< Hiob 28 >

1 “Beae a wotu dwetɛ wɔ hɔ ne beae a wɔnan sika kɔkɔɔ.
Silvret har ju sin gruva, sin fyndort har guldet, som man renar;
2 Wotu dade fi fam, na wɔnan kɔbere fi dadebo mu.
järn hämtas upp ur jorden, och stenar smältas till koppar.
3 Onipa ma sum ba awiei; na ɔhwehwɛ kɔ akyirikyiri asase mu kɔhwehwɛ dadebo wɔ sum kabii mu.
Man sätter då gränser för mörkret, och rannsakar ned till yttersta djupet,
4 Wɔde fagudetu afiri hyɛ beae a ɛmmɛn ɔdesani atenae, mmeae a nnipa anan nsii hɔ da, baabi a ɛmmɛn nnipa no, ɛhɔ na wodi aforosian.
Där spränger man schakt långt under markens bebyggare, där färdas man förgäten djupt under vandrarens fot, där hänger man svävande, fjärran ifrån människor.
5 Asase a ɛbɔ aduan no, wɔdan ase no te sɛ nea wɔde ogya na ayɛ;
Ovan ur jorden uppväxer bröd, men därnere omvälves den såsom av eld.
6 hoabo fi nʼabotan mu na sikakɔkɔɔ mpɔw nso wɔ ne mfutuma mu.
Där, bland dess stenar, har safiren sitt fäste, guldmalm hämtar man ock där.
7 Ɔkɔre biara nnim saa kwan a ahintaw no, akoroma biara ani nhuu ɛ.
Stigen ditned är ej känd av örnen, och falkens öga har ej utspanat den;
8 Mmoa ahantanfo nsi hɔ na gyata nkɔdɛɛdɛɛ wɔ hɔ.
den har ej blivit trampad av stolta vilddjur, intet lejon har gått därfram.
9 Onipa nsa paapae abotan dennen na ɔma mmepɔw ase da hɔ.
Ja, där bär man hand på hårda stenen; bergen omvälvas ända ifrån rötterna.
10 Otwa aka fa abotan mu, na ohu nʼademude nyinaa.
In i klipporna bryter man sig gångar, där ögat får se allt vad härligt är.
11 Ɔhwehwɛ baabi a nsubɔnten ti wɔ na ɔda nneɛma a ahintaw adi.
Vattenådror täppas till och hindras att gråta. Så dragas dolda skatter fram i ljuset.
12 “Nanso ɛhe na yebehu nea nyansa hyɛ? Ɛhe na ntease te?
Men visheten, var finnes hon, och var har förståndet sin boning?
13 Onipa renhu ne bo a ɛsom; wɔrenhu wɔ ateasefo asase so.
Priset för henne känner ingen människa; hon står ej att finna i de levandes land.
14 Na ebun ka se, ‘Enni me mu’; na po nso se, ‘Enni me nkyɛn.’
Djupet säger: "Hon är icke här", och havet säger: "Hos mig är hon icke."
15 Wɔrentumi mfa sikakɔkɔɔ ankasa ntɔ, na wɔrentumi mfa dwetɛ nkari ne bo.
Hon köper icke för ädlaste metall, med silver gäldas ej hennes värde.
16 Wɔrentumi mfa Ofir sikakɔkɔɔ ntɔ apopobibiribo anaa hoabo nso saa ara.
Hon väges icke upp med guld från Ofir, ej med dyrbar onyx och safir.
17 Wɔrentumi mfa ahwehwɛ anaa sikakɔkɔɔ ntoto ho, na wɔrentumi mfa sikakɔkɔɔ nnwinne nsesa.
Guld och glas kunna ej liknas vid henne; hon får ej i byte mot gyllene klenoder.
18 Ɛnsɛ sɛ yɛbɔ ahene panyin ne ahwehwɛbo din; nyansa bo sen nhene pa.
Koraller och kristall må icke ens nämnas; svårare är förvärva vishet än pärlor.
19 Etiopia akraatebo ne no nsɛ; wɔrentumi mfa sikakɔkɔɔ kronkron ntɔ.
Etiopisk topas kan ej liknas vid henne; hon väges icke upp med renaste guld.
20 “Ɛno de, na ɛhe na nyansa fi? Ɛhe na ntease te?
Ja, visheten, varifrån kommer väl hon, och var har förståndet sin boning?
21 Wɔde asie abɔde biara ani, wɔde asie wim nnomaa mpo.
Förborgad är hon för alla levandes ögon, för himmelens fåglar är hon fördold;
22 Ɔsɛe ne Owu ka se, ‘Yɛate no huhuhuhu kɛkɛ.’
avgrunden och döden giva till känna; "Blott hörsägner om henne förnummo våra öron."
23 Onyankopɔn te ɔkwan a ɛkɔ hɔ ase, na ɔno nko ara na onim faako a ɛte,
Gud, han är den som känner vägen till henne, han är den som vet var hon har sin boning.
24 efisɛ ɔhwɛ kodu nsase ano na ohu biribiara a ɛwɔ ɔsoro ase.
Ty han förmår skåda till jordens ändar, allt vad som finnes under himmelen ser han.
25 Bere a ɔhyɛɛ mframa ano den too hɔ na osusuw nsuwa no,
När han mätte ut åt vinden dess styrka och avvägde vattnen efter mått,
26 bere a ɔkaa no ɔhyɛ so kyerɛɛ osutɔ na otwaa kwan maa aprannaa no,
när han stadgade en lag för regnet och en väg för tordönets stråle,
27 afei ɔhwɛɛ nyansa na ɔkarii no hwɛe; na ogyee no too mu na ɔsɔɔ no hwɛe.
då såg han och uppenbarade henne, då lät han henne stå fram, då utforskade han henne.
28 Na ɔka kyerɛɛ onipa se, ‘Awurade suro, ɛno ne nyansa; na sɛ wokyi bɔne, yɛ ntease.’”
Och till människorna sade han så: "Se Herrens fruktan, det är vishet, och att fly det onda är förstånd."

< Hiob 28 >