Mmebusɛm 14
1 Ɔbea nyansafo si ne dan, nanso ɔbea kwasea de nʼankasa ne nsa dwiriw ne de gu fam.
Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.
2 Nea ne nantew teɛ no suro Awurade, na nea nʼakwan kyea no bu no animtiaa.
Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.
3 Ɔkwasea kasa ma wɔbɔ nʼakyi abaa, nanso anyansafo ano bɔ wɔn ho ban.
I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.
4 Faako a anantwi nni no, adididaka no mu da mpan, na nantwi ahoɔden mu na nnɔbae pii fi ba.
Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.
5 Ɔdanseni nokwafo rennaadaa, ɔdansekurumni hwie atoro gu hɔ.
Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.
6 Ɔfɛwdifo hwehwɛ nyansa nanso onya, nanso wɔn a wɔwɔ nhumu nya nimdeɛ ntɛm.
Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.
7 Twe wo ho fi ɔkwasea ho, efisɛ, worennya nimdeɛ mfi nʼano.
Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
8 Anitewfo nyansa ne sɛ wɔbɛdwene wɔn akwan ho, na nkwaseafo agyimisɛm yɛ nnaadaa.
Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
9 Nkwaseafo de bɔne ho adwensakra di fɛw, na wɔn a wɔteɛ mu na anisɔ wɔ.
De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.
10 Koma biara nim ɔyaw wɔ ne mu, na obi foforo rentumi ne no nkyɛ nʼanigye.
Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
11 Wɔbɛsɛe amumɔyɛfo fi, nanso teefo ntamadan bɛyɛ frɔmfrɔm.
De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.
12 Ɔkwan bi wɔ hɔ a ɛteɛ wɔ onipa ani so, nanso awiei no, ɛkɔ owu mu.
Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.
13 Ɔserew mu mpo, koma tumi di yaw, na anigye tumi wie awerɛhow.
Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
14 Akyirisanfo benya akatua sɛnea wɔn akwan te, na onipa pa nso benya ne de.
Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.
15 Atetekwaa gye biribiara di, nanso onitefo dwene nʼanammɔntu ho.
Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.
16 Onyansafo suro Awurade na oguan bɔne, nanso ɔkwasea yɛ asowui ne basabasa.
Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
17 Onipa a ne bo nkyɛ fuw no yɛ nkwaseade, na wɔtɔn nea ɔpam apam bɔne no.
Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.
18 Ntetekwaafo agyapade ne gyimi, na wɔde nimdeɛ bɔ anitewfo abotiri.
De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.
19 Nnipa bɔnefo bɛkotow nnipa pa anim, na amumɔyɛfo akotow atreneefo apon ano.
De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
20 Ahiafo de, wɔn yɔnkonom mpo mpɛ wɔn anim ahwɛ, nanso adefo wɔ nnamfonom bebree.
Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.
21 Nea obu ne yɔnko animtiaa yɛ bɔne, na nhyira nka nea ne yam ye ma ohiani.
Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.
22 So wɔn a wɔbɔ pɔw bɔne nyera kwan ana? Nanso wɔn a wɔhyehyɛ nea eye no nya adɔe ne nokware.
De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.
23 Adwumadenyɛ nyinaa de mfaso ba, na kasahunu de, ɛkɔ ohia mu.
Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.
24 Anyansafo ahonya ne wɔn abotiri, na nkwaseafo agyimisɛm sow gyimi aba.
De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.
25 Ɔdanseni nokwafo gye nkwa, nanso ɔdansekurumni yɛ ɔdaadaafo.
Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.
26 Nea osuro Awurade no wɔ bammɔ a mu yɛ den, na ɛbɛyɛ guankɔbea ama ne mma.
Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.
27 Awurade suro yɛ nkwa asuti, eyi onipa fi owu afiri mu.
I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror
28 Ɔman mu nnipa dodow yɛ ɔhene anuonyam, nanso sɛ asomfo nni hɔ a mmapɔmma no sɛe.
Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.
29 Onipa a ɔwɔ abodwokyɛre wɔ ntease a mu dɔ, na nea ne bo fu ntɛm no da agyimisɛm adi.
Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.
30 Koma mu asomdwoe ma nipadua nkwa, na anibere ma nnompe porɔw.
Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.
31 Nea ɔhyɛ ahiafo so no bu wɔn Yɛfo animtiaa, nanso nea ohu ohiani mmɔbɔ no hyɛ Onyankopɔn anuonyam.
Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.
32 Sɛ amanehunu ba a amumɔyɛfo hwe ase, nanso owu mu mpo atreneefo wɔ guankɔbea.
Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.
33 Nyansa te ntease koma mu, na nkwaseafo mu mpo, oyi ne ho adi.
I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.
34 Trenee pagyaw ɔman, na bɔne yɛ animguase ma nnipa nyinaa.
Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.
35 Ɔhene ani sɔ ɔsomfo nyansani, na ɔsomfo nimguasefo hyɛ no abufuw.
En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.
