Nnwom 147
1 Monkamfo Awurade. Eye sɛ wɔto ayeyi nnwom ma yɛn Nyankopɔn, ɛyɛ fɛ na ɛfata dodo sɛ wɔkamfo no!
Lofver Herran; ty att lofva vår Gud är en kostelig ting; det lofvet är ljufligit och dägeligit.
2 Awurade kyekyere Yerusalem; Ɔboaboa Israel nnommum ano.
Herren bygger Jerusalem, och sammanhemtar de fördrefna i Israel.
3 Ɔsa wɔn a wɔn koma abotow no yare, na ɔkyekyere wɔn akuru.
Han helar dem som ett förkrossadt hjerta hafva, och förbinder deras sveda.
4 Ɔkyerɛ nsoromma dodow a ɛwɔ hɔ, na ɔde obiara din frɛ no.
Han räknar stjernorna, och nämner dem alla vid namn.
5 Yɛn Awurade so, na ne tumi yɛ kɛse; yɛrente nʼase nwie.
Vår Herre är stor, och stor är hans magt; och det är obegripeligit, huru han regerar.
6 Awurade wowaw ahobrɛasefo na ɔtotow amumɔyɛfo hwehwe fam.
Herren upprättar de elända, och slår de ogudaktiga till jordena.
7 Monto aseda nnwom mma Awurade. Momfa sanku nto dwom mma yɛn Nyankopɔn.
Sjunger till skiftes Herranom med tacksägelse, och lofver vår Gud med harpo;
8 Ɔde omununkum kata ɔsoro ani; ɔma asase osu ma sare nyin wɔ nkoko so.
Den himmelen med skyar betäcker, och gifver regn på jordena; den gräs på bergen växa låter;
9 Ɔma anantwi aduan, na sɛ kwaakwaadabimma su a, ɔma wɔn aduan.
Den boskapenom sitt foder gifver; dem unga korpomen, som ropa till honom.
10 Ɛnyɛ ɔpɔnkɔ ahoɔden na nʼani sɔ na ɛnyɛ onipa ahoɔden nso.
Han hafver inga lust till hästars starkhet; icke heller behag till någors mans ben.
11 Na mmom, Awurade ani sɔ nnipa a wosuro no, wɔn a wɔde wɔn ho to nʼadɔe a ɛnsa da no so no.
Herren hafver behag till dem som frukta honom; dem som uppå hans godhet hoppas.
12 Momma Awurade so, Yerusalem; kamfo wo Nyankopɔn, Sion,
Prisa, Jerusalem, Herran; lofva, Zion, din Gud.
13 ɔma wʼapon akyi adaban yɛ den, na ohyira wo nkurɔfo a wɔte wo mu.
Ty han gör bommarna fasta för dina portar, och välsignar din barn i dig.
14 Ɔma wʼahye so dwo, na ɔde awi ankasa ma wo.
Han skaffar dinom gränsom frid, och mättar dig med bästa hvete.
15 Ɔsoma nʼahyɛde kɔ asase so; nʼasɛm tu mmirika ntɛm so.
Han sänder sitt tal uppå jordena; hans ord löper snarliga.
16 Ɔtrɛw sukyerɛmma mu sɛ oguan ho nwi, na ɔpete obosu sukyerɛmma sɛ nsõ.
Han gifver snö såsom ull; han strör rimfrost såsom asko.
17 Ɔtotow mparuwbo gu fam sɛ mmosea. Hena na obetumi agyina nʼawɔw dennen no ano?
Han kastar sitt hagel såsom betar. Ho kan blifva för hans frost?
18 Ɔsoma nʼasɛm no ma ɛnan no; ɔhwanyan ne mframa, na nsu sen.
Han säger, så försmälter det; han låter sitt väder blåsa, så töar det upp.
19 Wada nʼasɛm adi akyerɛ Yakob, ne mmara ne ɔhyɛ nsɛm akyerɛ Israel.
Han kungör Jacob sitt ord, Israel sina seder och rätter.
20 Ɔnyɛɛ eyi maa ɔman foforo biara ɛ; wonnim ne mmara. Monkamfo Awurade!
Så gör han ingom Hedningom; ej heller låter dem veta sina rätter. Halleluja.
