Kwadwom 5
1 Awurade, kae nea aba yɛn so; hwɛ, na hu yɛn animguase.
Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
2 Wɔadan yɛn agyapade ama ahɔho, wɔde yɛn afi ama ananafo.
Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
3 Yɛayɛ nyisaa na yenni agyanom, yɛn nanom yɛ akunafo.
Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
4 Ɛsɛ sɛ yɛtɔ nsu a yɛnom; yebenya nnyina a, gye sɛ yɛtɔ.
Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
5 Wɔn a wɔtaa yɛn no abɛn yɛn pɛɛ; Yɛabrɛ na yennya ahomegye.
Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
6 Yɛde yɛn ho maa Misraim ne Asiria sɛnea yebenya aduan a ɛbɛso yɛn.
Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
7 Yɛn agyanom yɛɛ bɔne, na wonni hɔ bio, na yɛn na wɔn asotwe abɛda yɛn so.
Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
8 Nkoa di yɛn so, na obiara nni hɔ a obegye yɛn afi wɔn nsam.
Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
9 Yɛde yɛn nkwa bɔ afɔre de pɛ yɛn anoduan, afoa a ɛwɔ sare so no nti.
Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
10 Yɛn honam adɔ sɛ fononoo. Ɔkɔm ama atiridii abɔ yɛn.
Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
11 Wɔato mmea mmonnaa wɔ Sion, ne mmabun a wɔwɔ Yuda nkurow so.
Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
12 Wɔkyekyere mmapɔmma nsa na wɔasɛn wɔn; wɔmmfa nidi mma mpanyimfo.
Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
13 Mmerante yɛ adwumaden wɔ awiyammo so; na mmerantewa nan toto wɔ nnyina duruduru ase.
Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
14 Mpanyimfo ntena kuropɔn apon ano bio; mmerante agyae wɔn nnwonto.
De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
15 Ahosɛpɛw afi yɛn koma mu; yɛn asaw adan agyaadwotwa.
Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
16 Ahenkyɛw afi yɛn ti so. Yɛn ara, yennue sɛ yɛayɛ bɔne!
Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
17 Eyi nti yɛn koma atɔ beraw, eyinom nti yɛn ani so ayɛ kusuu
Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
18 wɔ Sion bepɔw a ada mpan na sakraman nenam so no nti.
för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
19 Wo, Awurade, di hene afebɔɔ; wʼahengua fi awo ntoatoaso kosi awo ntoatoaso.
Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
20 Adɛn nti na wo werɛ fi yɛn daa yi? Adɛn nti na wagyaw yɛn, mmere tenten mu yi?
Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
21 Ka yɛn bata wo ho bio, Awurade, na yɛatumi asan aba wo nkyɛn; yɛ yɛn nna foforo sɛ tete no
Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
22 gye sɛ woapo yɛn koraa anaasɛ wo bo afuw yɛn mmoroso.
Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
