Mezmurlar 73
1 Asaf'ın mezmuru Tanrı gerçekten İsrail'e, Yüreği temiz olanlara karşı iyidir.
En Psalm Assaphs. Visserliga hafver Israel Gud till tröst, der man rent hjerta hafver.
2 Ama benim ayaklarım neredeyse tökezlemiş, Adımlarım az kalsın kaymıştı.
Men jag hade sånär stapplat med mina fötter; mine steg hade fulltnär sluntit.
3 Çünkü kötülerin gönencini gördükçe, Küstahları kıskanıyordum.
Ty mig förtröt om de stortaliga, då jag såg, att dem ogudaktigom väl gick.
4 Onlar acı nedir bilmezler, Bedenleri sağlıklı ve semizdir.
Ty de äro i ingen dödsfara, utan stå faste såsom ett palats.
5 Başkalarının derdini bilmez, Onlar gibi çile çekmezler.
De äro icke i olycko, såsom andra menniskor, och varda icke, såsom andra menniskor, plågade.
6 Bu yüzden gurur onların gerdanlığı, Zorbalık onları örten bir giysi gibidir.
Derföre måste deras stolthet vara en kostelig ting, och deras öfvervåld måste heta allt väl gjordt.
7 Şişmanlıktan gözleri dışarı fırlar, İçleri kötülük kazanı gibi kaynar.
De svälla i ansigtet som en fet buk; de göra hvad dem lyster.
8 İnsanlarla eğlenir, kötü niyetle konuşur, Tepeden bakar, baskıyla tehdit ederler.
De förakta all ting, och tala illa derom; och tala och lasta högmodeliga.
9 Göklere karşı ağızlarını açarlar, Boş sözleri yeryüzünü dolaşır.
Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jordene.
10 Bu yüzden halk onlardan yana döner, Sözlerini ağzı açık dinler.
Derföre faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest;
11 Derler ki, “Tanrı nasıl bilir? Bilgisi var mı Yüceler Yücesi'nin?”
Och säga: Hvad skulle Gud fråga efter dem? Hvad skulle den Högste sköta om dem?
12 İşte böyledir kötüler, Hep tasasız, sürekli varlıklarını artırırlar.
Si, det äro de ogudaktige, de äro lyckosamme i verldene, och varda rike.
13 Anlaşılan boş yere yüreğimi temiz tutmuşum, Ellerimi yıkamışım suçsuzum diye.
Skall det då fåfängt vara, att mitt hjerta ostraffeliga lefver, och jag mina händer i oskyldighet tvår;
14 Gün boyu içim içimi yiyor, Her sabah azap çekiyorum.
Och varder plågad dagliga, och min näpst är hvar morgon för handene?
15 “Ben de onlar gibi konuşayım” deseydim, Senin çocuklarına ihanet etmiş olurdum.
Jag hade fulltnär så sagt som de; men si, dermed hade jag fördömt all din barn, som någon tid varit hafva.
16 Bunu anlamak için düşündüğümde, Zor geldi bana,
Jag tänkte till att jag det begripa måtte; men det var mig för svårt;
17 Tanrı'nın Tapınağı'na girene dek; O zaman anladım sonlarının ne olacağını.
Tilldess jag gick in uti Guds helgedom, och märkte uppå deras ända.
18 Gerçekten onları kaygan yere koyuyor, Yıkıma sürüklüyorsun.
Men du satte dem på det hala, och förstörte dem i grund.
19 Nasıl da bir anda yok oluyor, Siliniveriyorlar dehşet içinde!
Huru snart varda de till intet! De förgås, och få en ända med förskräckelse.
20 Uyanan birisi için rüya nasılsa, Sen de uyanınca, ya Rab, Hor göreceksin onların görüntüsünü.
Såsom en dröm, när en uppvaknar; så gör du, Herre, deras beläte i stadenom försmädt.
21 Kalbim kırıldığında, İçim acı dolduğunda,
Men det gör mig ondt i hjertat, och stinger mig i mina njurar;
22 Akılsız ve bilgisizdim, Karşında bir hayvan gibi.
Att jag måste vara en dåre, och intet veta; och måste vara som ett vilddjur för dig.
23 Yine de sürekli seninleyim, Sağ elimden tutarsın beni.
Likväl blifver jag städse vid dig; ty du håller mig vid mina högra hand.
24 Öğütlerinle yol gösterir, Beni sonunda yüceliğe eriştirirsin.
Du leder mig efter ditt råd, och upptager mig på ändalyktone med äro.
25 Senden başka kimim var göklerde? İstemem senden başkasını yeryüzünde.
När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel och jord intet.
26 Bedenim ve yüreğim tükenebilir, Ama Tanrı yüreğimde güç, Bana düşen paydır sonsuza dek.
Om mig än kropp och själ försmäktade, så äst du dock, Gud, alltid mins hjertas tröst, och min del.
27 Kuşkusuz yok olacak senden uzak duranlar, Ortadan kaldıracaksın sana vefasızlık edenleri.
Ty si, de som ifrå dig vika, de skola förgås. Du förgör alla dem som emot dig hor bedrifva.
28 Ama benim için en iyisi Tanrı'ya yakın olmaktır; Bütün işlerini duyurayım diye Sığınak yaptım Egemen RAB'bi kendime.
Men det är min glädje, att jag håller mig intill Gud, och sätter mitt hopp till Herran, Herran, att jag må förkunna, huru du det gör.
