Hiob 33
1 “Na afei, Hiob, tie me nsɛm; yɛ aso ma biribiara a mɛka.
Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.
2 Merebebue mʼano; me nsɛm aba me tɛkrɛma so.
Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.
3 Me nsɛm fi koma a ɛteɛ mu; na mʼano de ahonim pa ka nea minim.
Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.
4 Onyankopɔn Honhom na abɔ me; Otumfo no home ma me nkwa.
Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.
5 Sɛ wubetumi a, ma me mmuae; siesie wo ho, na ka si mʼanim.
Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.
6 Wo ne me nyinaa yɛ pɛ wɔ Onyankopɔn anim; me nso wɔbɔɔ me fii dɔte mu.
Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.
7 Ɛnsɛ sɛ wusuro me, na ɛnsɛ sɛ me nsa yɛ den wɔ wo so.
Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.
8 “Nanso woaka ama mate, mete saa nsɛm no, na wokae se,
Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:
9 ‘Meyɛ kronkron na minni bɔne; me ho tew na afɔdi biara nni me ho.
»Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;
10 Nanso Onyankopɔn anya me ho mfomso wafa me sɛ ne tamfo.
men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.
11 Ɔde me nan hyɛ mpokyerɛ mu; na nʼani wɔ mʼakwan nyinaa so.’
Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar.»
12 “Nanso meka mekyerɛ wo se, eyi mu de woayɛ mfomso, efisɛ Onyankopɔn so sen ɔdesani.
Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.
13 Na adɛn nti na wunwiinwii hyɛ no sɛ ommua onipa nsɛm biara ana?
Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?
14 Nanso Onyankopɔn kasa wɔ akwan ahorow so, na ebia nnipa nte.
Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.
15 Ɔkasa wɔ daeso ne anadwo anisoadehu mu, bere a nna afa nnipa na wɔada hatee wɔ wɔn mpa so no,
I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,
16 otumi kasa gu wɔn asom na ɔde kɔkɔbɔ yi wɔn hu,
då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,
17 sɛ ɔbɛdan onipa afi nneyɛe bɔne ho na watwe no afi ahantan ho,
när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.
18 sɛ ɔmma ne kra nkɔ amoa mu na ɔnhwere ne nkwa wɔ afoa ano.
Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.
19 Anaasɛ wotumi de mpa so yaw twe onipa aso nnompe mu yaw a ennyae da,
Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.
20 kosi sɛ ne kɔn nnɔ aduan na ne kra nso po aduan a ɛyɛ akɔnnɔ pa ara;
Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.
21 ɔfɔn yɛ basaa, na ne nnompe a anka ɛho akata no, ho da hɔ.
Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.
22 Ne kra bɛn ɔda, na ne nkwa bɛn owu abɔfo.
Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.
23 “Nanso sɛ ɔbɔfo bi wɔ nʼafa sɛ odimafo a, ɛyɛ apem mu baako, na ɔbɛkyerɛ no nea eye ma no,
Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,
24 obehu no mmɔbɔ na waka se, ‘Munnyaa no na wankɔ ɔda mu; na manya mpatade ama no,’
då förbarmar Gud sig över henne och säger; »Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått.»
25 afei ne were yɛ foforo sɛ abofra; na esi ne dedaw mu yɛ sɛ mmerantebere mu de.
Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.
26 Ɔbɔ Onyankopɔn mpae na onya adom fi ne hɔ, ohu Onyankopɔn anim na ɔde ahosɛpɛw teɛ mu; na Onyankopɔn gye no bio sɛ ɔtreneeni.
När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.
27 Afei ɔba nnipa mu bɛka se, ‘Meyɛɛ bɔne na mekyeaa nea ɛteɛ, nanso mannya nea ɛfata me.
Så får denne då sjunga inför människorna och säga: »Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;
28 Ogyee me kra na wamma no ankɔ ɔda mu, enti mɛtena ase na madi hann no mu dɛ.’
ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset.»
29 “Onyankopɔn yɛ eyinom nyinaa ma onipa, mprenu ne ne mprɛnsa so,
Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,
30 sɛnea ne kra renkɔ ɔda mu, na nkwa hann no ahyerɛn ne so.
till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.
31 “Yɛ aso, Hiob, na tie me; yɛ dinn na menkasa.
Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.
32 Na sɛ wowɔ biribi ka a, bua me; kasa, na mepɛ sɛ wobu wo bem.
Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.
33 Sɛ ɛnte saa nso a, ɛno de tie me. Yɛ dinn na mɛkyerɛ wo nyansa.”
Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.
