Hiob 36
1 Elihu toaa ne kasa so se,
Vidare sade Elihu:
2 “Montɔ mo bo ase kakra mma me, na mɛkyerɛ mo sɛ aka bebree a ɛsɛ sɛ yɛka ma Onyankopɔn.
Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked, ty ännu något har jag att säga till Guds försvar.
3 Minya me nimdeɛ fi akyirikyiri; mɛka se me Yɛfo bu atɛntrenee.
Min insikt vill jag hämta vida ifrån, och åt min skapare vill jag skaffa rätt.
4 Munnye nto mu sɛ me nsɛm yɛ nokware turodoo; na meyɛ obi a ne nimdeɛ so wɔ mo mu.
Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn; en man med fullgod insikt har du framför dig.
5 “Onyankopɔn so, nanso, ontwiri nnipa; ɔkorɔn na osi pi wɔ ne botae mu.
Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen, han som är så väldig i sitt förstånds kraft.
6 Ɔmma amumɔyɛfo ntena nkwa mu, na ɔde amanehunufo kyɛfa ma wɔn.
Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv, men åt de arma skaffar han rätt.
7 Onnyi nʼani mfi ɔtreneeni so, ɔma wɔne ahemfo di ade na ɔma wɔn so afebɔɔ.
Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga; de få trona i konungars krets, för alltid låter han dem sitta där i höghet.
8 Na sɛ wɔde mpokyerɛ gu nnipa na amanehunu hama akyekyere wɔn papee a,
Och om de läggas bundna i kedjor och fångas i eländets snaror,
9 ɔka nea wɔayɛ kyerɛ wɔn sɛ wɔnam ahantan so ayɛ bɔne.
så vill han därmed visa dem vad de hava gjort, och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod;
10 Ɔma wotie nteɛso na ɔhyɛ wɔn sɛ wonnu wɔn ho wɔ wɔn bɔne ho.
han vill då öppna deras öra för tuktan och mana dem att vända om ifrån fördärvet.
11 Sɛ wɔyɛ osetie na wɔsom no a, wobedi yiye wɔ wɔn nna a aka no mu na wɔn mfe nyinaa ayɛ anisɔ ama wɔn.
Om de då höra på honom och underkasta sig, så få de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro.
12 Na sɛ wɔantie no a, wɔbɛyera wɔ afoa ano, na wɔawuwu a wonni nimdeɛ.
Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen och omkomma, när de minst tänka det.
13 “Wɔn a wonnim Nyame no kora abufuw so; mpo sɛ ogu wɔn nkɔnsɔnkɔnsɔn a wonsu mpɛ mmoa.
Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede och icke anropa honom, när han lägger dem i band,
14 Wowuwu wɔ wɔn mmabunmmere mu, wɔ mmarima nguamanfo a wɔtete abosonnan mu.
deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden, och deras liv skall dela tempelbolares lott.
15 Nanso wɔn a wohu amane no, ogye wɔn; na ɔkasa kyerɛ wɔn wɔ wɔn haw mu.
Genom lidandet vill han rädda den lidande, och genom betrycket vill han öppna hans öra.
16 “Ɔregye wo afi ahohia mu de wo akɔ beae a hɔ bae a ahokyere nni, nea wowɔ asomdwoe, na nnuan pa ayɛ wo pon so ma.
Så sökte han ock draga dig ur nödens gap, ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter.
17 Nanso mprempren, atemmu a ɛfata amumɔyɛfo na aba wo so; atemmu ne atɛntrenee aso wo mu.
Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast.
18 Hwɛ yiye na obi amfa ahonya annaadaa wo; mma adanmude kɛse bi ntwe wo.
Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.
19 Wʼahonya anaasɛ mpo wʼahohia bebrebe nyinaa nti, worenkɔ amanehunu mu ana?
Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft?
20 Mpere anadwo ho, sɛ ammɛpra nnipa mfi wɔn afi mu.
Du må ej längta så ivrigt efter natten, den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats.
21 Hwɛ na woannan ankɔ bɔne ho, nea ayɛ sɛ wopɛ sen amanehunu.
Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är; sådant behagar dig ju mer än att lida.
22 “Onyankopɔn yɛ ɔkɛse wɔ ne tumi mu. Hena na ɔyɛ ɔkyerɛkyerɛfo sɛ ɔno?
Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon mästare som är honom lik?
23 Hena na wahyehyɛ nʼakwan ama no anaa waka akyerɛ no se, ‘Woayɛ mfomso.’
Vem har föreskrivit honom hans väg, och vem kan säga: "Du gör vad orätt är?"
24 Kae na kamfo nʼadwuma a nnipa de nnwonto akamfo no.
Tänk då på att upphöja hans gärningar, dem vilka människorna besjunga
25 Adesamma nyinaa ahu; nnipa fi akyirikyiri hwɛ no haa.
och som de alla skåda med lust, de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran.
26 Onyankopɔn yɛ ɔkɛse, ɛboro yɛn ntease so! Ne mfe dodow mu nni hwehwɛbea.
Ja, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år äro flera än någon kan utrannsaka.
27 “Ɔtwetwe nsu a ɛsosɔ, ma ɛdan osu gu nsuten mu;
Se, vattnets droppar drager han uppåt, och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram;
28 na omununkum tɔ obosu gu fam na osu pete mmoroso gu adesamma so.
skyarna gjuta dem ut såsom en ström, låta dem drypa ned över talrika människor.
29 Hena na obetumi ate sɛnea ɔtrɛtrɛw omununkum mu no ase, sɛnea ɔbobɔ mu fi ne suhyɛ ase no?
Ja, kan någon fatta molnens utbredning, braket som utgår från hans hydda?
30 Hwɛ sɛnea ɔhwete nʼanyinam mu wɔ ne ho ma ɛkɔ po bun mu.
Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen, och själva havsgrunden höljer han in däri.
31 Eyi ne ɔkwan a ɔfa so di amanaman no so na ɔma aduan bu wɔn so.
Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock näring i rikligt mått.
32 Ɔde anyinam hyɛ ne nsam ma na ɔhyɛ no sɛ ɛmpa nʼagyiraehyɛ.
I ljungeldsljus höljer han sina händer och sänder det ut mot dem som begynna strid.
33 Nʼaprannaa bɔ ahum a ɛreba no ho nkae; na anantwi mpo ma wohu sɛ ɛreba.
Budskap om honom bär hans dunder; själva boskapen bebådar hans antåg.
