Mmebusɛm 24
1 Mma wʼani mmere amumɔyɛfo, mfa wo ho mmɔ wɔn;
Följ icke onda menniskor, och begär icke att vara när dem.
2 Efisɛ wɔn koma dwene atirimɔdensɛm ho, na wɔn ano ka nea ɛde basabasayɛ ba ho asɛm.
Ty deras hjerta står efter skada, och deras läppar råda till ondt.
3 Wɔde nyansa na esi fi, na nhumu mu na wɔma etim;
Genom vishet varder ett hus bygdt, och genom förstånd vid magt hållet.
4 ɛnam nimdeɛ so na wonya ademude a ɛho yɛ na na ɛyɛ fɛ hyehyɛ nʼadan mu.
Genom skickelig hushållning varda husen full med allahanda kosteliga och härliga rikedomar.
5 Onyansafo wɔ tumi a ɛso, na onimdefo nyin ahoɔden mu;
En vis man är stark, och en förnuftig man är mägtig af krafter.
6 nea ɔretu sa hia akwankyerɛ, nea ɔrehwehwɛ nkonimdi no hia afotufo pii.
Ty med råd måste man örlig föra; och der månge rådgifvare äro, der är segren.
7 Nyansa wɔ soro dodo ma ɔkwasea; wɔ apon ano aguabɔ mu no, ɛnsɛ sɛ wobue wɔn ano.
Vishet är dem galna allt för hög; han tör icke upplåta sin mun i portenom.
8 Onipa a ɔbɔ pɔw bɔne no, wɔbɛfrɛ no ɔkɔtwebrɛfo.
Den sig sjelfvom skada gör, honom kallar man väl en hufvudskalk.
9 Ogyimifo nhyehyɛe yɛ bɔne, nnipa kyi ɔfɛwdifo.
Ens dåras tanke är synd, och en bespottare är en styggelse för menniskomen.
10 Sɛ wʼaba mu gow wɔ ɔhaw mu a, na wʼahoɔden sua!
Den är icke stark, som i nödene icke fast är.
11 Gye wɔn a wɔde wɔn rekɔ akokum wɔn no nkwa; na sianka wɔn a wɔtɔ ntintan kɔ akumii.
Hjelp dem som man döda vill, och drag dig icke undan för dem som man dräpa vill.
12 Sɛ woka se, “Na yennim eyi ho hwee a,” nea ɔkari koma hwɛ no nhu ana? Nea ɔbɔ wo nkwa ho ban no nnim ana? Ɔrentua nea obiara ayɛ so ka ana?
Säger du: Si, vi förståt intet; menar du, att den der hjertan vet, märker det icke; och den der på själena akt hafver, känner det icke; och lönar menniskone efter hennes gerningar?
13 Me ba, di ɛwo, efisɛ eye; ɛwokyɛm mu wo yɛ wʼanom dɛ.
Ät, min son, hannog, ty det är godt; och hannogskaka är söt i dinom hals.
14 Hu nso sɛ nyansa yɛ wo kra dɛ; sɛ wunya a, wowɔ anidaso ma daakye, na wʼanidaso renyɛ ɔkwa.
Alltså lär vishetena för dina själ; när du finner henne, så varder det framdeles väl gåendes, och ditt hopp skall icke fåfängt vara.
15 Nkɔtɛw ɔtreneeni fi sɛ ɔkwanmukafo, na nkɔtow nhyɛ nʼatenae so,
Vakta icke, såsom en ogudaktig, uppå dens rättfärdigas hus; förspill icke hans hvilo.
16 Ɛwɔ mu sɛ ɔtreneeni hwe ase mpɛn ason de, nanso ɔsɔre bio, na amumɔyɛfo de amanehunu baako ma wɔhwe ase.
Ty en rättfärdig faller sju resor, och står åter upp; men de ogudaktige falla uti olycko.
17 Sɛ wo tamfo hwe ase a mma ɛnyɛ wo dɛ; na sɛ ohintiw a mma wo koma nni ahurusi,
Gläd dig icke öfver dins oväns fall, och ditt hjerta fröjde sig icke öfver hans olycka.
18 efisɛ Awurade behu wʼadwene na ɔrempɛ na obeyi nʼabufuwhyew afi no so.
Herren måtte det se, och honom det illa behaga, och vända sina vrede ifrå honom.
19 Nhaw wo ho wɔ abɔnefo nti, na mma wʼani mmere amumɔyɛfo nso,
Vredgas icke öfver den onda, och haf icke nit öfver de ogudaktiga.
20 efisɛ, ɔbɔnefo nni anidaso biara daakye, na wobedum amumɔyɛfo kanea.
Ty den onde hafver intet till hoppandes, och de ogudaktigas lykta skall utslockna.
21 Me ba, suro Awurade ne ɔhene, na mfa wo ho mmɔ atuatewfo ho,
Min son, frukta Herran och Konungen, och blanda dig icke ibland de upproriska.
22 efisɛ saa baanu yi de, ɔsɛe bɛba wɔn so mpofirim; na hena na onim amanehunu ko a wobetumi de aba?
Ty deras förderf skall med hast uppstiga; och ho vet, när begges olycka kommer?
23 Eyinom nso yɛ anyansafo Nsɛnka: Atemmu a nhwɛanim wɔ mu no nye:
Detta kommer ock ifrå de visa. Anse personen i domenom är icke godt.
24 Obiara a ɔbɛka akyerɛ nea odi fɔ se, “Wo ho nni asɛm” no, nnipa bɛdome no na amanaman remmɔ no din pa.
Den som till den ogudaktiga säger: Du äst from; honom banna menniskorna, och folket hatar honom.
25 Na wɔn a wobu afɔdifo fɔ no, ebesi wɔn yiye, na nhyira bɛba wɔn so.
Men de som straffa honom, de behaga väl; och en rik välsignelse kommer öfver dem.
26 Mmuae pa te sɛ mfewano.
Ett redeligit svar är såsom ett ljuft kyssande.
27 Wie wo mfikyidwuma na siesie wo mfuw; ɛno akyi, si wo fi.
Beställ din ärende ute, och bruka din åker; sedan bygg ditt hus.
28 Nni adanse ntia ɔyɔnko a ɔnyɛɛ wo hwee, na mfa wʼano nnaadaa.
Var icke vittne utan sak emot din nästa, och bedrag icke med dinom mun.
29 Nka se, “Nea wayɛ me no me nso mɛyɛ no bi; nea ɔyɛe no mitua no so ka.”
Säg icke: Såsom man gör mig, så vill jag göra igen, och vedergälla hvarjom och enom hans gerning.
30 Menantew faa onihawfo afuw ho, twaa mu wɔ nea onni adwene bobeturo nso ho;
Jag gick framom dens latas åker, och om dens galnas vingård;
31 nsɔe afuw wɔ baabiara, wura afuw akata asase no so, na abo afasu no nso abubu.
Och si, der var icke annat än nässlor på, och stod full med tistel, och muren var omkullfallen.
32 Mede me koma kɔɔ nea mihuu no so na misuaa biribi fii mu:
Då jag det såg, lade jag det på hjertat, och skådade, och lärde deraf.
33 nna kakra, nkotɔ kakra, nsa a woabobɔw de rehome kakra
Du vill ännu något litet sofva, och ännu något litet sömnig vara, och ännu litet sammanlägga händerna till att hvila;
34 bɛma ohia aba wo so sɛ ɔkwanmukafo, na nneɛma ho nna bɛba wo so sɛ obi a okura akode. Na ohia bɛtow akyere wo sɛ ɔkwanmukafo; ahokyere bɛtoa wo sɛ ɔkorɔmfowerɛmfo.
Men din armod skall komma dig, såsom en vandrare, och din fattigdom, såsom en väpnad man.
