Hiob 39

1 “So wunim bere a bepɔw so mmirekyi wowo? Woahwɛ, ahu bere a ɔforote nyinsɛn ne ba?

Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?

2 So woakan asram dodow a wɔde nyinsɛn? Wunim bere a wɔwo ana?

Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?

3 Wɔkotow wowo wɔn mma; wɔn awoko yaw to twa.

De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.

4 Wɔn mma nyin ahoɔden so wɔ wuram; na wogyaw wɔn awofo hɔ a wɔnnsan nkɔ wɔn nkyɛn bio.

Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.

5 “Hena na ɔma wuram afurum fa ne ho di? Hena na ɔsan ne hama?

Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;

6 Mede asase kesee maa no sɛ ne fi, ne nkyene asase tamaa sɛ nʼatenae.

Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?

7 Ɔserew kurom gyegyeegyeyɛ; na ɔnte ɔkafo nteɛteɛmu.

Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.

8 Okyinkyin mmepɔw no so sɛ ne didibea ɛhɔ na okyin hwehwɛ wura amono biara.

Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.

9 “Ɛko bɛpene sɛ ɔbɛsom wo ana? Ɔbɛtena wo mmoa adididaka nkyɛn anadwo ana?

Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?

10 Wubetumi asa no wɔ funtumfiri so ana? Ɔbɛfɛntɛm aku a ɛda wʼakyi no ana?

Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?

11 Wubetumi de wo ho ato no so esiane nʼahoɔden dodo nti? Wubegyaw wʼadwuma a ɛyɛ den no ama no ana?

Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?

12 Wugye di sɛ ɔde wʼaburow bɛba na waboa ano de akɔ awiporowbea ana?

Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?

13 “Sohori bɔ ne ntaban mu anigye so, nanso wontumi mfa ntoto asukɔnkɔn de ho.

Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;

14 Ɔtow ne nkesua gu asase so ma mfutuma ka no hyew,

Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.

15 ɛmfa ne ho sɛ ɛnan bi bɛpɛtɛw no, sɛ wuram aboa bi betiatia so.

Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.

16 Ɔbɔ ne mma atirimɔden sɛnea wɔnyɛ ne dea; ɛmfa ne ho sɛ nʼadwuma bɛyɛ ɔkwa,

Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;

17 efisɛ Onyankopɔn amma no nyansa wamma no nhumu biara.

Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.

18 Nanso sɛ ɔtrɛw ne ntaban mu tu mmirika a, ɔserew ɔpɔnkɔ ne ne sotefo.

På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.

19 “Wo na woma ɔpɔnkɔ no nʼahoɔden anaa woma ne kɔn mu nwi kuhaa no?

Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?

20 Wo na woma no huruw te sɛ mmoadabi, na ɔde ne nkotɔ hunahuna ana?

Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.

21 Ɔde ne nan tintim fam dennen, na nʼani gye nʼahoɔden mu, na afei ɔbɔ wura ɔko mu.

Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.

22 Ɔmmɔ hu, na onsuro biribiara; ohu afoa a onguan.

Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;

23 Bɛmma wosow wɔ ne nkyɛn mu boha mu, na peaw ne pɛmɛ nso di ahim wɔ ne ho.

Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.

24 Ofi ahopere mu de nʼano sisi fam; na sɛ wɔhyɛn torobɛnto a ontumi nnyina faako.

Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.

25 Sɛ torobɛnto hyɛn a ɔka se, ‘Wiɛ!’ ɔte ɔko ho hua fi akyirikyiri, ɔsahene no nteɛmu ne ɔko mu osebɔ.

När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.

26 “Wo nyansa na ɛma akoroma tu na ɔtrɛw ne ntaban mu fa anafo?

Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?

27 Wo na wohyɛ ɔkɔre ma no tu kɔ sorosoro kɔyɛ ne berebuw wɔ hɔ?

Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene?

28 Ɔbotan mu na ɔte na ɛhɔ na ɔda; ɔbotan sorɔnsorɔn yɛ nʼabandennen.

I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum.

29 Ɛhɔ na ofi kɔhwehwɛ nʼaduan; nʼani hu ade a ɛwɔ akyirikyiri.

Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort.

30 Mogya yɛ ne mma aduan, na faako a atɔfo wɔ no, ɛhɔ na ɔwɔ.”

Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han.