Nnwom 50

1 Asaf dwom. Tweduampɔn, Onyankopɔn, Awurade no kasa, na ɔfrɛ asase nyinaa efi apuei kosi atɔe.

En Psalm Assaphs. Herren Gud den mägtige talar, och kallar verldena, ifrå solenes uppgång, allt intill nedergången.

2 Onyankopɔn hyerɛn fi Sion kurow a ne fɛ wie pɛyɛ.

Af Zion går upp Guds härliga sken.

3 Yɛn Nyankopɔn reba nanso ɔrenyɛ komm; ogya a ɛhyew nneɛma di nʼanim, ahum a ɛretu atwa ne ho ahyia.

Vår Gud kommer, och tiger intet. Förtärande eld går för honom, och omkring honom en mägtig storm.

4 Ɔfrɛ ɔsorosoro ne asase, sɛ ɔrebu ne nkurɔfo atɛn;

Han kallar himmel och jord, att han skall döma sitt folk.

5 Ɔka se, “Boaboa nnipa a wɔatew wɔn ho no ano ma me; wɔn a wɔnam afɔrebɔ so ne me yɛɛ apam no.”

Församler mig mina heliga, som förbundet mer akta än offer.

6 Ɔsoro pae mu ka ne trenee, na Onyankopɔn ankasa ne otemmufo.

Och himlarna skola förkunna hans rättfärdighet; ty Gud är domaren. (Sela)

7 “Muntie, me nkurɔfo, na mɛkasa, medi adanse atia wo, Israel; Mene Onyankopɔn, wo Nyankopɔn no.

Hör, mitt folk, låt mig tala; Israel, låt mig ibland dig betyga: Jag Gud är din Gud.

8 Merenka mo anim wɔ mo afɔrebɔde anaa mo hyew afɔre a ɛwɔ mʼanim daa no ho.

För ditt offers skull straffar jag dig intet; äro dock dine bränneoffer alltid för mig.

9 Anantwinini a wofi mo mfuw so anaa mpapo a wofi mo buw mu ho nhia me,

Jag vill icke taga oxar utu ditt hus, eller bockar utu dine stall;

10 efisɛ kwae mu aboa biara yɛ me de, anantwi a wɔwɔ nkoko mpempem so nso saa ara.

Ty all djur i skogenom äro mine, och boskapen på bergen, der de vid tusendetal gå.

11 Minim anomaa biara a ɔwɔ mmepɔw no so, na wuram abɔde nyinaa yɛ me de.

Jag känner alla foglar på bergen, och allahanda djur på markene äro för mig.

12 Sɛ ɔkɔm dee me a, anka merenka nkyerɛ mo; efisɛ, wiase ne nea ɛwɔ mu nyinaa yɛ me de.

Om mig hungrade, ville jag intet säga dig deraf; ty jordenes krets är min, och allt det deruti är.

13 Mewe anantwinini nam, na menom mpapo mogya ana?

Menar du, att jag oxakött äta vill, eller bockablod dricka?

14 Momfa aseda afɔre mma Onyankopɔn, na munni bɔ a mohyɛɛ Ɔsorosoroni no so,

Offra Gudi tackoffer, och betala dem Högsta ditt löfte.

15 na momfrɛ me hiada; na megye mo na moahyɛ me anuonyam.”

Och åkalla mig i nödene; så vill jag hjelpa dig, så skall du prisa mig.

16 Nanso amumɔyɛfo de, Onyankopɔn bisa wɔn se, “Adɛn nti na moka me mmara na mʼapam da mo ano?

Men till den ogudaktige säger Gud: Hvi förkunnar du mina rätter, och tager mitt förbund i din mun;

17 Mukyi me nkyerɛkyerɛ, na motow me nsɛm gu mo akyi.

Efter du dock hatar tuktan, och kastar min ord bakom dig?

18 Sɛ muhu ɔkorɔmfo a mode mo ho bɔ no; na mo ne nguaman nso bɔ.

När du ser en tjuf, så löper du med honom, och hafver din del med horkarlar.

19 Mode mo ano yɛ bɔne, na mode mo tɛkrɛma boaboa nnaadaa ano.

Din mun låter du tala det ondt är, och din tunga bedrifver falskhet.

20 Mokasa tia mo nuabarima bere biara na mosopa mo ankasa na ba.

Du sitter och talar emot din broder; dine moders son förtalar du.

21 Moayɛ eyinom nyinaa; nanso manka hwee, enti mususuw sɛ mete sɛ mo. Nanso mɛka mo anim, na mede mo sobo asi mo anim.

Detta gör du, och jag tiger. Det menar du, att jag skulle vara lika som du; men jag skall straffa dig, och sätta dig det under ögonen.

22 “Munnwen eyi ho, mo a mo werɛ fi Onyankopɔn, anyɛ saa a, mɛtetew mo mu nketenkete a obiara remmegye mo;

Märker dock det, I som Gud förgäten, att jag icke en gång bortrycker, och är så ingen förlösare mer.

23 Nea ɔbɔ aseda afɔre no hyɛ me anuonyam, na osiesie kwan sɛnea mɛda Onyankopɔn nkwagye adi akyerɛ no.” Wɔde ma dwonkyerɛfo.

Den der tack offrar, han prisar mig; och der är vägen, att jag visar honom Guds salighet.