Hiob 41
1 “So wubetumi de darewa atwe ɔdɛnkyɛmmirampɔn anaa wubetumi de hama akyekyere ne tɛkrɛma?
Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
2 So wubetumi de hama afa ne hwenem, anaasɛ wubetumi de darewa aso nʼabogye mu?
Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
3 Ɔbɛkɔ so asrɛ wo sɛ hu no mmɔbɔ ana? Ɔne wo bɛkasa brɛoo ana?
Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
4 Ɔbɛpene ne wo ayɛ apam ama wode no ayɛ wʼakoa afebɔɔ ana?
Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
5 Wubetumi de no ayɛ abɛbɛ te sɛ anomaa anaa wubetumi asa no hama de no ama wo mmabea?
Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
6 So aguadifo bɛpɛ sɛ wode no bedi nsesagua? Wɔbɛkyekyɛ ne mu ama aguadifo ana?
Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
7 Wubetumi de mpeaw awowɔ ne were mu anaasɛ wode mpataa mpɛmɛ bɛwowɔ ne ti ho?
Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
8 Wode wo nsa ka no a, wobɛkae sɛnea ɔbɛwosow ne ho, nti worenyɛ saa bio!
Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
9 Ɔkwan biara nni hɔ a wobɛfa so akyere no; ani a ɛbɔ ne so kɛkɛ no ma nnipa dwudwo.
Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
10 Obiara ntumi nsi ne bo nhwanyan no. Afei hena na obetumi ne me adi asi?
Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
11 Hena na mede no ka a ɛsɛ sɛ mitua? Biribiara a ɛhyɛ ɔsoro ase no yɛ me de.
Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
12 “Me werɛ remfi sɛ mɛka nʼakwaa, nʼahoɔden ne ne bɔbea fɛfɛ no ho asɛm.
Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
13 Hena na obetumi aworɔw ne ho ahama, na hena na ɔde nnareka bɛkɔ ne ho?
Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
14 Hena na obetumi abue nʼabogye, a ɛse a ɛyɛ hu ayɛ no ma no?
Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
15 Nʼakyi wɔ bona a ɛsesa so, ɛtetare so a ɔkwan nna mu koraa;
Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
16 sɛnea ɛtetare so fa no nti, mframa biara mfa ntam.
Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
17 Ɛtoatoa mu denneennen a emu ntumi ntetew.
Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
18 Sɛ ɔnwansi a, ɛpepa gya; nʼaniwa aba te sɛ adekyeenim hann.
När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
19 Agyatɛn turuw fi nʼanom na nsramma turuturuw fi mu.
Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
20 Wusiw sen fi ne hwene mu te sɛ ɔsɛn a esi gya so.
Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
21 Ne home ma gyabiriw ano sɔ, na ogyaframa tu fi nʼanom.
Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
22 Ne kɔn mu wɔ ahoɔden ankasa; wɔn a wohu no no aba mu bu.
På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
23 Ne were a abubu agu so no yɛ peperee; ayɛ pemee a ɛnka ne ho.
Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
24 Ne koko so yɛ den sɛ ɔbotan ɛyɛ den sɛ awiyammo.
Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
25 Sɛ ɔsɔre a, ahoɔdenfo bɔ huboa; sɛ ɔwosow ne ho a woguan.
När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
26 Afoa wɔ no a, ɛnka no, peaw, pɛmɛ ne agyan nso saa ara.
Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
27 Ɔfa dade sɛ wura bi na kɔbere mfrafrae te sɛ dua a awu bi ma no.
Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
28 Agyan mma no nguan; ahwimmo mu aboa yɛ ntɛtɛ ma no.
Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
29 Kontibaa te sɛ sare wɔ nʼani so; na ɔserew pɛmɛ nnyigyei.
ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
30 Abon a ano yɛ nnam tuatua ne yafunu so. Ɔtwe ne ho ase wɔ fam fa dontori mu a, eyiyi akam.
På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
31 Ɔma bun mu huru sɛ nsu a ɛwɔ ɛsɛn mu na onunu po mu sɛ srade a ɛwɔ kuku mu.
Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
32 Nea ɔbɛfa no, ɛhɔ nsu no pa yerɛw yerɛw; na obi besusuw sɛ po bun adan ayɛ dwen.
Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
33 Asase so biribiara ne no nsɛ. Ɔyɛ abɔde a onsuro hwee.
Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
34 Ommu wɔn a wɔyɛ ahantan no mu biara; ɔyɛ wɔn a wɔyɛ ahomaso no nyinaa so hene.”
På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
