Nnwom 106

1 Monkamfo Awurade! Monna Awurade ase na oye; na nʼadɔe wɔ hɔ daa.

Halleluja. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet.

2 Hena na obetumi aka nneɛma akɛse a Awurade ayɛ? Anaasɛ obetumi aka ne nkamfo awie?

Ho kan uttala Herrans dråpeliga gerningar? och prisa all hans lofliga verk?

3 Nhyira nka wɔn a wɔkɔ so bu atɛntrenee, na daa wɔyɛ nea eye.

Salige äro de som budet hålla, och göra alltid rätt.

4 Awurade, sɛ wuhu wo nkurɔfo mmɔbɔ a kae me, sɛ wugye wɔn nkwa a, boa me,

Herre, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp;

5 na manya wɔn a wapaw wɔn no yiyedi mu kyɛfa, na manya wo manfo anigye no mu kyɛfa, na me ne wʼagyapade no abɔ mu de nkamfo ama wo.

Att vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel.

6 Yɛayɛ bɔne sɛnea yɛn nenanom yɛe no; yɛayɛ mfomso na yɛadi atirimɔdensɛm.

Vi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit.

7 Bere a yɛn nenanom wɔ Misraim no, wɔannwene wo nsɛnkyerɛnne ho; wɔankae wʼadɔe bebrebe no, na wɔtew atua wɔ Po Kɔkɔɔ no ho.

Våre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet.

8 Nanso ne din nti ogyee wɔn nkwa, sɛnea ɔbɛda ne tumi kɛse no adi.

Men han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste.

9 Ɔteɛɛ Po Kɔkɔɔ no ma ɛyowee; ɔde wɔn faa bun mu te sɛ sare so.

Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken;

10 Ogyee wɔn fii ɔtamfo no nsam; nea ɔtan wɔn no nsam na oyii wɔn fii.

Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand.

11 Nsu kataa wɔn atamfo so; na ɔbaako mpo annya nkwa.

Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef.

12 Afei wogyee ne bɔhyɛ no dii na wɔtoo nʼayeyi nnwom.

Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof.

13 Nanso ntɛm so, wɔn werɛ fii nea wayɛ na wɔantwɛn nʼagyinatu.

Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd.

14 Akɔnnɔ bɛhyɛɛ wɔn mu wɔ sare so hɔ, asase paradada no so na wɔsɔɔ Onyankopɔn hwɛe,

Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene.

15 enti ɔmaa wɔn nea wobisae, nanso ɔde ɔfɔn yare baa wɔn so.

Men han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid.

16 Na nsraban mu hɔ wɔn ani beree Mose ne Aaron a Awurade atew ne ho no.

Och de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, Herrans heliga.

17 Asase mu bue ma ɛmenee Datan na esiee Abiram asafo no.

Jorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota.

18 Ogya tɔɔ wɔn akyidifo no mu; ogyatannaa hyew amumɔyɛfo no.

Och eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga.

19 Wɔyɛɛ nantwi ba wɔ Horeb na wɔkotow ohoni a wɔde fagude ayɛ.

De gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet;

20 Wɔsesaa wɔn Anuonyam wɔde nantwinini, a ɔwe sare nsɛsode.

Och förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter.

21 Wɔn werɛ fii Onyankopɔn a ogyee wɔn nkwa, nea ɔyɛɛ nneɛma akɛse wɔ Misraim no,

De förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade;

22 nsɛnkyerɛnne a ɔyɛɛ wɔ Ham asase so ne nneɛma a ɛyɛ hu wɔ Po Kɔkɔɔ ho no.

Vidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet.

23 Enti ɔkae se ɔbɛsɛe wɔn, nanso Mose a ɔyɛ nea wapaw no no, sɔre gyinaa Onyankopɔn ne nnipa no ntam; ɔsrɛ de dwudwoo nʼabufuwhyew no ano sɛnea ɔrensɛe wɔn.

Och han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem.

24 Afei wɔn ani ansɔ asase fɛfɛ no; na wɔannye ne bɔhyɛ no anni.

Och de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom;

25 Wonwiinwii wɔ wɔn ntamadan mu na wɔanyɛ osetie amma Awurade.

Och knorrade i deras hyddom; de lydde intet Herrans röst.

26 Enti ɔmaa ne nsa so kaa ntam kyerɛɛ wɔn se ɔbɛma wɔatotɔ wɔ sare no so,

Och han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene;

27 ɔbɛma wɔn asefo atotɔ wɔ amanaman mu na wabɔ wɔn ahwete nsase nyinaa so.

Och kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen.

28 Wɔde wɔn ho bɔɔ Baal-Peor ho na wodii afɔrebɔde a wɔde ama anyame a wonni nkwa;

Och de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer;

29 wɔde wɔn atirimɔdensɛm hyɛɛ Awurade abufuw na ɔyaredɔm sii wɔn mu.

Och förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem.

30 Na Pinehas sɔre dii akagyinamu, na wosiw ɔyaredɔm no ano.

Då trädde Pinehas fram, och förlikte sakena, och plågan vände åter.

31 Wɔde eyi yɛɛ trenee maa no wɔ awo ntoatoaso a enni awiei a ɛbɛba no mu.

Och det vardt honom räknadt till rättfärdighet, ifrå slägte till slägte, i evig tid.

32 Meriba nsu ho nso, wɔhyɛɛ Awurade abufuw, na wɔn nti, ɔhaw baa Mose so,

Och de förtörnade honom vid trätovattnet; och de plågade Mose illa.

33 efisɛ wɔtew Onyankopɔn Honhom anim atua, na asɛm a wannwene ho fii Mose anom.

Ty de bedröfvade honom hans hjerta, så att någor ord undföllo honom.

34 Wɔansɛe nnipa no sɛnea Awurade hyɛɛ wɔn no,

De förgjorde ock icke de folk, som dock Herren dem budit hade;

35 nanso wɔde wɔn ho frafraa amanaman no yɛɛ nneɛma a wɔyɛ no bi.

Utan de blandade sig ibland Hedningarna, och lärde deras verk;

36 Wɔsom wɔn ahoni, na ɛbɛyɛɛ afide maa wɔn.

Och tjente deras afgudom; de kommo dem på förargelse.

37 Wɔde wɔn mmabarima ne wɔn mmabea bɔɔ afɔre maa abosom.

Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom;

38 Wɔkaa mogya a edi bem gui, wɔn mmabarima ne wɔn mmabea mogya a wɔde bɔɔ afɔre maa Kanaan ahoni no maa asase no ho guu fi.

Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt;

39 Wɔde nea wɔyɛɛ no guu wɔn ankasa ho fi; wɔnam nea wɔyɛɛ no so bɔɔ aguaman.

Och orenade sig med sinom gerningom, och hor bedrefvo med sin verk.

40 Enti Awurade bo fuw ne nkurɔfo; na okyii nʼagyapade.

Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver sitt folk, och han fick en styggelse till sitt arf;

41 Ɔdan wɔn maa amanaman no, na wɔn atamfo dii wɔn so.

Och gaf dem uti Hedningars händer; så att öfver dem rådde de som dem hätske voro.

42 Wɔn atamfo hyɛɛ wɔn so na wɔkaa wɔn hyɛɛ wɔn tumi ase.

Och deras fiender plågade dem, och de vordo kufvade under deras händer.

43 Mpɛn bebree, Awurade gyee wɔn, nanso wɔkɔɔ so tew atua na wɔsɛe wɔ wɔn bɔne mu.

Han förlossade dem ofta; men de förtörnade honom med sin verk, och vordo få för deras missgerningars skull.

44 Nanso ohuu wɔn ahohiahia bere a wosu frɛɛ no no.

Och han såg till deras nöd, då han deras klagan hörde;

45 Wɔn nti ɔkaee nʼapam no, na ofii nʼadɔe kɛse no mu huu wɔn mmɔbɔ.

Och tänkte på sitt förbund, som han med dem gjort hade; och det ångrade honom efter hans stora godhet;

46 Ɔmaa asodifo a wɔafa wɔn nnommum no nyaa ahummɔbɔ maa wɔn.

Och lät dem komma till barmhertighet, för allom dem som dem fångat hade.

47 Gye yɛn, Awurade yɛn nkwagye Nyankopɔn, na boaboa yɛn ano fi amanaman so, na yɛada wo din kronkron no ase, na yɛde nkamfo ahyɛ wo anuonyam.

Hjelp oss, Herre vår Gud, och för oss tillhopa ut ifrå Hedningarna; att vi måge tacka ditt helga Namn, och begå ditt lof.

48 Ayeyi nka Awurade, Israel Nyankopɔn, emfi mmeresanten nkosi nnasanten. Momma nnipa no nyinaa nka se, “Amen!” Monkamfo Awurade.

Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån evighet i evighet; och allt folk säga: Amen. Halleluja.