidini Silwano na ɔboaa me maa metwerɛɛ saa krataa tiawa yi. Mepɛ sɛ mehyɛ mo nkuran na medi adanseɛ sɛ, yei yɛ Onyankopɔn adom kann. Monnyina mu dennen.
Med edar trogna broder Silvanus, som jag menar, hafver jag eder tillskrifvit med få ord, förmanandes och betygandes, att detta är den rätta Guds nåd, som I uti stån.
13 Asafo a Onyankopɔn ayi wɔ Babilonia no ne me ba Marko kyea mo.
Helsar eder den församling i Babylonien, utvald lika med eder; och min son Marcus.
14 Momfa ɔdɔ atuuyɛ wɔ Kristo mu nkyeakyea mo ho mo ho. Asomdwoeɛ nka mo a mowɔ Kristo mu no nyinaa.
Helser eder inbördes med kärlekens kyss. Frid vare med eder allom, som äro i Christo Jesu. Amen.
