Hiob 39
1 “So wunim bere a bepɔw so mmirekyi wowo? Woahwɛ, ahu bere a ɔforote nyinsɛn ne ba?
Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
2 So woakan asram dodow a wɔde nyinsɛn? Wunim bere a wɔwo ana?
Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
3 Wɔkotow wowo wɔn mma; wɔn awoko yaw to twa.
De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
4 Wɔn mma nyin ahoɔden so wɔ wuram; na wogyaw wɔn awofo hɔ a wɔnnsan nkɔ wɔn nkyɛn bio.
Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
5 “Hena na ɔma wuram afurum fa ne ho di? Hena na ɔsan ne hama?
Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
6 Mede asase kesee maa no sɛ ne fi, ne nkyene asase tamaa sɛ nʼatenae.
Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
7 Ɔserew kurom gyegyeegyeyɛ; na ɔnte ɔkafo nteɛteɛmu.
Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
8 Okyinkyin mmepɔw no so sɛ ne didibea ɛhɔ na okyin hwehwɛ wura amono biara.
Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
9 “Ɛko bɛpene sɛ ɔbɛsom wo ana? Ɔbɛtena wo mmoa adididaka nkyɛn anadwo ana?
Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
10 Wubetumi asa no wɔ funtumfiri so ana? Ɔbɛfɛntɛm aku a ɛda wʼakyi no ana?
Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
11 Wubetumi de wo ho ato no so esiane nʼahoɔden dodo nti? Wubegyaw wʼadwuma a ɛyɛ den no ama no ana?
Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
12 Wugye di sɛ ɔde wʼaburow bɛba na waboa ano de akɔ awiporowbea ana?
Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
13 “Sohori bɔ ne ntaban mu anigye so, nanso wontumi mfa ntoto asukɔnkɔn de ho.
Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
14 Ɔtow ne nkesua gu asase so ma mfutuma ka no hyew,
Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
15 ɛmfa ne ho sɛ ɛnan bi bɛpɛtɛw no, sɛ wuram aboa bi betiatia so.
Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
16 Ɔbɔ ne mma atirimɔden sɛnea wɔnyɛ ne dea; ɛmfa ne ho sɛ nʼadwuma bɛyɛ ɔkwa,
Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
17 efisɛ Onyankopɔn amma no nyansa wamma no nhumu biara.
Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
18 Nanso sɛ ɔtrɛw ne ntaban mu tu mmirika a, ɔserew ɔpɔnkɔ ne ne sotefo.
Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
19 “Wo na woma ɔpɔnkɔ no nʼahoɔden anaa woma ne kɔn mu nwi kuhaa no?
Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
20 Wo na woma no huruw te sɛ mmoadabi, na ɔde ne nkotɔ hunahuna ana?
Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
21 Ɔde ne nan tintim fam dennen, na nʼani gye nʼahoɔden mu, na afei ɔbɔ wura ɔko mu.
Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
22 Ɔmmɔ hu, na onsuro biribiara; ohu afoa a onguan.
Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.
23 Bɛmma wosow wɔ ne nkyɛn mu boha mu, na peaw ne pɛmɛ nso di ahim wɔ ne ho.
Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
24 Ofi ahopere mu de nʼano sisi fam; na sɛ wɔhyɛn torobɛnto a ontumi nnyina faako.
Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
25 Sɛ torobɛnto hyɛn a ɔka se, ‘Wiɛ!’ ɔte ɔko ho hua fi akyirikyiri, ɔsahene no nteɛmu ne ɔko mu osebɔ.
För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
26 “Wo nyansa na ɛma akoroma tu na ɔtrɛw ne ntaban mu fa anafo?
Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?
27 Wo na wohyɛ ɔkɔre ma no tu kɔ sorosoro kɔyɛ ne berebuw wɔ hɔ?
Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
28 Ɔbotan mu na ɔte na ɛhɔ na ɔda; ɔbotan sorɔnsorɔn yɛ nʼabandennen.
På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
29 Ɛhɔ na ofi kɔhwehwɛ nʼaduan; nʼani hu ade a ɛwɔ akyirikyiri.
Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
30 Mogya yɛ ne mma aduan, na faako a atɔfo wɔ no, ɛhɔ na ɔwɔ.”
Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.
