< Nnwom 107 >

1 Monna Awurade ase na oye; na nʼadɔe wɔ hɔ daa.
Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
2 Momma wɔn a Awurade agye wɔn nka saa, wɔn a wagye wɔn afi ɔtamfo nsam no;
Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
3 wɔn a ɔboaboaa wɔn ano fii nsase so no, efi apuei kosi atɔe, atifi kosi anafo.
de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
4 Ebinom kyinkyinii wɔ nsase pradada so, a wɔanhu ɔkwan ankɔ kuropɔn no mu, faako a wobetumi anya atenae.
De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
5 Ɔkɔm ne osukɔm dee wɔn na wɔtotɔɔ beraw.
de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
6 Afei wosu frɛɛ Awurade wɔ wɔn amanehunu mu, na ogyee wɔn fii wɔn ahohiahia mu.
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
7 Ɔde wɔn faa ɔkwan tee so baa kuropɔn a wotumi tena mu no mu.
Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
8 Momma wɔnna Awurade ase, nʼadɔe a ɛnsa da ne nʼanwonwade a ɔyɛ ma nnipa no ho,
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
9 ɔma wɔn a osukɔm de wɔn nsu na ɔde nnepa hyɛ wɔn a ɔkɔm de wɔn ma.
att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
10 Ebinom tenaa sum ne awerɛhow mu, nneduafo a wɔde dade nkɔnsɔnkɔnsɔn agu wɔn,
De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
11 efisɛ wɔatew Onyankopɔn nsɛm ho atua na wɔabu Ɔsorosoroni no agyinatu animtiaa.
därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
12 Enti ogyaa wɔn maa adwumaden; wohintihintiwii, na wɔannya ɔboafo.
Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
13 Afei wosu frɛɛ Awurade wɔ wɔn amanehunu mu, na ogyee wɔn fii wɔn ahohia mu.
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
14 Oyii wɔn fii sum ne awerɛhow mu, na obubuu wɔn nkɔnsɔnkɔnsɔn mu.
han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
15 Momma wɔnna Awurade ase, nʼadɔe a ɛnsa da ne nʼanwonwade a ɔyɛ ma nnipa no ho,
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
16 efisɛ obubu kɔbere mfrafra apon na otwitwa nnadeban mu.
att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
17 Ebinom bɛyɛɛ nkwaseafo, wɔn atuatew nti, na wohuu amane, wɔn nnebɔne nti.
De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
18 Wokyii aduan nyinaa na wotwiw bɛnee owu pon ano.
deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
19 Afei wosu frɛɛ Awurade, wɔn amanehunu mu na ogyee wɔn fii wɔn ahohia mu.
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
20 Ɔsomaa nʼasɛm na ɔsaa wɔn yare; na ogyee wɔn fii ɔda mu.
Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
21 Momma wɔnna Awurade ase, nʼadɔe a ɛnsa da ne nʼanwonwade a ɔyɛ ma nnipa no ho.
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
22 Momma wɔmmɔ aseda afɔre na wɔmfa ahurusi nnwom nka ne nnwuma ho asɛm.
de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
23 Ebinom tenaa ahyɛn mu wɔ po so; wɔyɛ aguadifo wɔ nsu akɛse so.
De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
24 Wohuu Awurade nnwuma, nʼanwonwade a ɛwɔ bun mu.
där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
25 Ɔkasa maa ahum tui na ekukuru asorɔkye.
Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
26 Wokukuru kɔɔ ɔsorosoro na wosian kɔɔ bun mu tɔnn; wɔn amanehunu mu no wɔn koma tui.
De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
27 Wokyim totɔɔ ntintan sɛ asabowfo; na wonhu nea wɔnnyɛ bio.
De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
28 Afei wosu frɛɛ Awurade, wɔn amanehunu mu, na ogyee wɔn fii wɔn ahohia mu.
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
29 Ɔmaa ahum no yɛɛ dinn; po so asorɔkye ano brɛɛ ase.
Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
30 Wɔn ani gyei, bere a ɛyɛɛ dinn no, na ɔkyerɛɛ wɔn ɔkwan de wɔn koduu gyinabea a wɔpɛ.
Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
31 Momma wɔnna Awurade ase, nʼadɔe a ɛnsa da ne nʼanwonwade a ɔyɛ ma nnipa no ho.
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
32 Wɔmma no so wɔ asafo no mu na wɔnkamfo no wɔ mpanyimfo nhyiamu ase.
de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
33 Ɔdan nsubɔnten maa no yɛɛ sare, asuten yɛɛ asase wosee,
Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
34 na asasebere dan nkyenenkyene, wɔn a wɔte asase no so amumɔyɛ nti.
bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
35 Ɔdan sare so maa no yɛɛ nsuwansuwa na nkyɛkyerɛ yɛɛ sɛ nsuten anan mu;
Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
36 Ɛhɔ na ɔde wɔn a ɔkɔm de wɔn kɔsoɛe, na wɔkyekyeree kuropɔn tenaa mu.
Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
37 Wɔyɛɛ mfuw ne bobe nturo na ɛmaa wɔn nnɔbae bebree.
De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
38 Ohyiraa wɔn na wɔn ase dɔe. Wamma wɔn nyɛmmoa dodow so anhuan.
Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
39 Afei wɔn dodow so huanee na nhyɛso, amanehunu ne awerɛhow brɛɛ wɔn ase;
Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
40 nea obu abirɛmpɔn animtiaa no ma wokyinkyin asase kesee a ɔkwan nni hɔ so.
men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
41 Nanso ɔmaa ahiafo so fii wɔn ahohia mu na ɔmaa wɔn mmusua dɔɔ sɛ nguankuw.
han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
42 Atreneefo hu ma wɔn ani gye, nanso amumɔyɛfo nyinaa mua wɔn ano.
De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
43 Momma nea ɔyɛ onyansafo no mmu eyinom, na onsusuw Awurade adɔe kɛse no ho.
Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.

< Nnwom 107 >