Nnwom 91
1 Nea ɔte Ɔsorosoroni no hintabea no biara bɛhome wɔ Otumfo no nwini ase.
Den der under dens Högstas bekärm sitter, och under dens Allsmägtigas skugga blifver,
2 Mese Awurade se, “Ɔyɛ me guankɔbea ne mʼabandennen, me Nyankopɔn a mewɔ no mu ahotoso.”
Han säger till Herran: Mitt hopp och min borg; min Gud, den jag hoppas uppå.
3 Ampa ara, obegye wo afi firisumfo afiri ne owuyare mu.
Ty han frälsar dig ifrå jägarens snaro, och ifrå den skadeliga pestilentie.
4 Ɔde ne ntakra bɛkata wo so; na ne ntaban ase na wubenya guankɔbea; ne nokware bɛyɛ wo nkatabo ne wo kyɛm.
Han skall betäcka dig med sina fjädrar, och ditt hopp skall vara under hans vingar; hans sanning är spjut och sköld;
5 Worensuro ɔdasu mu ɔsɛe, anaa bɛmma a etu awia,
Att du icke torf förskräckas för nattenes stygghet; för de skott, som om dagen flyga;
6 anaa owuyare a ɛba sum mu, anaa ɔyaredɔm a ɛsɛe ade wɔ owigyinae bere.
För pestilentie, som i mörkrena vankar; för den sjuko, som om middagen förderfvar.
7 Apem bɛtotɔ wo nkyɛn mu, na mpem du atotɔ wo nifa a, wo de, ɛremmɛn wo.
Om tusende falla vid dina sido, och tiotusende vid dina högra sido, så skall det dock intet drabba uppå dig.
8 Wʼaniwa nko ara na wode bɛhwɛ na woahu nnebɔneyɛfo asotwe.
Ja, du skall med din ögon se lust, och skåda huru dem ogudaktigom vedergullet varder.
9 Sɛ woka se, “Awurade ne me guankɔbea,” na wode Ɔsorosoroni no hɔ yɛ wo tenabea a,
Ty Herren är ditt hopp; den Högste är din tillflykt.
10 ɔhaw biara remmunkam wo so, na ɔsɛe biara remmɛn wo ntamadan.
Dig varder intet ondt vederfarandes, och ingen plåga skall nalkas dine hyddo.
11 Efisɛ Onyankopɔn bɛsoma nʼabɔfo abɛbɔ wo ho ban na wɔabɛwɛn wo wʼakwan nyinaa mu;
Ty han hafver befallt sinom Änglom om dig, att de skola bevara dig på allom dinom vägom.
12 wɔde wɔn nsa bɛma wo so, na wo nan ampem ɔbo.
De skola bära dig på händerna, att du icke stöter din fot på stenen.
13 Wubetiatia gyata ne aprammiri so, wobɛnantew gyataforo ne ɔwɔ so.
På lejon och huggormar skall du gå, och trampa uppå det unga lejonet och drakan.
14 Awurade ka se, “Esiane sɛ ɔdɔ me nti, megye no; mɛbɔ ne ho ban, efisɛ ogye me din to mu.
Han begärar mig, ty vill jag uthjelpa honom; han känner mitt Namn, derföre vill jag beskydda honom.
15 Ɔbɛfrɛ me na megye ne so; mɛka ne ho wɔ amanehunu mu, megye no na mahyɛ no anuonyam.
Han åkallar mig, ty vill jag höra honom; jag är när honom i nödene; jag skall taga honom derut, och låta honom till äro komma.
16 Mɛma nkwa nna a ɛware amee no na makyerɛ no me nkwagye.”
Jag skall mätta honom med långt lit, och skall bete honom mina salighet.
