Hiob 13

1 “Mʼani ahu eyinom nyinaa, mʼaso ate, na ate ase.

Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.

2 Nea wunim no, me nso minim; wonyɛ abomfiaa mma me.

Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.

3 Nanso mepɛ sɛ mekasa kyerɛ Otumfo no na mekyerɛkyerɛ mʼasɛm mu kyerɛ Onyankopɔn.

Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.

4 Mode atoro mmom na asra me ho; mo nyinaa moyɛ ayaresafo a munsi hwee!

Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.

5 Sɛ mobɛyɛ komm koraa a ɛno na ɛbɛyɛ nyansa ama mo!

Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.

6 Afei muntie mʼano asɛm; muntie mʼanoyi.

Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.

7 Mobɛka amumɔyɛsɛm ama Onyankopɔn ana? Mobɛka nnaadaasɛm ama no ana?

Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?

8 Mobɛkyea mo aso ama no? Mobɛka Onyankopɔn asɛm ama no ana?

Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?

9 Sɛ ɔhwehwɛ mo mu a, ebesi mo yiye ana? Mubetumi adaadaa no sɛnea modaadaa nnipa no ana?

Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?

10 Sɛ mokyeaa mo aso wɔ kokoa mu a, sɛnea ɛte biara, ɔbɛka mo anim

Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.

11 Nʼanuonyam mmɔ mo hu ana? Ne ho suro ntɔ mo so ana?

Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.

12 Mo kasatɔmmɛ yɛ mmɛbu a ɛte sɛ nsõ; mo anoyi yɛ dɔte twann anoyi.

Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.

13 “Monyɛ komm mma menkasa; na nea ɛbɛyɛ me biara mmra me so.

Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.

14 Adɛn nti na mede me ho to amane mu na mede me nkwa to me nsam?

Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.

15 Ɛwɔ mu sɛ okum me de, nanso ne so na mʼani bɛda; ampa ara medi mʼakwan ho adanse wɔ nʼanim.

Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.

16 Nokware, eyi na ɛbɛyɛ me nkwagye, efisɛ nea onsuro Onyankopɔn no rentumi nkɔ nʼanim!

Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.

17 Muntie me nsɛm yi yiye; monyɛ aso mma nea meka.

Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.

18 Afei a masiesie me nkurobɔ yi, minim sɛ medi bem.

Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.

19 Obi betumi abɔ me kwaadu ana? Sɛ ɛte saa de a, anka mɛyɛ komm na mawu.

Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.

20 “Onyankopɔn, yɛ saa nneɛma abien yi pɛ ma me, na afei meremfa me ho nhintaw wo:

Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:

21 Yi wo nsa fi me so kɔ akyirikyiri, na gyae wo ho hu a wode hunahuna me no.

din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.

22 Ɛno de, samena me na mɛba, anaa ma menkasa na bua me.

Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.

23 Mfomso ne bɔne dodow ahe na mayɛ? Kyerɛ me me mfomso ne me bɔne.

Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.

24 Adɛn nti na wode wʼanim asie me na wudwen sɛ meyɛ wo tamfo?

Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?

25 Wobɛyɛ ahaban a mframa rebɔ no ayayade ana? Wobɛtaa ntɛtɛ a awo ana?

Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?

26 Wokyerɛw sobo a ɛyɛ yaw tia me, na woka me mmabunmmere mu bɔne nyinaa gu me so.

Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;

27 Wode nkyehama gu mʼanan; wohwɛ mʼanammɔnkwan nyinaa so yiye na wode agyiraehyɛde ayeyɛ mʼanammɔn mu.

du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.

28 “Enti onipa nkwa sa te sɛ ade a aporɔw, te sɛ atade a nwewee adi.

Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!