Nnwom 102
1 Aberante mmɔborɔni mpaebɔ. Osu kyerɛ Awurade bere a ɔwɔ ahohia mu. Awurade, tie me mpaebɔ; na ma me mmoa ho sufrɛ nnu wʼanim.
Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
2 Mmfa wʼanim nhintaw me bere a mewɔ ahohia mu. Brɛ wʼaso ase ma me; na sɛ misu frɛ wo a, gye me so ntɛm.
HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
3 Me nkwanna reyera te sɛ wusiw; me nnompe adɔ sɛ nyansramma.
Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
4 Me koma abotow na akisa sɛ sare; na me kɔn nnɔ aduan.
Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
5 Mʼapinisi dennen nti maka ɔhonam ne nnompe.
Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
6 Mete sɛ sare so patu, te sɛ patu a ɔte nnwiriwii mu.
För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
7 Meda hɔ a, mʼani gu so; mayɛ sɛ anomaa bi a ɔno nko ara si ɔdan atifi.
Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
8 Da mu nyinaa mʼatamfo bɔ me akutia. Wɔn a wodi me ho fɛw no bɔ me din de dome.
Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
9 Mede nsõ ayɛ mʼaduan na mede nusu fra me nsu mu
Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
10 esiane wʼabufuwhyew dennen no nti, woama me so, ayi me asi nkyɛn.
Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
11 Me nkwa nna te sɛ anwummere sunsuma; na mehyew sɛ sare.
för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
12 Nanso wo Awurade, woyɛ ɔhene daa daa; na wo din a ahyeta no te hɔ daa awo ntoatoaso nyinaa mu.
Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
13 Wobɛsɔre na woahu Sion mmɔbɔ; bere adu sɛ wuhu no mmɔbɔ; bere a wohyɛe no aso.
Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
14 Nʼabo som bo ma wʼasomfo; ne mfutuma hyɛ wɔn awerɛhow.
Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
15 Amanaman no besuro Awurade din; asase so ahemfo nyinaa bedi wʼanuonyam ni.
Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
16 Awurade bɛkyekyere Sion bio, na wapue wɔ nʼanuonyam mu.
Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
17 Obetie mmɔborɔfo mpaebɔ; na ɔremmu nʼani ngu wɔn sufrɛ so.
när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
18 Monkyerɛw eyi mma nkyirimma, sɛnea ɛbɛyɛ a wɔn a wonnya nwoo wɔn no bɛkamfo Awurade;
när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
19 “Awurade hwɛɛ fam fi ne kronkronbea wɔ ɔsoro hɔ; ofi ɔsoro hwɛɛ asase,
Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
20 sɛnea ɔbɛte nneduafo apinisi, na wɔagyaa wɔn a wɔabu wɔn kumfɔ no.”
att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
21 Enti wɔbɛpae mu abɔ Awurade din wɔ Sion na wɔakamfo no wɔ Yerusalem,
för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
22 bere a amanaman ne ahenni ahorow behyia mu na wɔasom Awurade.
på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
23 Ɔmaa me yɛɛ mmerɛw wɔ bere a merenyin. Otwaa me nkwa nna so.
när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
24 Enti mekae se, “Me Onyankopɔn, mfa me nkɔ, wɔ me nkwa nna mfimfini; wo mfe wɔ hɔ daa kodu awo ntoatoaso nyinaa mu.
Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
25 Mfiase no wotoo asase fapem, na ɔsoro yɛ wo nsa ano adwuma.
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
26 Ne nyinaa betwa mu na wo de, wobɛtena hɔ daa; wɔbɛtetew te sɛ atade. Wobɛsesa wɔn te sɛ ntama, na wɔbɛtow wɔn agu.
I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
27 Nanso wote sɛnea wote, na wo mfe to rentwa da.
de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
28 Wʼasomfo mma bɛtena nkwa mu wɔ wʼanim; na wɔn asefo ase betim wɔ wʼanim.”
Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
