< Nnwom 47 >

1 Wɔde ma dwonkyerɛfo. Koramma dwom. Amanaman nyinaa, mommɔ mo nsam; momfa anigye nteɛ mu mfrɛ Onyankopɔn.
En Psalm, till att föresjunga, Korah barnas. Klapper med händerna, all folk, och fröjdens Gudi med gladsamma röst.
2 Awurade Ɔsorosoroni no ho yɛ nwonwa, Ɔyɛ Ɔhene kɛse wɔ asase nyinaa so!
Ty Herren, den Aldrahögste, är förskräckelig, en stor Konung på hela jordene.
3 Ɔde amanaman hyɛɛ yɛn ase, na ɔde nnipa hyɛɛ yɛn anan ase.
Han skall tvinga folk under oss, och Hedningar under våra fötter.
4 Oyii yɛn agyapade maa yɛn, nea ɛyɛ Yakob a ɔdɔ no no ahohoahoade.
Han utväljer oss till en arfvedel, Jacobs härlighet, den han älskar. (Sela)
5 Onyankopɔn aforo kɔ soro wɔ anigye nteɛteɛmu mu, Awurade wɔ torobɛnto nnyigyei mu.
Gud är uppfaren med fröjd, och Herren med klar basun.
6 To ayeyi nnwom ma Onyankopɔn, to ayeyi nnwom; to ayeyi nnwom ma yɛn Hene, to ayeyi nnwom.
Lofsjunger, lofsjunger Gudi; lofsjunger, lofsjunger vårom Konung.
7 Efisɛ Onyankopɔn yɛ asase nyinaa so Hene. Monto ahurusi nnwom mma no.
Ty Gud är Konung på hela jordene. Lofsjunger honom förnufteliga.
8 Onyankopɔn di hene wɔ amanaman no so; Onyankopɔn te nʼahengua kronkron so.
Gud är Konung öfver Hedningarna. Gud sitter på sinom helga stol.
9 Amanaman no mu akunini boaboa wɔn ho ano sɛ Abraham Nyankopɔn nkurɔfo, efisɛ asase so ahemfo yɛ Onyankopɔn de; na wɔma no so kɛse.
Förstarne ibland folken äro församlada till ett folk Abrahams Gudi; ty Gud är fast upphöjd, när herrarna på jordene.

< Nnwom 47 >