2 Samuel 22
1 Bere a Awurade gyee Dawid fii nʼatamfo nyinaa ne Saulo nsam akyi no, ɔtoo saa dwom yi de yii Awurade ayɛ.
Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
2 Nsɛm a ɛwɔ dwom no mu ni: “Awurade yɛ me botan, mʼaban ne mʼagyenkwa;
Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
3 me Nyankopɔn yɛ me botan; ne mu na minya guankɔbea. Ɔyɛ me kyɛm, me nkwagye mu ahoɔden, mʼabandennen, mʼagyenkwa, nea ogye me fi basabasayɛ mu.
Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
4 “Misu frɛ Awurade; ɔno na ayeyi sɛ no, efisɛ ogye me fi mʼatamfo nsam.
HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
5 Owu asorɔkye twaa me ho hyiae; ɔsɛe yiri faa me so.
Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig. (Sheol h7585)
7 “Na mʼamanehunu mu no, misu frɛɛ Awurade. Yiw, mefrɛɛ me Nyankopɔn pɛɛ mmoa. Ɔtee me nne fii ne kronkronbea. Me sufrɛ duu nʼasom.
Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
8 Na asase wosowee na ehinhimii; ɔsoro fapem wosowee; wɔwosowee, nʼabufuw nti.
Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
9 Wusiw fii ne hwene mu; ogyaframa fii nʼanom; na nnyansramma dɛw fii mu.
Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
10 Ofii ɔsoro baa fam; na omununkum kabii duruu nʼanan ase.
Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
11 Ɔte kerubim so tui; gyaagyaa ne ho wɔ mframa ntaban so.
Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
12 Ɔde sum kataa ne ho hyiae, ɔde osu mununkum dii nʼanim kan.
Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
13 Hann kɛse hyerɛn wɔ nʼanim, na anyinam pa fii mu.
Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
14 Awurade bobɔɔ mu fi ɔsoro; Ɔsorosoroni no teɛɛ mu dennen.
HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
15 Ɔtow nʼagyan maa nʼatamfo hwetee; anyinam twa ma wɔyɛɛ basaa.
Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
16 Awurade kasae, na wiase nnyinaso no nyinaa daa hɔ. Wotumi huu ɛpo ase, na asase fapem ho daa hɔ.
Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
17 “Ofi ɔsoro baa fam besoo me mu; ɔtwee me fii asu a emu dɔ mu.
Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
18 Ogyee me fii mʼatamfo a wɔyɛ den nsam, atamfo a wokyi me na wɔn ho yɛ den pa ara sen me.
Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
19 Wɔbaa me so wɔ mʼamanehunu da, nanso Awurade pagyaw me.
De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
20 Ɔde me baa baabi a bammɔ wɔ; ogyee me, efisɛ nʼani kum me ho.
Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
21 “Awurade atua me papayɛ so ka; me bem a midi no, wahyɛ me anan mu.
HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
22 Efisɛ manantew Awurade akwan so; mentwee me ho mfii me Nyankopɔn ho nkɔyɛɛ bɔne.
Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
23 Ne mmara nyinaa gu mʼanim; mentwee me ho mfii ne nhyehyɛe ho.
nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
24 Me ho nni asɛm wɔ Onyankopɔn anim; matwe me ho afi bɔne ho.
Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
25 Awurade tuaa me papayɛ so ka, efisɛ minni fɔ wɔ nʼanim.
Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
26 “Woda wo ho adi sɛ ɔnokwafo kyerɛ wɔn a wodi nokware, wɔn a wodi mu nso wo kyerɛ wɔn sɛ wodi mu.
Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
27 Wuyi wo kronkronyɛ kyerɛ ɔkronkronni, nanso amumɔyɛfo de wukyi wɔn.
Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
28 Wugye ahobrɛasefo, nanso wʼani kɔ ahantanfo so sɛ wobɛbrɛ wɔn ase.
och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
29 Wo Awurade, woyɛ me kanea. Yiw, Awurade woma me sum dan hann.
Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
30 Wʼahoɔden mu, metumi aka asraafokuw agu; me Nyankopɔn nti, mitumi foro ɔfasu.
Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
31 “Onyankopɔn de, nʼakwan yɛ pɛ; Awurade bɔhyɛ nyinaa ba mu. Ɔyɛ nkatabo ma wɔn a wɔhwehwɛ bammɔ wɔ ne mu.
Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
32 Hena ne Onyankopɔn, gye sɛ Awurade? Hena ne ɔbotantim no, gye sɛ yɛn Nyankopɔn?
Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
33 Onyankopɔn ne mʼaban a ɛyɛ den; wagye me, na wama me kwan so ayɛ pɛ.
Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
34 Ɔma mʼanammɔn ho yɛ hare sɛ ɔforote de; Ɔma me gyina sorɔnsorɔmmea.
du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
35 Osiesie me ma ɔko; na me basa tumi kuntun kɔbere mfrafrae tadua.
du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
36 Woama me wo nkwagye kyɛm. Wo mmoa ama mayɛ ɔkɛse.
Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
37 Woabɔ kwan tɛtrɛɛ ama mʼanan sɛnea me nkotodwe rengurow.
du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
38 “Metaa mʼatamfo sɛee wɔn; mannyina kosii sɛ wodii nkogu.
Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
39 Meyam wɔn, mebɔɔ wɔn hwee fam, na wɔantumi ansɔre; wɔhwehwee ase wɔ mʼanan ase.
Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
40 Wohyɛɛ me ahoɔden maa ɔko; woaka mʼatamfo ahyɛ mʼanan ase.
Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
41 Womaa wɔdan wɔn ani guanee, na mesɛe wɔn a wɔtan me nyinaa.
Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
42 Wosu pɛɛ mmoa, nanso obiara ammegye wɔn. Wosu frɛɛ Awurade, nanso wannye wɔn so.
De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
43 Meyam wɔn ma wɔyɛɛ sɛ asase so mfutuma; mepraa wɔn guu suka mu sɛ wura.
Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
44 “Womaa me nkonimdi wɔ wɔn a wɔbɔ me kwaadu so. Woahwɛ sɛ mɛyɛ amanaman sodifo; na nnipa a minnim wɔn som me.
Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
45 Ananafo brɛ wɔn ho ase ma me; wɔte me nka pɛ ara a, wɔde wɔn ho ma me.
Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
46 Wɔn nyinaa bɔ huboa, na wɔde ahopopo fi wɔn nsraban mu ba.
Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
47 “Awurade te ase! Ayeyi nka me botan, ma wɔmma Onyankopɔn, me nkwagye botan so.
HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
48 Ɔno ne Onyankopɔn a ɔtɔ wɔn a wɔhaw me so were; ɔka amanaman no hyɛ mʼase
Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
49 na ogye me fi mʼatamfo nsam. Wode me si baabi a mʼatamfo nnu, wugye me fi atutuwpɛfo a wotia me nsam.
du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
50 Awurade eyi nti, mɛkamfo wo wɔ amanaman mu, Ao Awurade. Mɛto ayeyi dwom ama wo din.
Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
51 “Wode nkonimdi akɛse ama wo hene; woda ɔdɔ a ɛnsa da adi kyerɛ nea woasra no ngo, wode kyerɛ Dawid, ne nʼasefo afebɔɔ.”
Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
