Mmebusɛm 31
1 Ɔhene Lemuel nsɛm a ɛyɛ nkuranhyɛ a ne na kyerɛɛ no:
Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:
2 Tie, me babarima! Tie, me yafunu ba, Tie, me bɔhyɛ ba, me mpaebɔ ho mmuae!
Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.
3 Nsɛe wʼahoɔden wɔ mmea ho, wɔn a wogu ahemfo asu no.
Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.
4 Enye mma ahemfo, Lemuel, asanom nye mma ahemfo, ɛnsɛ sɛ sodifo pere bobesa ho;
Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.
5 sɛ wɔnom nsa a wɔn werɛ befi nea mmara no ka, na wɔn a wɔhyɛ wɔn so no rennya nea ɛyɛ wɔn kyɛfa.
De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.
6 Fa bobesa ma wɔn a wɔresɛe, na fa nsa ma wɔn a wɔwɔ amanehunu mu;
Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.
7 Momma wɔnnom, na wɔn werɛ mfi wɔn hia, na wɔnnkae wɔn awerɛhow bio.
Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.
8 Kasa ma wɔn a wontumi nkasa mma wɔn ho, kasa ma mmɔborɔfo yiyedi.
Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.
9 Kasa na bu atɛntrenee; kasa ma ahiafo ne onnibi yiyedi.
Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt.
10 Ɔyere pa, hena na obenya? Ɔsom bo pa ara sen nhene pa.
En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.
11 Ne kunu wɔ ne mu ahotoso pa ara, na biribiara a ɛwɔ bo nhia no.
På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.
12 Ɔde nea eye brɛ no, na ɛnyɛ ɔhaw, ne nkwanna nyinaa mu.
Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.
13 Ɔhwehwɛ oguannwi ne asaawa na ɔde ne nsa nwen wɔ fɛw so.
Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.
14 Ɔte sɛ aguadifo ahyɛn, ɔde ne nnuan fi akyirikyiri ba.
Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.
15 Ade nnya nkyee no na wasɔre; osiesie aduan ma nʼabusuafo na ɔkyekyɛ nnwuma ma ne mmaawa.
Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
16 Osusuw afuw ho na ɔtɔ; ofi nea onya mu yɛ bobeturo.
Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
17 Ɔde nsi yɛ nʼadwuma; nʼabasa mu wɔ ahoɔden ma nʼadwuma.
Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.
18 Ɔhwɛ sɛ nʼaguadi so wɔ mfaso, na ne kanea anum anadwo.
Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.
19 Daa, na ne nsa kura tadua mu a ne nsateaa nso retoatoa asaawa.
Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.
20 Ogow ne nsam ma ahiafo na ne nsa so ohiani so.
För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.
21 Sɛ sukyerɛmma tɔ a ne yam nhyehye no wɔ ne fifo ho; efisɛ wɔn nyinaa wɔ adurade a wɔde ko awɔw.
Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.
22 Ɔyɛ ne mpasotam; na ofura nwera ne sirikyi ntama.
Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.
23 Ne kunu wɔ anuonyam wɔ kuropɔn pon ano, faako a ɔne asase no so mpanyimfo tena.
Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.
24 Ɔpempam nwera ntade tontɔn, na otu nkyekyeremu ma aguadifo.
Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.
25 Ɔwɔ ahoɔden ne anuonyam; na onsuro nna a ɛwɔ nʼanim.
Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
26 Ɔkasa nyansa mu, na nokware nkyerɛkyerɛ wɔ ne tɛkrɛma so.
Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.
27 Ɔhwɛ ne fi mu nnwuma so na onnyigye anihaw so.
Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.
28 Ne mma sɔre a wɔfrɛ no nhyira; ne kunu nso saa ara, na ɔkamfo no se,
Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:
29 “Mmea pii yɛ nneɛma a ɛwɔ din na wo de, wosen wɔn nyinaa.”
»Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans.»
30 Ɔbea kɔnnɔfo yɛ nnaadaa, na ahoɔfɛ twa mu ntɛm so; nanso ɔbea a osuro Awurade no fata nkamfo.
Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.
31 Fa abasobɔde a wanya no ma no, na wɔnkamfo ne nnwuma wɔ kuropɔn pon ano.
Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna. Kap. 31 v. 10--31 alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.
