Hiob 5
1 “Wobɛfrɛ a frɛ, na hena na obegye wo so? Akronkronfo no mu hena nkyɛn na wobɛkɔ?
Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?
2 Ahisɛm kum ɔkwasea, na anibere kum atetekwaa.
Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.
3 Mʼankasa mahu ɔkwasea a ɔrefefɛw, nanso mpofirim, wɔdomee ne fi.
Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.
4 Ne mma ne bammɔ ntam kwan ware, wɔdwerɛw wɔn wɔ asennii a wonni ɔkamafo.
Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.
5 Nea ɔkɔm de no no di ne nnɔbae, na ɔfa fi nsɔe mu mpo, na nea osukɔm de no no pere di nʼahode akyi.
Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
6 Ahokyere mpue mmfi dɔte mu na ɔhaw nso mfifi mmfi fam.
Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;
7 Nanso wɔwo nnipa to ɔhaw mu mpɛn dodow a gyaframa turuw kɔ soro no.
nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
8 “Nanso sɛ ɛyɛ me a, anka meguan atoa Onyankopɔn; na mede mʼasɛm ato nʼanim.
Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,
9 Ɔyɛ anwonwade a wontumi nhwehwɛ mu, ne nsɛnkyerɛnne a wontumi nkan ne dodow.
åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,
10 Ɔtɔ osu gu asase so; na ɔde kɔ wuram.
åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
11 Ɔde ahobrɛasefo si nea ɛkorɔn, na ɔma wɔn a wodi awerɛhow nya asomdwoe.
när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
12 Ɔsɛe aniferefo nhyehyɛe, ma wɔn nsa si fam.
Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
13 Ɔkyere anyansafo wɔ wɔn anifere mu, na ɔbɔ anitewfo nhyehyɛe gu.
han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
14 Sum duru wɔn awia ketee; na wɔkeka wɔ owigyinae mu te sɛ anadwo.
mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
15 Ogye ahiafo fi afoa a ɛhyɛ wɔn anom; ogye wɔn fi ahoɔdenfo nkyehama mu.
Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
16 Enti ahiafo wɔ anidaso, na ntɛnkyew ka nʼano to mu.
Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
17 “Nhyira ne onipa a Onyankopɔn teɛ no, enti mmu Otumfo nteɛteɛ no animtiaa.
Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
18 Efisɛ ɔno na opira na ɔno ara akyekyere; opira nanso ne nsa sa yare.
Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
19 Obegye wo afi ɔhaw ahorow asia mu; ason so no, bɔne biara renka wo.
Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
20 Ɔkɔm ba a, obegye wo afi owu mu, na ɔko mu nso, obegye wo afi afoa ano.
I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
21 Wɔbɛbɔ wo ho ban afi ntwirii ho na sɛ ɔsɛe ba a ɛnsɛ sɛ wusuro.
När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.
22 Wobɛserew ɔsɛe ne ɔkɔm; na ɛnsɛ sɛ wusuro asase so mmoa.
Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;
23 Wo ne afuw so abo bɛyɛ apam, na emu nkekaboa nso ne wo bɛtena asomdwoe mu.
ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.
24 Wubehu sɛ wo ntamadan wɔ bammɔ; na sɛ wosese wʼahode a wubehu sɛ hwee nyeraa ɛ.
Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.
25 Wubehu sɛ wo mma bɛyɛ bebree; na wʼase bɛfɛe sɛ asase so sare.
Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.
26 Wode ahoɔden bɛkɔ ɔda mu, te sɛ afiafi a wɔaboa ano wɔ otwabere mu.
I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.
27 “Yɛahwehwɛ eyi mu, na ɛyɛ nokware ɛno nti tie na fa toto wʼabrabɔ ho.”
Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.
