Kwadwom 3
1 Mene ɔbarima a mahu amane wɔ nʼabufuw abaa ano.
Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
2 Wapam me afi ne ho ama manantew sum mu na ɛnyɛ hann mu;
Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
3 Ampa ara wama nsa so atia me mpɛn bebree, da mu nyinaa.
Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
4 Wama me were ne me nam anyin Na wabubu me nnompe.
Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
5 Waka me ahyɛ mu, na watua me ano ɔde nweenwen ne ahokyere atwa me ho ahyia.
Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
6 Wama matena sum mu sɛ wɔn a wɔawuwu dedaw no.
I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
7 Wato ɔfasu atwa me ho ahyia enti mintumi nguan; wagu me nkɔnsɔnkɔnsɔn ama matɔ beraw.
Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
8 Mpo sɛ mefrɛ anaasɛ mebɔ mpae srɛ mmoa a osiw me mpaebɔ ano.
Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
9 Ɔde abotan asiw me kwan; wama mʼakwan ayɛ kɔntɔnkye.
Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
10 Te sɛ sisi a ɔda hɔ retwɛn, te sɛ gyata a watɛw,
En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
11 ɔtwee me fii ɔkwan no mu bebaree me na ogyaw me a minni mmoa biara.
Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
12 Okuntun ne ta mu na ɔde ne bɛmma kyerɛɛ me so.
Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
13 Ɔde bɛmma a efi ne kotoku mu hwirew me koma mu.
Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
14 Meyɛɛ akyiwade maa me nkurɔfo nyinaa; wɔto akutia nnwom de di me ho fɛw da mu nyinaa.
Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
15 Ɔde nhaban nweenwen ahyɛ me ma. Wama me bɔnwoma anom.
Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
16 Ɔde mmosea abubu me se; na watiatia me so wɔ mfutuma mu.
Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
17 Wɔama asomdwoe abɔ me; na me werɛ afi yiyedi.
Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
18 Enti mise, “Mʼanuonyam asa, nea mede mʼani too so Awurade mu no nyinaa.”
Jag sade: "Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN."
19 Mekae mʼamanehunu wɔ mʼakyinkyinakyinkyin mu, nweenwen ne bɔnwoma mu.
Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
20 Mekae yiye, na me kra abotow wɔ me mu.
Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
21 Nanso midwen eyi ho; saa nti mewɔ anidaso.
Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
22 Awurade dɔ kɛse nti yɛnsɛee ɛ. Nʼayamhyehye nni huammɔ.
HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
23 Ɛyɛ foforo anɔpa biara; wo nokwaredi yɛ kɛse.
Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
24 Meka kyerɛ me ho se, “Awurade yɛ me kyɛfa, enti mɛtwɛn no.”
HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
25 Awurade ye ma wɔn a wɔn anidaso wɔ ne mu, onipa a ɔhwehwɛ no no;
HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
26 Eye sɛ wɔyɛ komm de twɛn Awurade nkwagye.
Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
27 Eye ma ɔbarima sɛ ɔsoa konnua no wɔ ne mmerantebere mu.
Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
28 Ma ɔntena ase komm, efisɛ Awurade de ato ne so.
Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
29 Ma ɔmfa nʼanim nsie wɔ mfutuma mu, ebia anidaso wɔ hɔ.
Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
30 Ma ɔmfa nʼafono mma nea ɔpɛɛ sɛ ɔbɔ no no na ɔnhyɛ no aniwu.
Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
31 Na Awurade ntow onipa biara nkyene koraa.
Ty Herren förkastar icke för evig tid;
32 Ɛwɔ mu, ɔde awerɛhow ba de, nanso obenya ayamhyehye. Ne dɔ kɛse no to rentwa da.
utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
33 Ofi amemenemfe mu de amanehunu anaa awerɛhow brɛ nnipa mma.
Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
34 Sɛ wɔde wɔn nan dwerɛw nneduafo a wɔwɔ asase no so a,
Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
35 sɛ wotiatia obi ahofadi so wɔ Ɔsorosoroni no anim a,
att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
36 anaa sɛ wobu obi ntɛnkyew a, Awurade renhu saa nneɛma yi ana?
att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
37 Hena na obetumi aka na wama aba mu wɔ bere a ɛnyɛ Awurade na ɔhyɛe?
Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
38 Ɛnyɛ Ɔsorosoroni no anom na mmusu ne nnepa fi ana?
Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
39 Adɛn nti na ɛsɛ sɛ ɔteasefo nwiinwii bere a wɔatwe nʼaso wɔ ne bɔne ho?
Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
40 Momma yɛnhwehwɛ yɛn akwan mu na yɛnsɔ nhwɛ, na yɛnsan nkɔ Awurade nkyɛn.
Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
41 Momma yɛmma yɛn koma ne yɛn nsa so, nkyerɛ Onyankopɔn wɔ ɔsoro, na yɛnka se:
Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
42 “Yɛayɛ bɔne, na yɛatew atua na wamfa ankyɛ.
Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
43 “Wode abufuw akata wo ho ataa yɛn; na woakunkum a woannya ahummɔbɔ.
Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
44 Wode wo ho asie omununkum mu nti mpaebɔ biara nnu wo nkyɛn.
Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
45 Woayɛ yɛn atantanne ne nwura wɔ amanaman no mu.
Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
46 “Yɛn atamfo nyinaa abaa wɔn anom tɛtrɛɛ de tia yɛn.
Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
47 Yɛabrɛ ne ahunahuna ne akukuruhwease, mmubui ne ɔsɛe.”
Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
48 Me nusu sen sɛ asuten efisɛ wɔasɛe me nkurɔfo.
Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
49 Me nusu bɛsen ara, na ɛrennyae,
Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
50 kosi sɛ Awurade bɛhwɛ afi ɔsoro, na wahu.
till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
51 Nea mihu no ma me kra werɛ how, me kuropɔn no mu mmea nyinaa nti.
Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
52 Mʼatamfo a menyɛɛ wɔn hwee pampam me sɛ anomaa.
Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
53 Wɔpɛɛ sɛ wotwa me nkwa so na wosiw me abo wɔ amoa mu;
De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
54 nsu bu faa me ti so, na ɛyɛɛ me sɛnea wɔrewie me.
Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: "Det är ute med mig."
55 Mebɔɔ wo din, Awurade fii amoa no ase tɔnn.
Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
56 Wotee me sufrɛ: “Nsiw wʼaso wɔ me gye sufrɛ ho.”
Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
57 Wutwiw bɛn me bere a mefrɛɛ wo no, na wokae se, “Nsuro.”
Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: "Frukta icke."
58 Wo Awurade, wudii mʼasɛm maa me; na wugyee me nkwa.
Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
59 Woahu bɔne a wɔayɛ me, Awurade. Di mʼasɛm ma me!
Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
60 Woahu wɔn aweretɔ no mu den, wɔn pɔw a wɔbɔ tia me no nyinaa.
Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
61 Awurade, woate wɔn ntwirii, wɔn pɔw a wɔbɔ tia me no nyinaa,
Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
62 nea mʼatamfo ka no asomsɛm na wɔka no brɛoo de tia me da mu nyinaa.
Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
63 Hwɛ wɔn! Sɛ wogyinagyina hɔ anaasɛ wɔtete hɔ, wɔto akutia nnwom de di me ho fɛw.
Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
64 Fa nea ɛfata tua wɔn so ka, Awurade, nea wɔn nsa ayɛ nti.
Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
65 Pirim wɔn koma, na ma wo nnome mmra wɔn so.
Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
66 Fa abufuw taa wɔn, na sɛe wɔn fi Awurade ɔsorosoro ase.
Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.
