< Nnwom 61 >

1 Wɔde ma dwonkyerɛfo. Wɔde sanku na ɛto. Dawid dwom. Ao, Onyankopɔn, tie me sufrɛ; tie me mpaebɔ.
För sångmästaren, till strängaspel; av David. Hör, o Gud, mitt rop, akta på min bön.
2 Mifi asase ano frɛ wo, mefrɛ wo, efisɛ me koma atɔ beraw; fa me kɔ ɔbotan a ɛware sen me no so.
Från jordens ända ropar jag till dig, ty mitt hjärta försmäktar; för mig upp på en klippa, som är mig alltför hög.
3 Woayɛ me guankɔbea, aban a ɛyɛ den ma ɔtamfo no.
Ty du är min tillflykt, ett starkt torn mot fienden.
4 Me kɔn dɔ sɛ metena wo ntamadan no mu afebɔɔ na manya guankɔbea wɔ wo ntaban nwini ase.
Låt mig bo i din hydda evinnerligen; under dina vingars beskärm tager jag min tillflykt. (Sela)
5 Woate me bɔ a mehyɛe no, Onyankopɔn; na wode wɔn a wosuro wo din no agyapade ama me.
Ty du, o Gud, hör mina löften, åt dem som frukta ditt namn giver du en arvedel.
6 To ɔhene nkwanna mu bebree; na ne mfe mfi awo ntoatoaso nkodu awo ntoatoaso.
Du förökar konungens dagar; hans år skola vara från släkte till släkte.
7 Ma onni hene wɔ Onyankopɔn anim daa fa wʼadɔe ne wo nokware bɔ ne ho ban.
Må han sitta på sin tron inför Gud evinnerligen; låt nåd och trofasthet bevara honom.
8 Afei mɛto ayeyi dwom ama wo din daa na madi me bɔhyɛ so daa nyinaa.
Då skall jag lovsjunga ditt namn till evig tid, i det jag får infria mina löften dag efter dag.

< Nnwom 61 >