Nnwom 147
1 Monkamfo Awurade. Eye sɛ wɔto ayeyi nnwom ma yɛn Nyankopɔn, ɛyɛ fɛ na ɛfata dodo sɛ wɔkamfo no!
Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.
2 Awurade kyekyere Yerusalem; Ɔboaboa Israel nnommum ano.
HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.
3 Ɔsa wɔn a wɔn koma abotow no yare, na ɔkyekyere wɔn akuru.
Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.
4 Ɔkyerɛ nsoromma dodow a ɛwɔ hɔ, na ɔde obiara din frɛ no.
Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.
5 Yɛn Awurade so, na ne tumi yɛ kɛse; yɛrente nʼase nwie.
Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.
6 Awurade wowaw ahobrɛasefo na ɔtotow amumɔyɛfo hwehwe fam.
HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.
7 Monto aseda nnwom mma Awurade. Momfa sanku nto dwom mma yɛn Nyankopɔn.
Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,
8 Ɔde omununkum kata ɔsoro ani; ɔma asase osu ma sare nyin wɔ nkoko so.
honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,
9 Ɔma anantwi aduan, na sɛ kwaakwaadabimma su a, ɔma wɔn aduan.
honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.
10 Ɛnyɛ ɔpɔnkɔ ahoɔden na nʼani sɔ na ɛnyɛ onipa ahoɔden nso.
Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.
11 Na mmom, Awurade ani sɔ nnipa a wosuro no, wɔn a wɔde wɔn ho to nʼadɔe a ɛnsa da no so no.
HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.
12 Momma Awurade so, Yerusalem; kamfo wo Nyankopɔn, Sion,
Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.
13 ɔma wʼapon akyi adaban yɛ den, na ohyira wo nkurɔfo a wɔte wo mu.
Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.
14 Ɔma wʼahye so dwo, na ɔde awi ankasa ma wo.
Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.
15 Ɔsoma nʼahyɛde kɔ asase so; nʼasɛm tu mmirika ntɛm so.
Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.
16 Ɔtrɛw sukyerɛmma mu sɛ oguan ho nwi, na ɔpete obosu sukyerɛmma sɛ nsõ.
Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.
17 Ɔtotow mparuwbo gu fam sɛ mmosea. Hena na obetumi agyina nʼawɔw dennen no ano?
Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?
18 Ɔsoma nʼasɛm no ma ɛnan no; ɔhwanyan ne mframa, na nsu sen.
Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.
19 Wada nʼasɛm adi akyerɛ Yakob, ne mmara ne ɔhyɛ nsɛm akyerɛ Israel.
Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.
20 Ɔnyɛɛ eyi maa ɔman foforo biara ɛ; wonnim ne mmara. Monkamfo Awurade!
Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
