Hiob 15
1 Na Temanni Elifas buae se,
Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 “Enti onyansafo de nsɛm a aba biara nni mu beyi nʼano anaasɛ ɔde apuei mframa a emu yɛ hyew bɛhyɛ nʼafuru ma?
Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
3 Ɔde nsɛm huhuw begye akyinnye, aka nsɛm a mfaso biara nni so ana?
Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
4 Wototo onyamesuro ase mmom na wusiw Onyankopɔn som ho kwan.
Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
5 Wo bɔne kyerɛ wʼano nea ɔnka; na woafa anitew tɛkrɛma.
Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
6 Wʼankasa wʼano bu wo kumfɔ, ɛnyɛ me de; wʼankasa wʼano di adanse tia wo.
Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
7 “Wone onipa a wɔwoo wo dii kan ana? Wɔwoo wo ansa na wɔrewo nkoko ana?
Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
8 Wutie Onyankopɔn afotu ana? Wo nko ara na wunim nyansa ana?
Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
9 Dɛn na wunim a, yennim? Nhumu bɛn na wowɔ a yenni?
Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
10 Nea wafuw dwen ne akwakoraa wɔ yɛn afa wɔn a wɔanyinyin sen wʼagya mpo.
Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
11 Onyankopɔn awerɛkyekye ne nsɛm a wɔka no brɛoo kyerɛ wo no sua ma wo ana?
Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
12 Adɛn nti na wo koma atwe wo akɔ adɛn nti na wʼani asɔ gya,
Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
13 na woadan wʼabufuw agu Onyankopɔn so na woma saa nsɛm yi pue fi wʼano?
i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
14 “Ɔdesani ne hena a obetumi ayɛ pɛ, anaasɛ nea ɔbea awo no bɛn na obetumi ayɛ ɔtreneeni?
Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
15 Onyankopɔn nni ahotoso wɔ nʼakronkronfo mu ɔsorosoro mpo nyɛ kronkron wɔ nʼani so,
Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
16 na me ne onipa debɔneyɛfo ne omumɔyɛfo a ɔnom bɔne sɛ nsu.
huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
17 “Tie me, na mɛkyerɛ wo mu; ma menka nea mahu nkyerɛ wo,
Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
18 nea anyansafo apae mu aka, a wɔamfa biribiara a wonya fii wɔn agyanom hɔ no ansie
vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
19 (wɔn nko ara na wɔde asase no maa wɔn bere a ananafo biara nni wɔn mu):
ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
20 Omumɔyɛfo kɔ ahohia mu, ne nkwanna nyinaa, na basabasayɛni nso, ne mfe a wɔahyehyɛ ama no nyinaa.
Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
21 Nnyigyei a ɛyɛ hu hyɛ nʼasom ma; na sɛ ɛyɛ sɛ nneɛma rekɔ yiye ma no a, akorɔmfo tow hyɛ ne so.
Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
22 Ɔpa abaw sɛ obeguan afi sum mu; wɔabɔ no ato hɔ ama afoa.
Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
23 Okyinkyin hwehwɛ aduan; onim sɛ sum da no abɛn.
Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
24 Ɔhaw ne ahoyeraw yi no hu; ɛhyɛ ne so sɛ ɔhene a wasiesie ne ho ama ɔko,
Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
25 efisɛ ɔteɛteɛ ne nsa kyerɛ Onyankopɔn na ɔma ne ho so tia Otumfo,
Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
26 wɔde nkatabo a mu piw na ɛyɛ den kɔ ne so a, onsuro obiara.
han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
27 “Ɛwɔ mu sɛ srade ama nʼafono atotɔ na nʼasen mu nam abubu agu so de,
han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
28 nanso ɔbɛtena nkurow a agu so na watena afi a obi nte mu, afi a ɛrebubu mu.
han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
29 Ɔrenkɔ so nyɛ ɔdefo bio, na nʼahonya rennyina, na nʼagyapade so bɛtew na ayera wɔ asase so.
Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
30 Ɔrenguan sum no; ogyaframa bɛhyew ne mman, na Onyankopɔn anom ahomegu bɛsoa no akɔ.
Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
31 Ɛnsɛ sɛ ɔde ne ho to nneɛma huhuw so de daadaa ne ho, efisɛ ɔrennya hwee mfi mu.
I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
32 Ansa na ne da bedu no, wobetua no ka a bi nka, na ne mman renyɛ frɔmfrɔm.
I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
33 Ɔbɛyɛ sɛ bobedua a wɔaporow so aba a ennyin ɛ, te sɛ ngodua a ne nhwiren reporow gu fam.
Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
34 Na abɔnefo fekuw a wonnim Onyankopɔn no rensow aba, na ogya bɛhyew wɔn a wɔdɔ kɛtɛasehyɛ no ntamadan.
Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
35 Wonyinsɛn ɔhaw na wɔwo bɔne; wɔn awotwaa siesie nnaadaa.”
Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.
