Nnwom 108
1 Dawid dwom. Onyankopɔn, me koma asi pi; mede me kra nyinaa bɛto wʼayeyi nnwom.
En sång, en psalm av David. Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.
2 Munnyan, sanku ne bɛnta! Menyan anɔpahema.
Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.
3 Awurade, mɛkamfo wo wɔ aman mu; mɛto wo ho nnwom wɔ nnipa no mu.
Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.
4 Wʼadɔe so, ɛkorɔn sen ɔsoro; wo nokwaredi du wim.
Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.
5 Onyankopɔn, ɛsɛ sɛ wɔma wo so tra ɔsoro, na ama wʼanuonyam aba asase nyinaa so.
Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.
6 Fa wo nsa nifa gye yɛn na boa yɛn, na ama wɔn a wodɔ wɔn no anya nkwa.
På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.
7 Onyankopɔn akasa afi ne kronkronbea se, “Nkonim mu na mɛkyɛ Sekem mu na masusuw Sukot Bon.
Gud har talat i sin helgedom: "Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.
8 Gilead yɛ me de; Manase nso saa ara; Efraim yɛ me dade kyɛw, Yuda yɛ mʼahempema.
Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,
9 Moab yɛ me guasɛn, Edom so na metow me mpaboa gu; na meteɛ mu nkonimdi so gu Filistifo so.”
Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop."
10 Hena na ɔde me bɛkɔ kuropɔn a wɔabɔ ho ban no mu? Hena na obedi mʼanim akɔ Edom?
Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?
11 Onyankopɔn, ɛnyɛ wo na woapo yɛn na wo ne yɛn asraafo nkɔ ɔsa bio ana?
Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?
12 Boa yɛn tia ɔtamfo no, na ɔdesani mmoa nka hwee.
Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.
13 Onyankopɔn wɔ yɛn afa yi, yebedi nkonim, na obetiatia yɛn atamfo so.
Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.
