Nnwom 78

1 Asaf dwom. Me nkurɔfo, muntie me nkyerɛkyerɛ; monyɛ aso mma mʼanom nsɛm.

En undervisning Assaphs. Hör, mitt folk, min lag; böjer edor öron till mins muns tal.

2 Mɛkasa wɔ abebu mu, mɛka ahintasɛm, teteete nneɛma no,

Jag vill öppna min mun till ordspråk, och vill förtälja gamla hemligheter;

3 nneɛma a yɛate na yɛahu; nneɛma a yɛn agyanom aka ho asɛm akyerɛ yɛn.

De vi hört hafve och vetom, och våra fäder oss förtäljt hafva;

4 Yɛremfa nkame wɔn mma; yɛbɛka akyerɛ nkyirimma Awurade nneyɛe a ɛfata nkamfo no, ne tumi ne anwonwade a wayɛ no.

Att vi det icke fördölja skulle deras barnom, som efter komma skulle; utan förkunna Herrans lof, och hans magt och under, som han gjort hafver.

5 Ɔyɛɛ ahyɛde maa Yakob na ɔyɛɛ mmara wɔ Israel, nea ɔhyɛɛ yɛn nenanom sɛ wɔnkyerɛ wɔn mma,

Han upprättade ett vittnesbörd i Jacob, och gaf en lag i Israel, den han våra fäder böd, till att lära deras barn;

6 sɛnea ɛbɛyɛ a nkyirimma besua, mpo mmofra a wonnya nwoo wɔn, na wɔn nso akyerɛkyerɛ wɔn mma.

På det att efterkommanderna måtte det lära, och de barn, som ännu skulle födde varda; då de uppkommo, att de ock förkunnade det sinom barnom;

7 Afei wɔde wɔn ho bɛto Onyankopɔn so, na wɔn werɛ remfi ne nneyɛe, na wobedi nʼahyɛde so.

Att de skulle sätta sitt hopp till Gud, och icke förgäta Guds verk, och hålla hans bud;

8 Wɔrenyɛ sɛ wɔn nenanom, a na wɔyɛ asoɔdenfo ne atuatewfo, wɔn a wonni Onyankopɔn nokware wɔ wɔn koma mu na woyɛ honhom mu atorofo ma no no.

Och icke varda, såsom deras fäder, en affällig och ohörsam art; hvilkom deras hjerta icke fast var, och deras ande höll sig icke troliga till Gud;

9 Ɛwɔ mu sɛ na Efraim mmarima kurakura agyan, nanso ɔko da no woguanee;

Såsom Ephraims barn, som väpnade voro och förde bågan, föllo af i stridstidenom.

10 Wɔanni Onyankopɔn apam no so, wɔampɛ sɛ wodi ne mmara no so.

De höllo icke Guds förbund, och ville icke vandra i hans lag;

11 Wɔn werɛ fii nea wayɛ, anwonwade a wayɛ akyerɛ wɔn no.

Och förgåto hans verk, och hans under, som han dem bevist hade.

12 Ɔyɛɛ anwonwade wɔ wɔn nenanom anim, wɔ Soan mantam a ɛwɔ Misraim asase so.

För deras fäder gjorde han under, i Egypti land, på den markene Zoan.

13 Ɔkyɛɛ po mu na ɔde wɔn faa mu. Ɔmaa nsu no gyinaa sɛ afasu.

Han åtskiljde hafvet, och lät dem gå derigenom, och satte vattnet såsom en mur.

14 Ɔde omununkum dii wɔn anim awia na ɔde ogyatɛn dii wɔn anim anadwo nyinaa.

Han ledde dem om dagen med en molnsky, och om nattena med en klar eld.

15 Ɔpaee ɔbotan mu wɔ sare so, na ɔmaa wɔn nsu a ɛdɔɔso sɛ po;

Han lät bergsklippona remna i öknene, och gaf dem dricka vatten tillfyllest;

16 Ɔmaa asuti fii abotan mu na ɔmaa nsu sen sɛ nsubɔnten.

Och lät bäcker flyta utu bergsklippone, att de flöto derut, såsom vattuströmmar.

17 Nanso wɔkɔɔ so yɛɛ bɔne tiaa no, wɔsɔre tiaa Ɔsorosoroni no wɔ sare no so.

Likväl syndade de ännu emot honom, och förtörnade den Högsta i öknene;

18 Wɔhyɛɛ da kaa aduan a wɔpɛ, de sɔɔ Onyankopɔn hwɛe.

Och försökte Gud, i deras hjerta, att de spis beddes till deras själar;

19 Wɔkasa tiaa Onyankopɔn se, “Onyankopɔn betumi ato pon wɔ sare so ana?

Och talade emot Gud, och sade: Ja, skulle väl Gud kunna bereda ett bord i öknene?

20 Ɔde ade bɔɔ ɔbotan mu no, nsu tue fii mu, na nsuwa sen buu so. Na obetumi ama yɛn aduan nso? Obetumi ama ne nkurɔfo nam ana?”

Si, han hafver väl slagit bergsklippona, att vatten utflöt, och bäcker sig utgåfvo; men huru kan han gifva bröd, och skaffa sino folke kött?

21 Bere a Awurade tee nea wɔreka no, ne bo fuw yiye; ne gya beguu Yakob so, na nʼabufuwhyew sɔre tiaa Israel,

Då nu Herren det hörde, vardt han upptänd; och eld gick upp i Jacob, och vrede kom öfver Israel;

22 efisɛ na wonni Onyankopɔn mu gyidi anaasɛ ne nkwagye mu ahotoso.

Att de icke trodde uppå Gud, och hoppades icke uppå hans hjelp.

23 Nanso ɔkasa kyerɛɛ ɔsoro wɔ ɔhyɛ so; na obuee ɔsorosoro apon.

Och han böd skyarna ofvantill, och upplät himmelens dörrar;

24 Ɔtɔɔ mana guu fam maa nnipa no sɛ wunni, ɔmaa wɔn ɔsoro aduan.

Och lät regna Man till dem till mats, och gaf dem himmelsbröd.

25 Nnipa dii abɔfo aduan; ɔmaa wɔn aduan a wobetumi adi nyinaa.

De åto änglabröd; han sände dem mat tillfyllest.

26 Ogyaa apuei mframa fi ɔsoro, na ofi ne tumi mu bɔɔ atɔe mframa.

Han lät blåsa östanväder under himmelen, och genom sina starkhet upprörde sunnanväder;

27 Ɔtɔɔ nam sɛ mfutuma guu wɔn so, nnomaa a wotu bebree sɛ mpoano nwea.

Och lät kött regna uppå dem såsom stoft, och foglar såsom sanden i hafvet;

28 Ɔma wɔbaa fam kɔɔ wɔn atenae, ne wɔn ntamadan ho nyinaa.

Och lät dem falla i deras lägre, allestäds der de bodde.

29 Wodidi maa aduan no boroo wɔn so efisɛ ɔmaa wɔn nea wɔhwehwɛ.

Då åto de, och vordo för mätte; han lät dem släcka sin lusta.

30 Nanso ansa na wobefi aduan a wɔhwehwɛ no ho, bere a ɛhyehyɛ wɔn anom mpo no,

Då de ännu sin lusta icke släckt hade, och de ännu åto deraf,

31 Onyankopɔn abufuw sɔree wɔn so; okum ahoɔdenfo a wɔwɔ wɔn mu twitwaa Israel mmerante gui.

Så kom Guds vrede öfver dem; och drap de yppersta ibland dem, och nederslog de bästa i Israel.

32 Eyinom nyinaa akyi, wɔkɔɔ so yɛɛ bɔne; nʼanwonwade akyi no, wɔannye anni.

Men öfver allt detta syndade de ännu mer, och trodde intet uppå hans under.

33 Enti otwaa wɔn nna so te sɛ ahuru yɛɛ wɔn mfe awiei huhuuhu.

Derföre lät han dem dö bort, så att de intet fingo, och måste i deras lifsdagar plågade varda.

34 Bere biara a Onyankopɔn bekum wɔn no, wɔhwehwɛ no na wɔpere wɔn ho san ba ne nkyɛn.

När han drap dem, sökte de honom, och vände sig bittida till Gud;

35 Wɔkaee sɛ Onyankopɔn yɛ wɔn botan, sɛ Ɔsorosoro Nyankopɔn no yɛ wɔn Gyefo.

Och tänkte, att Gud är deras tröst, och Gud den Högste deras förlösare;

36 Nanso wɔde wɔn ano bɛdaadaa no, na wɔde wɔn tɛkrɛma atwa atoro akyerɛ no;

Och skrymtade för honom med deras mun, och lögo för honom med deras tungo.

37 wɔn koma nni no nokware, na wonni nʼapam no so.

Men deras hjerta var icke fast intill honom, och höllo sig icke troliga intill hans förbund.

38 Nanso na ɔyɛ ahummɔbɔ; ɔde wɔn amumɔyɛ kyɛɛ wɔn a wansɛe wɔn. Mpɛn pii, ɔtwentwɛn nʼabufuw so na wanhwie nʼabufuwhyew nyinaa.

Men han var barmhertig, och förlät missgerningarna, och förgjorde dem icke; och afvände ofta sina vrede, och lät icke alla sina vrede gå.

39 Ɔkaee sɛ wɔyɛ ɔhonam ara kwa, mframa bi a ɛbɔ twa mu na ɛnsan nʼakyi.

Ty han tänkte att de äro kött; ett väder, som bortfar, och kommer intet igen.

40 Mpɛn ahe na wɔansɔre antia no wɔ sare no so hɔ, na mpɛn ahe na wɔamma ne werɛ anhow wɔ asase wosee no so!

De förtörnade honom ganska ofta i öknene, och bekymrade honom i ödemarkene.

41 Wɔsɔɔ Onyankopɔn hwɛɛ bere biara; na woyii Israel Ɔkronkronni no abufuw.

De försökte Gud framgent, och rette den Heliga i Israel.

42 Wɔn werɛ fii ne tumi no, da a ogyee wɔn fii wɔn nhyɛsofo nsam no,

De tänkte intet uppå hans hand, den dagen då han förlöste dem ifrå fienderna;

43 da a ɔyɛɛ nsɛnkyerɛnne nwonwaso wɔ Misraim no ne nʼanwonwade wɔ Soan mantam mu no.

Såsom han sina tecken gjort hade uti Egypten, och sina under i det landet Zoan.

44 Ɔmaa wɔn nsubɔnten dan mogya; wɔantumi annom wɔn nsuten mu nsu.

Då han deras vatten i blod vände; så att de af deras bäcker icke dricka kunde.

45 Ɔmaa nwansenadɔm baa wɔn so bɛhaw wɔn na mpɔtorɔ nso bɛsɛee wɔn asase.

Då han ohyro ibland dem sände, som dem åto, och paddor, som dem förderfvade;

46 Ɔmaa tɛwtɛw bedii wɔn mfuw so aduan na ɔde wɔn nnɔbae nso maa mmoadabi.

Och gaf deras frukt gräsmatkom, och deras säd gräshoppom.

47 Ɔde mparuwbo sɛee wɔn bobe na ɔde sukyerɛmma sɛee wɔn ankye nnua.

Då han deras vinträ med hagel förderfvade, och deras mulbärsträ med stort hagel.

48 Ɔde sukyerɛmma kum wɔn anantwi ɔde anyinam kum wɔn nyɛmmoa.

Då han deras boskap slog med hagel, och deras hjordar med ljungande.

49 Ohwiee nʼabufuwhyew guu wɔn so, abufuw, anibere ne ɔtan; abɔfo asɛefo kuw no.

Då han i sina grymma vrede sände ibland dem onda änglar, och lät dem härja och förderfva, och skada göra.

50 Ɔbɔɔ kwan maa nʼabufuw; na wamfa wɔn nkwa ankyɛ wɔn, mmom, ɔde wɔn maa ɔyaredɔm.

Då han lät sina vrede gå, och icke skonade deras själom för dödenom, och lät deras boskap dö af pestilentie.

51 Okunkum Misraimfo mmakan nyinaa, Ham ntamadan mu nnipa mu abakan.

Då han i Egypten allt förstfödt slog, de första arfvingar i Hams hyddom;

52 Nanso oyii ne nkurɔfo fii mu sɛ nguankuw; odii wɔn anim sɛ nguan wɔ sare no so.

Och lät sitt folk utdraga såsom får, och förde dem såsom en hjord i öknene.

53 Odii wɔn anim dwoodwoo, enti wɔansuro; nanso wɔn atamfo de, po asorɔkye bu faa wɔn so.

Och han ledde dem säkra, så att de intet fruktade sig; men deras fiendar öfvertäckte hafvet;

54 Sɛɛ na ɔyɛ de wɔn baa nʼasase kronkron no ahye so, bepɔw asase a ɔde ne nsa nifa gyee no.

Och lät dem komma i sina helga gränsor, till detta berg, hvilket hans högra hand förvärfvat hafver;

55 Ɔpam amanaman a wɔwɔ wɔn anim no na ɔkyekyɛɛ wɔn nsase no mu maa wɔn sɛ wɔn agyapade; ɔbɔɔ Israel mmusuakuw no atenase wɔ wɔn afi mu.

Och fördref för dem folk, och lät dem utskifta arfvet, och lät Israels slägter bo i deras hyddom.

56 Nanso wɔsɔɔ Onyankopɔn hwɛe, na wɔsɔre tiaa Ɔsorosoroni no; na wɔanni ne mmara so.

Men de försökte och förtörnade Gud, den Högsta, och höllo intet hans vittnesbörd;

57 Wɔyɛɛ sɛ wɔn agyanom, wɔanni nokware na wɔannya gyidi, ahotoso nni wɔn mu na wɔte sɛ agyan a asɛe.

Och föllo tillbaka, och föraktade all ting, såsom deras fäder; och höllo intet, såsom en lös båge;

58 Wɔde wɔn sorɔnsorɔmmea hyɛɛ no abufuw na wɔn ahoni maa ne ninkutwe mu yɛɛ den.

Och förtörnade honom med sina höjder, och rette honom med sina afgudar;

59 Onyankopɔn tee wɔn nka no, ne bo fuwii; na ɔpoo Israel korakora.

Och då Gud det hörde, vardt han upptänd, och förkastade Israel svårliga;

60 Ogyaw nʼatenae a ɛwɔ Silo no, ntamadan a wasi wɔ nnipa mu no.

Så att han lät fara sina boning i Silo, den hyddo, der han ibland menniskor bodde;

61 Ɔde Apam Adaka a ɛyɛ ne tumi no kɔɔ nnommum mu, nʼanuonyam kɔɔ atamfo nsam.

Och gaf deras magt uti fängelse, och deras härlighet uti fiendans händer;

62 Ɔde ne nkurɔfo maa afoa; ne bo fuw nʼagyapade yiye.

Och öfvergaf sitt folk för svärd, och var upptänd emot sitt arf.

63 Ogya hyew wɔn mmerante kum wɔn, na wɔn mmabaa annya ayeforohyia dwom anto;

Deras unga män förtärde elden, och deras jungfrur måste ogifta blifva.

64 Wɔn asɔfo wuwuu afoa ano, na wɔn akunafo antumi ansu.

Deras Prester föllo genom svärd, och inga enkor voro, de der gråta skulle.

65 Afei Awurade sɔree sɛnea ofi nna mu no, sɛnea ɔbarima a wabow nsa nyan fi nnahɔɔ mu no.

Och Herren vaknade upp, såsom en sofvande, och såsom en stark glad är, den ifrå vin kommer;

66 Ɔbobɔɔ nʼatamfo ma woguan kɔɔ wɔn akyi; ɔhyɛɛ wɔn aniwu afebɔɔ.

Och slog sina fiendar baktill, och hängde en evig skam uppå dem;

67 Afei ɔpoo Yosef ntamadan no, na wamfa Efraim abusuakuw no nso;

Och förkastade Josephs hyddo, och utvalde icke Ephraims slägte;

68 Na mmom, ɔfaa Yuda abusuakuw no, Bepɔw Sion a ɔdɔ no no.

Utan utvalde Juda slägte, det berget Zion, som han älskade;

69 Osii ne kronkronbea te sɛ sorɔnsorɔmmea, te sɛ asase a etim hɔ daa.

Och byggde sin helgedom högt, såsom ett land det evinnerliga fast stå skall;

70 Oyii ne somfo Dawid, ɔfrɛɛ no fii nguannan mu;

Och utvalde sin tjenare David, och tog honom utu fårahusen.

71 fii nguan akyi na ɔde no bae se ɔmmɛyɛ oguanhwɛfo mma ne nkurɔfo Yakob, mma Israel a wɔyɛ nʼagyapade.

Ifrå de däggande får hemtade han honom, att han hans folk Jacob föda skulle, och hans arf Israel.

72 Na Dawid de koma pa hwɛɛ wɔn so na ɔde ne nimdeɛ dii wɔn anim.

Och han födde dem också med all trohet, och regerade dem med all flit.