Mezmurlar 69
1 Müzik şefi için - “Zambaklar” makamında - Davut'un mezmuru Kurtar beni, ey Tanrı, Sular boyuma ulaştı.
En Psalm Davids, om roserna, till att föresjunga. Gud, hjelp mig, ty vatten går allt intill mina själ.
2 Dipsiz batağa gömülüyorum, Basacak yer yok. Derin sulara battım, Sellere kapıldım.
Jag sjunker ned i djup dy, der ingen botten uti är; jag är kommen i djup vatten, och floden vill fördränka mig.
3 Tükendim feryat etmekten, Boğazım kurudu; Gözlerimin feri sönüyor Tanrım'ı beklemekten.
Jag hafver ropat mig tröttan, min hals är hes, synen förgås mig; att jag så länge måste bida efter min Gud.
4 Yok yere benden nefret edenler Saçlarımdan daha çok. Kalabalıktır canıma kasteden haksız düşmanlarım. Çalmadığım malı nasıl geri verebilirim?
De som mig utan skuld hata, äro flere än jag håren på hufvudet hafver; de som mig med oskäl förfölja och förderfva, äro mägtige; jag måste betala det jag intet röfvat hade.
5 Akılsızlığımı biliyorsun, ey Tanrı, Suçlarım senden gizli değil.
Gud, du vetst min galenskap, och mina skulder äro dig intet förskylda.
6 Ya Rab, Her Şeye Egemen RAB, Utanmasın sana umut bağlayanlar benim yüzümden! Ey İsrail'in Tanrısı, Benim yüzümden sana yönelenler rezil olmasın!
Låt dem icke på mig till skam komma, som dig förbida, Herre, Herre Zebaoth; låt dem icke till blygd komma, som dig söka, Israels Gud.
7 Senin uğruna hakarete katlandım, Utanç kapladı yüzümü.
Ty för dina skuld lider jag försmädelse; mitt ansigte är fullt med blygd.
8 Kardeşlerime yabancı, Annemin öz oğullarına uzak kaldım.
Jag är minom brödrom främmande vorden, och okänd mins moders barnom.
9 Çünkü evin için gösterdiğim gayret beni yiyip bitirdi, Sana edilen hakaretlere ben uğradım.
Ty dins hus nitälskan uppfräter mig, och deras försmädelser, som dig häda, falla uppå mig.
10 Oruç tutup ağlayınca, Yine hakarete uğradım.
Och jag gret, och fastade bitterliga; och man begabbade mig dertill.
11 Çula büründüğüm zaman Alay konusu oldum.
Jag drog en säck uppå; men de gjorde der lek af.
12 Kent kapısında oturanlar beni çekiştiriyor, Sarhoşların türküsü oldum.
De som i porten sitta, tassla om mig, och i dryckenskap qväder man om mig.
13 Ama benim duam sanadır, ya RAB. Ey Tanrı, sevginin bolluğuyla, Güvenilir kurtarışınla uygun gördüğünde Yanıtla beni.
Men jag beder, Herre, till dig, i behagelig tid; Gud, efter dina stora godhet, hör mig med dine trofasta hjelp.
14 Beni çamurdan kurtar, İzin verme batmama; Benden nefret edenlerden, Derin sulardan kurtulayım.
Upptag mig utu träcken, att jag icke nedersjunker; att jag må frälst varda ifrå mina hatare, och utu de djupa vatten;
15 Seller beni sürüklemesin, Engin beni yutmasın, Ölüm çukuru ağzını üstüme kapamasın.
Att vattufloden icke fördränker mig, och djupet icke uppsluker mig, och gapet på gropene icke igentäppes öfver mig.
16 Yanıt ver bana, ya RAB, Çünkü sevgin iyidir. Yüzünü çevir bana büyük merhametinle!
Hör mig, Herre, ty din godhet är tröstelig. Vänd dig till mig efter dina stora barmhertighet;
17 Kulundan yüzünü gizleme, Çünkü sıkıntıdayım, hemen yanıtla beni!
Och bortgöm icke ditt ansigte för dinom tjenare; ty mig är ångest. Hör mig snarliga.
18 Yaklaş bana, kurtar canımı, Al başımdan düşmanlarımı.
Nalka dig till mina själ, och förlossa henne; förlossa mig för mina fiendars skull.
19 Bana nasıl hakaret edildiğini, Utandığımı, rezil olduğumu biliyorsun; Düşmanlarımın hepsi senin önünde.
Du vetst min försmädelse, skam och blygd; alle mine fiender äro för dig.
20 Hakaret kalbimi kırdı, dertliyim, Acılarımı paylaşacak birini bekledim, çıkmadı, Avutacak birini aradım, bulamadım.
Försmädelse bråkar mig hjertat sönder, och kränker mig; jag vänter, att någor ville varkunna sig, men der är ingen; och efter hugsvalare, men jag finner ingen.
21 Yiyeceğime zehir kattılar, Sirke içirdiler susadığımda.
Och de gåfvo mig galla äta, och ättiko dricka uti minom stora törst.
22 Önlerindeki sofra tuzak olsun onlara, Yandaşları için kapan olsun!
Deras bord varde för dem en snara, till vedergällning, och till ena fällo.
23 Gözleri kararsın, göremesinler! Bellerini hep bükük tut!
Deras ögon varde mörk, så att de intet se; och deras länder låt städse ostadiga vara.
24 Gazabını yağdır üzerlerine, Öfkenin ateşi yapışsın yakalarına!
Utgjut dina ogunst uppå dem, och din grymma vrede gripe dem.
25 Issız kalsın konakları, Çadırlarında oturan olmasın!
Deras boning varde öde, och ingen vare som uti deras hyddom bor.
26 Çünkü senin vurduğun insanlara zulmediyor, Yaraladığın insanların acısını konuşuyorlar.
Ty de förfölja den du slagit hafver, och berömma att du slår dina illa.
27 Ceza yağdır başlarına, Senin tarafından aklanmasınlar!
Låt dem falla uti den ena synden efter den andra, att de icke komma till dina rättfärdighet.
28 Yaşam kitabından silinsin adları, Doğrularla yan yana yazılmasınlar!
Utskrapa dem utu de lefvandes bok; att de med de rättfärdiga icke uppskrefne varda.
29 Bense ezilmiş ve kederliyim, Senin kurtarışın, ey Tanrı, bana bir kale olsun!
Men jag är elände, och hafver ondt; Gud, din hjelp beskydde mig.
30 Tanrı'nın adını ezgilerle öveceğim, Şükranlarımla O'nu yücelteceğim.
Jag vill lofva Guds Namn med en viso, och vill högeliga ära honom med tacksägelse.
31 RAB'bi bir öküzden, Boynuzlu, tırnaklı bir boğadan Daha çok hoşnut eder bu.
Det skall bättre täckas Herranom, än en stut, den horn och klöfvar hafver.
32 Mazlumlar bunu görünce sevinsin, Ey Tanrı'ya yönelen sizler, yüreğiniz canlansın.
De elände se det, och glädja sig; och de som Gud söka, dem skall hjertat lefva.
33 Çünkü RAB yoksulları işitir, Kendi tutsak halkını hor görmez.
Ty Herren hörer de fattiga, och föraktar icke sina fångna.
34 O'na övgüler sunun, ey yer, gök, Denizler ve onlardaki bütün canlılar!
Honom lofve himmelen, jorden och hafvet, och allt det deruti röres.
35 Çünkü Tanrı Siyon'u kurtaracak, Yahuda kentlerini onaracak; Halk oraya yerleşip sahibi olacak.
Ty Gud skall hjelpa Zion, och bygga Juda städer; att man der bo skall, och besitta dem.
36 Kullarının çocukları orayı miras alacak, O'nun adını sevenler orada oturacak.
Och hans tjenares säd skall ärfva dem; och de som hans Namn älska, skola blifva derinne.
