Mmebusɛm 4

1 Me mma, muntie me, muntie agya nkyerɛkyerɛ; monyɛ aso na moanya ntease.

Hörer, min barn, edars faders tuktan, och akter uppå, att I mågen lära och kloke varda;

2 Mema mo adesua a ɛkɔ anim, enti munnnyaa me nkyerɛkyerɛ mu.

Ty jag gifver eder en god lärdom; öfvergifver icke min lag.

3 Efisɛ na me nso, meyɛ mʼagya babarima, meda so yɛ akokoaa no, na me na ani gye me ho.

Ty jag var mins faders son, späd, och den endaste for mine moder.

4 Na ɔkyerɛkyerɛɛ me se, “Ma me nsɛm nni wo koma mu dɛm, di me nkyerɛkyerɛ so na wubenya nkwa.

Och han lärde mig, och sade: Låt ditt hjerta anamma min ord; håll min bud, så får du lefva.

5 Nya nyansa, nya ntease; mma wo werɛ mfi me nsɛm anaa ntwe wo ho mfi ho.

Anamma vishet, anamma förstånd; förgät icke, och vik icke ifrå mins muns tal.

6 Nnyaw nyansa hɔ, na ɛbɛbɔ wo ho ban; dɔ no, na ɛbɛhwɛ wo so.

Öfvergif henne icke, så skall hon behålla dig; älska henne, så skall hon bevara dig;

7 Nyansa boro biribiara so; enti hwehwɛ nyansa. Ɛwɔ mu sɛ ne bo te sɛ wʼahode nyinaa de, nanso nya ntease.

Ty vishetenes begynnelse är, när man gerna hörer henne, och hafver klokhetena kärare, än alla ägodelar.

8 Di no ni na ɛbɛma wo so; yɛ no atuu, na ɛbɛhyɛ wo anuonyam.

Akta henne högt, så skall hon upphöja dig, och skall komma dig till äro, om du hafver henne kär.

9 Ɔde nkonimdi nhwiren hankare begu wo ti so na wama wo ahenkyɛw a ɛyɛ fɛ.”

Hon skall ditt hufvud härliga pryda, och hedra dig med en dägelig krono.

10 Me ba, tie na fa nea meka no, na wo nkwanna bɛyɛ bebree.

Så hör, min son, och tag vid mitt tal, så skola din år mång varda.

11 Mɛkyerɛ wo nyansa kwan so na mede wo afa akwan a ɛteɛ so.

Jag vill föra dig på vishetenes väg; jag vill leda dig på rätta stigen;

12 Sɛ wonantew a, wʼanammɔntu bɛkɔ waa na sɛ wutu mmirika a, worenhintiw.

Så att, när du går, skall din gång icke varda dig tung, och när du löper, skall du icke stöta dig.

13 Di nkyerɛkyerɛ so; na nnyaa mu, bɔ ho ban yiye, efisɛ ɛyɛ wo nkwa.

Anamma tuktan, öfvergif henne icke; bevara henne, ty hon är ditt lif.

14 Ntu wo nan nsi amumɔyɛfo kwan so na nnantew abɔnefo kwan so.

Kom icke uppå de ogudaktigas stig, och träd icke uppå de ondas väg.

15 Kwati no, ntu kwan mfa so; dan fi so na kɔ wo kwan.

Låt fara honom, och gack icke på honom; vik ifrå honom, och gack framom.

16 Efisɛ wɔnyɛɛ bɔne a wontumi nna; na wɔn nna tew yera kosi sɛ wɔbɛma obi ahwe ase.

Ty de sofva icke, utan de hafva gjort illa, och gifva sig icke ro, utan de hafva gjort skada.

17 Wodi amumɔyɛsɛm brodo, na wɔnom kitikitiyɛ nsa.

Ty de föda sig af ogudaktigt bröd; och dricka af vrånghetenes vin.

18 Atreneefo kwan te sɛ adekyee hann a edi kan, ɛkɔ so hyerɛn yiye kodu awia ketee.

Men de rättfärdigas stig skin såsom ett ljus, hvilket framgår, och lyser allt intill fullan dag.

19 Nanso amumɔyɛfo kwan te sɛ sum kabii; wonnim nea ɛma wohintiw.

Men de ogudaktigas väg är såsom mörker, och de veta icke, hvar de fallande varda.

20 Me ba, yɛ aso ma nea meka; tie me nsɛm no yiye.

Min son, akta uppå min ord, och böj din öron till mitt tal.

21 Mma emfi wʼani so, fa sie wo koma mu;

Låt dem icke komma ifrå din ögon; behåll dem i ditt hjerta.

22 efisɛ, ɛyɛ nkwa ma wɔn a wohu ne akwahosan ma nipadua no nyinaa.

Ty de äro lif dem som finna dem, och helsosam deras hela kroppe.

23 Ne nyinaa akyi, bɔ wo koma ho ban, efisɛ, ɛno ne wo nkwa asuti.

Bevara ditt hjerta med all flit; ty derutaf går lifvet.

24 Mma oburu kasa mfi wʼano; mma nkontomposɛm mmɛn wʼano koraa.

Låt bort ifrå dig en ond mun, och vrånga läppar låt långt vara ifrå dig.

25 Hwɛ wʼanim tee, na ma wʼani nkɔ nea ɛwɔ wʼanim no so.

Låt din ögon se rätt fram för sig, och din ögnalock se rätt fram för dig.

26 Bɔ ɔkwan tamaa ma wʼanan na fa akwan a atim so.

Låt din fot gå lika, så går du visst.

27 Mman mfa nifa anaa benkum; twe wo nan fi bɔne ho.

Vik hvarken på högra eller på venstra sidona; vänd din fot ifrå det ondt är.