Hiob 20
1 Na Naamani Sofar buae se,
Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
2 Me tirim mu ntew me, na ɛhyɛ me sɛ mimmua efisɛ me ho yeraw me yiye.
På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.
3 Mate animka bi a egu me ho fi, na ntease a minya no hyɛ me sɛ mimmua.
Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.
4 “Ampa ara wunim sɛnea nneɛma te fi tete, efi bere a wɔde nnipa duaa asase so no,
Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:
5 sɛ amumɔyɛfo ani gye bere tiaa bi mu, na wɔn a wonsuro nyame nso anigye nkyɛ.
att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?
6 Ɛwɔ mu sɛ nʼahohoahoa kodu ɔsoro, na ne ti kɔpem omununkum koraa a,
Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,
7 ɔbɛyera afebɔɔ te sɛ nʼankasa nʼagyanan; na wɔn a wohuu no no bebisa se, ‘Ɔwɔ he?’
Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: »Var är han?»
8 Otu kɔ te sɛ ɔdae, na wɔrenhu no bio, wɔn werɛ fi te sɛ anadwo mu anisoadehu.
Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.
9 Ani a ehuu no no renhu no bio; na ne sibea nso renhu no bio.
Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.
10 Ne mma bɛpata ahiafo; ɛsɛ sɛ nʼankasa de nʼahonya san ma.
Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.
11 Ne mmerantebere mu ahoɔden a ahyɛ ne nnompe ma no ne no bɛkɔ mfutuma mu.
Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.
12 “Ɛwɔ mu sɛ bɔne yɛ nʼanom dɛ na ɔde sie ne tɛkrɛma ase,
Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,
13 ɛwɔ mu sɛ ontumi nnyaa mu na ɔma ɛka ne dudom,
är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,
14 nanso, nʼaduan bɛyɛ nwen wɔ ne yafunu mu; ɛbɛyɛ ɔwɔ ano bɔre wɔ ne mu.
så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.
15 Ɔbɛfe ahonyade a ɔmenee no; Onyankopɔn bɛma ne yafunu apuw agu.
Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.
16 Ɔbɛfefe awɔ bɔre; Ɔnanka se bekum no.
Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.
17 Ɔrennya nsuwansuwa no nnom nsubɔnten a nufusu ne ɛwo sen wɔ mu no.
Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.
18 Ɔbɛdan nea ɔbrɛ nyae no aba a ɔrenni bi; ɔremfa nʼaguadi mu mfaso nnye nʼani.
Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.
19 Efisɛ ɔhyɛɛ ahiafo so ma wodii ohia buruburoo; ɔde ne nsa ato afi a ɛnyɛ ɔno na osii so.
Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.
20 “Ampa ara ɔrennya ahomegye mfi nea wapere anya no mu; ɔrentumi mfa nʼademude nnye ne ho nkwa.
Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.
21 Wafom nneɛma nyinaa awie; ne nkɔso nnu baabiara.
Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.
22 Nʼadedodow nyinaa mu no, ɔbɛkɔ ɔhaw mu; na amanehunu a emu yɛ den bɛto no.
Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.
23 Bere a nʼafuru ayɛ ma no, Onyankopɔn bɛtɔ nʼabufuw gya agu ne so na wabobɔ no basabasa.
Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.
24 Ɛwɔ mu sɛ oguan fi dade akode ano nanso bɛmma a ano yɛ kɔbere mfrafrae bɛwɔ no.
Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.
25 Ɔtwe bɛmma no fi nʼakyi, ano hyɛnhyɛn no fi ne brɛbo mu. Ehu bɛba ne so;
När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.
26 sum kabii retwɛn nʼademude. Ogya a ɛnnɛw mu bɛhyew no, na asɛe nea aka wɔ ne ntamadan mu.
Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.
27 Ɔsoro bɛda nʼafɔdi adi, na asase asɔre atia no.
Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.
28 Nsuyiri bɛtwe ne fi akɔ, saa ara na asuworo bɛyɛ Onyankopɔn abufuwhyew da no.
Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.
29 Eyi ne nkrabea a Onyankopɔn de ma amumɔyɛfo, agyapade a Onyankopɔn de ato hɔ ama wɔn ne no.”
Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.
