Hiob 36
1 Elihu toaa ne kasa so se,
Elihu talade ytterligare, och sade:
2 “Montɔ mo bo ase kakra mma me, na mɛkyerɛ mo sɛ aka bebree a ɛsɛ sɛ yɛka ma Onyankopɔn.
Töfva ännu litet, jag vill visa dig det; ty jag hafver ännu på Guds vägnar något säga.
3 Minya me nimdeɛ fi akyirikyiri; mɛka se me Yɛfo bu atɛntrenee.
Jag vill hemta mitt förstånd fjerranefter, och bevisa, att min skapare är rättvis.
4 Munnye nto mu sɛ me nsɛm yɛ nokware turodoo; na meyɛ obi a ne nimdeɛ so wɔ mo mu.
Mitt tal skall utan tvifvel intet falskt vara; mitt förstånd skall utan fel vara för dig.
5 “Onyankopɔn so, nanso, ontwiri nnipa; ɔkorɔn na osi pi wɔ ne botae mu.
Si, Gud förkastar icke de mägtiga; ty han är ock mägtig af hjertans kraft.
6 Ɔmma amumɔyɛfo ntena nkwa mu, na ɔde amanehunufo kyɛfa ma wɔn.
Den ogudaktiga bevarar han icke; utan hjelper den arma till rätta.
7 Onnyi nʼani mfi ɔtreneeni so, ɔma wɔne ahemfo di ade na ɔma wɔn so afebɔɔ.
Han vänder icke sin ögon ifrå den rättfärdiga; och Konungarna låter han sitta på stolenom i evig tid, att de höge blifva.
8 Na sɛ wɔde mpokyerɛ gu nnipa na amanehunu hama akyekyere wɔn papee a,
Och om fångar ligga i bojor, och bundne med tåg jämmerliga,
9 ɔka nea wɔayɛ kyerɛ wɔn sɛ wɔnam ahantan so ayɛ bɔne.
Så gifver han dem tillkänna hvad de gjort hafva; och deras odygd, att de hafva brukat våld;
10 Ɔma wotie nteɛso na ɔhyɛ wɔn sɛ wonnu wɔn ho wɔ wɔn bɔne ho.
Och öppnar dem örat till tuktan, och säger dem, att de skola omvända sig ifrå det orätt är.
11 Sɛ wɔyɛ osetie na wɔsom no a, wobedi yiye wɔ wɔn nna a aka no mu na wɔn mfe nyinaa ayɛ anisɔ ama wɔn.
Om de höra och tjena honom, så skola de i godom dagom gamle varda, och lefva med lust.
12 Na sɛ wɔantie no a, wɔbɛyera wɔ afoa ano, na wɔawuwu a wonni nimdeɛ.
Höra de icke, så skola de falla för svärd, och förgås förr än de varda det varse.
13 “Wɔn a wonnim Nyame no kora abufuw so; mpo sɛ ogu wɔn nkɔnsɔnkɔnsɔn a wonsu mpɛ mmoa.
De skrymtare, när vreden kommer uppå dem, ropa de intet, när de fångne ligga;
14 Wowuwu wɔ wɔn mmabunmmere mu, wɔ mmarima nguamanfo a wɔtete abosonnan mu.
Så skall deras själ dö med qval, och deras lif ibland bolare.
15 Nanso wɔn a wohu amane no, ogye wɔn; na ɔkasa kyerɛ wɔn wɔ wɔn haw mu.
Men den arma skall han, hjelpa utu hans armod, och öppnar dem arma örat i bedröfvelsen.
16 “Ɔregye wo afi ahohia mu de wo akɔ beae a hɔ bae a ahokyere nni, nea wowɔ asomdwoe, na nnuan pa ayɛ wo pon so ma.
Han skall taga dig utur ångestens vida mun, den ingen botten hafver, och ditt bord skall hafva ro, uppfyldt med allt godt.
17 Nanso mprempren, atemmu a ɛfata amumɔyɛfo na aba wo so; atemmu ne atɛntrenee aso wo mu.
Men du gör de ogudaktigas sak godan, så att deras sak och rätt blifver behållen.
18 Hwɛ yiye na obi amfa ahonya annaadaa wo; mma adanmude kɛse bi ntwe wo.
Se till, om icke otålighet hafver rört dig i qvalena; eller stora gåfvor icke hafva böjt dig.
19 Wʼahonya anaasɛ mpo wʼahohia bebrebe nyinaa nti, worenkɔ amanehunu mu ana?
Menar du, att din väldighet skall bestå kunna utan bedröfvelse; eller eljest någon starkhet eller förmåga?
20 Mpere anadwo ho, sɛ ammɛpra nnipa mfi wɔn afi mu.
Du torf icke begära nattena till att öfverfalla menniskorna i deras rum.
21 Hwɛ na woannan ankɔ bɔne ho, nea ayɛ sɛ wopɛ sen amanehunu.
Vakta dig, och vänd dig icke till det orätt är, såsom du för jämmers skull dig företagit hafver.
22 “Onyankopɔn yɛ ɔkɛse wɔ ne tumi mu. Hena na ɔyɛ ɔkyerɛkyerɛfo sɛ ɔno?
Si, Gud är för hög i sine kraft; ho är en lagförare såsom han är?
23 Hena na wahyehyɛ nʼakwan ama no anaa waka akyerɛ no se, ‘Woayɛ mfomso.’
Ho vill hemsöka öfver honom hans väg? Och ho vill säga till honom: Du gör orätt?
24 Kae na kamfo nʼadwuma a nnipa de nnwonto akamfo no.
Tänk uppå, att du intet vetst hans verk, såsom menniskorna sjunga.
25 Adesamma nyinaa ahu; nnipa fi akyirikyiri hwɛ no haa.
Ty alla menniskor se det, menniskorna se det fjerran.
26 Onyankopɔn yɛ ɔkɛse, ɛboro yɛn ntease so! Ne mfe dodow mu nni hwehwɛbea.
Si, Gud är stor och okänd; hans åratal kan ingen utfråga.
27 “Ɔtwetwe nsu a ɛsosɔ, ma ɛdan osu gu nsuten mu;
Han gör vattnet till små droppar, och drifver sina skyar samman till regn;
28 na omununkum tɔ obosu gu fam na osu pete mmoroso gu adesamma so.
Så att skyarna flyta, och drypa fast uppå menniskorna.
29 Hena na obetumi ate sɛnea ɔtrɛtrɛw omununkum mu no ase, sɛnea ɔbobɔ mu fi ne suhyɛ ase no?
Då han tager sig före att skingra sina skyar, och tager sitt täckelse bort;
30 Hwɛ sɛnea ɔhwete nʼanyinam mu wɔ ne ho ma ɛkɔ po bun mu.
Si, så utbreder han sitt ljus öfver dem, och öfvertäcker hafvet, dädan de komma.
31 Eyi ne ɔkwan a ɔfa so di amanaman no so na ɔma aduan bu wɔn so.
Ty dermed dömer han folket, och gifver dem mat tillfyllest.
32 Ɔde anyinam hyɛ ne nsam ma na ɔhyɛ no sɛ ɛmpa nʼagyiraehyɛ.
Han håller händerna före, och betäcker ljuset, och bjuder thy, att det skall igenkomma.
33 Nʼaprannaa bɔ ahum a ɛreba no ho nkae; na anantwi mpo ma wohu sɛ ɛreba.
Om det samma förkunnar hans herde, och hans boskap om skyn.
