Mmebusɛm 9
1 Nyansa asi ne fi; wasisi nʼafadum ason.
Visheten byggde sitt hus, och högg sju pelare;
2 Wasiesie ne nam de afra ne nsa, wato ne pon.
Och slagtade sin boskap, skänkte sitt vin, och tillredde sitt bord;
3 Wasoma ne mmaawa, na ɔfrɛ fi kuropɔn no sorɔnsorɔmmea hɔ se,
Och sände sina tjenarinnor ut, till att bjuda upp på stadsens palats:
4 “Momma ntetekwaafo nyinaa mmra ha!” Ɔka kyerɛ wɔn a wonni atemmu se,
Den fåkunnig är, han komme hit; och till de dårar sade hon:
5 “Mommra mmedi mʼaduan na monnom nsa a mafra no.
Kommer, äter af mitt bröd, och dricker af vinet, som jag skänker;
6 Munnyaw mo ntetekwaasɛm no na mubenya nkwa; monnantew ntease akwan so.”
Öfvergifver det galna väsendet, så fån I lefva; och går på förståndsens väg.
7 Nea ɔteɛteɛ ɔfɛwdifo no frɛ ahohorabɔ; na nea ɔka amumɔyɛfo anim no nya ɔyaw.
Hvilken som tuktar bespottaren, han får skam igen; och den som straffar en ogudaktigan, han varder försmädad.
8 Ɛno nti, nka ɔfɛwdifo anim na ɔmmɛtan wo; ka onyansafo anim na ɔbɛdɔ wo.
Straffa bespottaren intet, att han icke hatar dig; straffa den visa, han skall älska dig.
9 Ma onyansafo akwankyerɛ na ɔbɛkɔ so ahu nyansa; kyerɛkyerɛ ɔtreneeni na ɔde bɛka nʼadesua ho.
Gif dem visa, så skall han ännu visare varda; lär den rättfärdiga, så växer han till i lärdom.
10 Awurade suro yɛ nyansa mfiase Ɔkronkronni no ho nimdeɛ yɛ ntease.
Vishetenes begynnelse är Herrans fruktan, och förstånd lärer hvad heligt är;
11 Me mu na wo nna bɛdɔɔso, na wɔde mfe bɛka wo nkwa ho.
Ty igenom mig skola dine dagar månge varda, och dins lifs år dig flere varda.
12 Sɛ woyɛ onyansafo a, wubenya wo nyansa so mfaso; sɛ woyɛ ɔfɛwdifo a, wo nko ara na wubehu amane.
Äst du vis, så äst du dig vis; äst du en bespottare, så måste du umgälla det allena.
13 Ɔbea ɔkwasea yɛ ɔkasafo; onni ahohyɛso na onni nimdeɛ.
Men en galen ostadig qvinna, full med sqvaller, och fåvitsk;
14 Ɔte ne fi pon ano, na ɔte akongua a esi kuropɔn no sorɔnsorɔmmea,
Sitter i sins hus dörr, på en stol, högt uppe i stadenom;
15 na ɔfrɛfrɛ wɔn a wotwa mu wɔ hɔ, wɔn a wɔnam wɔn kwan so tee se,
Till att bjuda alla de der framom gå, och rättelliga vandra på sinom vägom:
16 “Momma ntetekwaafo nyinaa mmra ha” ɔka kyerɛ wɔn a wonni atemmu se,
Den der fåkunnig är, han komme hit. Och till de dårar säger hon:
17 “Nsu a wowia no yɛ fremfrem na aduan a wodi no ahintawee no yɛ dɛ!”
Stulet vatten är sött, och fördoldt bröd är lustigt.
