< Nnwom 120 >
1 Ɔsoroforo dwom. Misu frɛ Awurade wɔ mʼahohiahia mu, na ogye me so.
En visa i högre choren. Jag ropar till Herran i mine nöd, och han bönhörer mig.
2 Awurade, gye me fi atoro ano, ne nnaadaa tɛkrɛma nsam.
Herre, fräls mina själ ifrå lögnaktiga munnar, och ifrå falska tungo.
3 Dɛn na ɔbɛyɛ wo, na dɛn na ɛka ho bio, wo nnaadaa tɛkrɛma?
Hvad kan den falska tungan göra dig? Och hvad kan hon uträtta?
4 Ɔde asraafo bɛmma a ano yɛ nnam ne nnyansramma bɛtwe wʼaso.
Hon är såsom ens väldigs skarpe pilar, såsom eld i enebärsträ.
5 Nnome nka me sɛ metena Mesek, na mete Kedar ntamadan mu!
Ve mig, att jag en främling är ibland Mesech; jag måste bo ibland Kedars hyddor.
6 Matena wɔn a wokyi asomdwoe mu akyɛ dodo.
Det varder mine själ långt att bo när dem, som friden hata.
7 Meyɛ asomdwoe nipa; nanso sɛ mekasa a, wɔde yɛ ɔko.
Jag håller frid; men när jag talar, så taga de till att örliga.