Nnwom 66
1 Dawid dwom. Asase nyinaa momfa ahosɛpɛw nteɛ mu mma Onyankopɔn!
En Psalmvisa, till att föresjunga. Fröjdens Gudi, all land.
2 Monto ne din anuonyamhyɛ ho dwom; momma nʼayeyi nyɛ anuonyamhyɛ!
Lofsjunger, till att ära hans Namn; priser honom härliga.
3 Munse Onyankopɔn sɛ, “Wo nneyɛe yɛ nwonwa dodo! Wo tumi so mmoroso a wʼatamfo nyinaa de osuro kotow wʼanim.
Säger till Gud: Huru underliga äro dina gerningar! Dinom fiendom skall fela för dine stora magt.
4 Asase nyinaa kotow wo; wɔto ayeyi dwom ma wo, wɔto dwom kamfo wo din.”
All land tillbedje dig, och lofsjunge dig; lofsjunge dino Namne. (Sela)
5 Mommra mmɛhwɛ nea Onyankopɔn ayɛ; anwonwade a wayɛ wɔ nnipa mu.
Kommer och ser uppå Guds verk; den så underlig är i sina gerningar, ibland menniskors barn.
6 Ɔmaa po yɛɛ asase kesee; wɔnantew twaa nsu no mommra mma yenni ahurusi wɔ no mu.
Han förvandlar hafvet uti det torra, så att man till fot öfver vattnet går. Dess fröjde vi oss i honom.
7 Ɔde ne tumi di hene daa daa, na ɔde nʼani nso hwɛ aman so. Mma atuatewfo nsɔre ntia no.
Han är rådandes med sine kraft evinnerliga; hans ögon skåda på folken. De affällige skola icke kunna upphäfva sig. (Sela)
8 Aman nyinaa, munhyira yɛn Nyankopɔn, momma wɔnte mo nkamfo no nnyigyei;
Lofver, I folk, vår Gud; låter hans lof vidt hördt varda;
9 wahwɛ yɛn nkwa so na wamma yɛn anan anwatiri.
Den våra själ vid lif behåller, och låter våra fötter icke slinta.
10 Na wo, Onyankopɔn, wosɔɔ yɛn hwɛe; na wonan yɛn sɛ dwetɛ.
Ty, Gud, du hafver försökt oss, och pröfvat oss, såsom silfver pröfvadt varder.
11 Wode yɛn koguu afiase na wode nneɛma a ɛyɛ duru too yɛn akyi.
Du hafver fört oss uti häktelse; du hafver lagt en tunga på våra länder.
12 Womaa yɛn atamfo twiw faa yɛn so; yɛfaa ogya ne nsu mu, nanso wode yɛn baa faako a nnepa abu so.
Du hafver låtit komma menniskor öfver vårt hufvud. Vi äre komne i eld och i vatten; men du hafver utfört oss, och vederqvickt oss.
13 Mede ɔhyew afɔre bɛba wʼasɔredan mu na madi bɔ a mahyɛ wo no so,
Derföre vill jag med bränneoffer gå in uti ditt hus, och betala dig mina löften;
14 bɔ a mʼanofafa hyɛe, na mʼano kaa bere a na mewɔ ɔhaw mu no.
Såsom jag mina läppar upplåtit hafver, och min mun talat hafver, i mine nöd.
15 Mede mmoa a wɔadɔ srade bɛbɔ afɔre ama wo; adwennini ayɛyɛde; mede anantwinini ne mpapo bɛbɔ afɔre.
Jag vill göra dig fet bränneoffer af brändom vädrom; jag vill offra oxar och bockar. (Sela)
16 Mommra mmetie, mo a musuro Onyankopɔn nyinaa; momma menka nea wayɛ ama me nkyerɛ mo.
Kommer hit, hörer till, alle I som Gud frukten; jag vill förtälja, hvad han mine själ gjort hafver.
17 Mede mʼano su frɛɛ no; na me tɛkrɛma yii no ayɛ.
Till honom ropade jag med min mun, och prisade honom med mine tungo.
18 Sɛ mede bɔne hyɛɛ me koma mu a, anka Awurade antie me.
Om jag något orätt förehade i mitt hjerta, så, vorde Herren mig ej hörandes.
19 Nanso nokware, Onyankopɔn atie me, wate me mpaebɔ.
Derföre hörer mig Gud, och aktar uppå min bön.
20 Nhyira nka Onyankopɔn, a wampo me mpaebɔ na wanyi nʼadɔe amfi me so. Wɔde ma dwonkyerɛfo. Wɔde sanku na ɛto.
Lofvad vare Gud, den mina bön icke förkastar, eller vänder sina godhet ifrå mig.
