Nnwom 78

1 Asaf dwom. Me nkurɔfo, muntie me nkyerɛkyerɛ; monyɛ aso mma mʼanom nsɛm.

En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.

2 Mɛkasa wɔ abebu mu, mɛka ahintasɛm, teteete nneɛma no,

Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.

3 nneɛma a yɛate na yɛahu; nneɛma a yɛn agyanom aka ho asɛm akyerɛ yɛn.

Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,

4 Yɛremfa nkame wɔn mma; yɛbɛka akyerɛ nkyirimma Awurade nneyɛe a ɛfata nkamfo no, ne tumi ne anwonwade a wayɛ no.

det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.

5 Ɔyɛɛ ahyɛde maa Yakob na ɔyɛɛ mmara wɔ Israel, nea ɔhyɛɛ yɛn nenanom sɛ wɔnkyerɛ wɔn mma,

Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.

6 sɛnea ɛbɛyɛ a nkyirimma besua, mpo mmofra a wonnya nwoo wɔn, na wɔn nso akyerɛkyerɛ wɔn mma.

Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.

7 Afei wɔde wɔn ho bɛto Onyankopɔn so, na wɔn werɛ remfi ne nneyɛe, na wobedi nʼahyɛde so.

Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.

8 Wɔrenyɛ sɛ wɔn nenanom, a na wɔyɛ asoɔdenfo ne atuatewfo, wɔn a wonni Onyankopɔn nokware wɔ wɔn koma mu na woyɛ honhom mu atorofo ma no no.

Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.

9 Ɛwɔ mu sɛ na Efraim mmarima kurakura agyan, nanso ɔko da no woguanee;

Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.

10 Wɔanni Onyankopɔn apam no so, wɔampɛ sɛ wodi ne mmara no so.

De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.

11 Wɔn werɛ fii nea wayɛ, anwonwade a wayɛ akyerɛ wɔn no.

De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.

12 Ɔyɛɛ anwonwade wɔ wɔn nenanom anim, wɔ Soan mantam a ɛwɔ Misraim asase so.

Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.

13 Ɔkyɛɛ po mu na ɔde wɔn faa mu. Ɔmaa nsu no gyinaa sɛ afasu.

Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.

14 Ɔde omununkum dii wɔn anim awia na ɔde ogyatɛn dii wɔn anim anadwo nyinaa.

Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.

15 Ɔpaee ɔbotan mu wɔ sare so, na ɔmaa wɔn nsu a ɛdɔɔso sɛ po;

Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.

16 Ɔmaa asuti fii abotan mu na ɔmaa nsu sen sɛ nsubɔnten.

Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.

17 Nanso wɔkɔɔ so yɛɛ bɔne tiaa no, wɔsɔre tiaa Ɔsorosoroni no wɔ sare no so.

Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.

18 Wɔhyɛɛ da kaa aduan a wɔpɛ, de sɔɔ Onyankopɔn hwɛe.

De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.

19 Wɔkasa tiaa Onyankopɔn se, “Onyankopɔn betumi ato pon wɔ sare so ana?

Och de talade mot Gud, de sade: "Kan väl Gud duka ett bord i öknen?

20 Ɔde ade bɔɔ ɔbotan mu no, nsu tue fii mu, na nsuwa sen buu so. Na obetumi ama yɛn aduan nso? Obetumi ama ne nkurɔfo nam ana?”

Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?"

21 Bere a Awurade tee nea wɔreka no, ne bo fuw yiye; ne gya beguu Yakob so, na nʼabufuwhyew sɔre tiaa Israel,

Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,

22 efisɛ na wonni Onyankopɔn mu gyidi anaasɛ ne nkwagye mu ahotoso.

eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.

23 Nanso ɔkasa kyerɛɛ ɔsoro wɔ ɔhyɛ so; na obuee ɔsorosoro apon.

Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;

24 Ɔtɔɔ mana guu fam maa nnipa no sɛ wunni, ɔmaa wɔn ɔsoro aduan.

han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.

25 Nnipa dii abɔfo aduan; ɔmaa wɔn aduan a wobetumi adi nyinaa.

Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.

26 Ogyaa apuei mframa fi ɔsoro, na ofi ne tumi mu bɔɔ atɔe mframa.

Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.

27 Ɔtɔɔ nam sɛ mfutuma guu wɔn so, nnomaa a wotu bebree sɛ mpoano nwea.

Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;

28 Ɔma wɔbaa fam kɔɔ wɔn atenae, ne wɔn ntamadan ho nyinaa.

han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.

29 Wodidi maa aduan no boroo wɔn so efisɛ ɔmaa wɔn nea wɔhwehwɛ.

Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.

30 Nanso ansa na wobefi aduan a wɔhwehwɛ no ho, bere a ɛhyehyɛ wɔn anom mpo no,

Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,

31 Onyankopɔn abufuw sɔree wɔn so; okum ahoɔdenfo a wɔwɔ wɔn mu twitwaa Israel mmerante gui.

då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.

32 Eyinom nyinaa akyi, wɔkɔɔ so yɛɛ bɔne; nʼanwonwade akyi no, wɔannye anni.

Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.

33 Enti otwaa wɔn nna so te sɛ ahuru yɛɛ wɔn mfe awiei huhuuhu.

Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.

34 Bere biara a Onyankopɔn bekum wɔn no, wɔhwehwɛ no na wɔpere wɔn ho san ba ne nkyɛn.

När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.

35 Wɔkaee sɛ Onyankopɔn yɛ wɔn botan, sɛ Ɔsorosoro Nyankopɔn no yɛ wɔn Gyefo.

De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;

36 Nanso wɔde wɔn ano bɛdaadaa no, na wɔde wɔn tɛkrɛma atwa atoro akyerɛ no;

och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.

37 wɔn koma nni no nokware, na wonni nʼapam no so.

Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.

38 Nanso na ɔyɛ ahummɔbɔ; ɔde wɔn amumɔyɛ kyɛɛ wɔn a wansɛe wɔn. Mpɛn pii, ɔtwentwɛn nʼabufuw so na wanhwie nʼabufuwhyew nyinaa.

Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.

39 Ɔkaee sɛ wɔyɛ ɔhonam ara kwa, mframa bi a ɛbɔ twa mu na ɛnsan nʼakyi.

Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.

40 Mpɛn ahe na wɔansɔre antia no wɔ sare no so hɔ, na mpɛn ahe na wɔamma ne werɛ anhow wɔ asase wosee no so!

Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!

41 Wɔsɔɔ Onyankopɔn hwɛɛ bere biara; na woyii Israel Ɔkronkronni no abufuw.

Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.

42 Wɔn werɛ fii ne tumi no, da a ogyee wɔn fii wɔn nhyɛsofo nsam no,

De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,

43 da a ɔyɛɛ nsɛnkyerɛnne nwonwaso wɔ Misraim no ne nʼanwonwade wɔ Soan mantam mu no.

då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.

44 Ɔmaa wɔn nsubɔnten dan mogya; wɔantumi annom wɔn nsuten mu nsu.

Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;

45 Ɔmaa nwansenadɔm baa wɔn so bɛhaw wɔn na mpɔtorɔ nso bɛsɛee wɔn asase.

han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.

46 Ɔmaa tɛwtɛw bedii wɔn mfuw so aduan na ɔde wɔn nnɔbae nso maa mmoadabi.

Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;

47 Ɔde mparuwbo sɛee wɔn bobe na ɔde sukyerɛmma sɛee wɔn ankye nnua.

han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;

48 Ɔde sukyerɛmma kum wɔn anantwi ɔde anyinam kum wɔn nyɛmmoa.

han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.

49 Ohwiee nʼabufuwhyew guu wɔn so, abufuw, anibere ne ɔtan; abɔfo asɛefo kuw no.

Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.

50 Ɔbɔɔ kwan maa nʼabufuw; na wamfa wɔn nkwa ankyɛ wɔn, mmom, ɔde wɔn maa ɔyaredɔm.

Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.

51 Okunkum Misraimfo mmakan nyinaa, Ham ntamadan mu nnipa mu abakan.

Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.

52 Nanso oyii ne nkurɔfo fii mu sɛ nguankuw; odii wɔn anim sɛ nguan wɔ sare no so.

Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.

53 Odii wɔn anim dwoodwoo, enti wɔansuro; nanso wɔn atamfo de, po asorɔkye bu faa wɔn so.

Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.

54 Sɛɛ na ɔyɛ de wɔn baa nʼasase kronkron no ahye so, bepɔw asase a ɔde ne nsa nifa gyee no.

Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.

55 Ɔpam amanaman a wɔwɔ wɔn anim no na ɔkyekyɛɛ wɔn nsase no mu maa wɔn sɛ wɔn agyapade; ɔbɔɔ Israel mmusuakuw no atenase wɔ wɔn afi mu.

Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.

56 Nanso wɔsɔɔ Onyankopɔn hwɛe, na wɔsɔre tiaa Ɔsorosoroni no; na wɔanni ne mmara so.

Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;

57 Wɔyɛɛ sɛ wɔn agyanom, wɔanni nokware na wɔannya gyidi, ahotoso nni wɔn mu na wɔte sɛ agyan a asɛe.

de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.

58 Wɔde wɔn sorɔnsorɔmmea hyɛɛ no abufuw na wɔn ahoni maa ne ninkutwe mu yɛɛ den.

De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.

59 Onyankopɔn tee wɔn nka no, ne bo fuwii; na ɔpoo Israel korakora.

Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.

60 Ogyaw nʼatenae a ɛwɔ Silo no, ntamadan a wasi wɔ nnipa mu no.

Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;

61 Ɔde Apam Adaka a ɛyɛ ne tumi no kɔɔ nnommum mu, nʼanuonyam kɔɔ atamfo nsam.

han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.

62 Ɔde ne nkurɔfo maa afoa; ne bo fuw nʼagyapade yiye.

Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.

63 Ogya hyew wɔn mmerante kum wɔn, na wɔn mmabaa annya ayeforohyia dwom anto;

Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.

64 Wɔn asɔfo wuwuu afoa ano, na wɔn akunafo antumi ansu.

Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.

65 Afei Awurade sɔree sɛnea ofi nna mu no, sɛnea ɔbarima a wabow nsa nyan fi nnahɔɔ mu no.

Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.

66 Ɔbobɔɔ nʼatamfo ma woguan kɔɔ wɔn akyi; ɔhyɛɛ wɔn aniwu afebɔɔ.

Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.

67 Afei ɔpoo Yosef ntamadan no, na wamfa Efraim abusuakuw no nso;

Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.

68 Na mmom, ɔfaa Yuda abusuakuw no, Bepɔw Sion a ɔdɔ no no.

Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.

69 Osii ne kronkronbea te sɛ sorɔnsorɔmmea, te sɛ asase a etim hɔ daa.

Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.

70 Oyii ne somfo Dawid, ɔfrɛɛ no fii nguannan mu;

Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.

71 fii nguan akyi na ɔde no bae se ɔmmɛyɛ oguanhwɛfo mma ne nkurɔfo Yakob, mma Israel a wɔyɛ nʼagyapade.

Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.

72 Na Dawid de koma pa hwɛɛ wɔn so na ɔde ne nimdeɛ dii wɔn anim.

Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.