Mezmurlar 56

1 Müzik şefi için “Uzak Yabanıl Fıstık Ağaçlarındaki Güvercin” makamında Davut'un Miktamı - Gat Kenti'nde Filistliler kendisini yakaladığı zaman Acı bana, ey Tanrı, Çünkü ayak altında çiğniyor insanlar beni, Gün boyu saldırıp eziyorlar.

För sångmästaren, efter "Den stumma duvan i fjärran"; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat. Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.

2 Düşmanlarım ayak altında çiğniyor beni her gün, Küstahça saldırıyor çoğu.

Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.

3 Sana güvenirim korktuğum zaman.

Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.

4 Tanrı'ya, sözünü övdüğüm Tanrı'ya Güvenirim ben, korkmam. İnsan bana ne yapabilir?

Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?

5 Gün boyu sözlerimi çarpıtıyorlar, Hakkımda hep kötülük tasarlıyorlar.

Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.

6 Fesatlık için uğraşıyor, pusuya yatıyor, Adımlarımı gözlüyor, canımı almak istiyorlar.

De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.

7 Kötülüklerinin cezasından kurtulacaklar mı? Ey Tanrı, halkları öfkeyle yere çal!

Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.

8 Çektiğim acıları kaydettin, Gözyaşlarımı tulumunda biriktirdin! Bunlar defterinde yazılı değil mi?

Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.

9 Seslendiğim zaman, Düşmanlarım geri çekilecek. Biliyorum, Tanrı benden yana.

Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.

10 Sözünü övdüğüm Tanrı'ya, Sözünü övdüğüm RAB'be,

Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.

11 Tanrı'ya güvenirim ben, korkmam; İnsan bana ne yapabilir?

På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?

12 Ey Tanrı, sana adaklar adamıştım, Şükran kurbanları sunmalıyım şimdi.

Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer.

13 Çünkü canımı ölümden kurtardın, Ayaklarımı tökezlemekten korudun; İşte yaşam ışığında, Tanrı huzurunda yürüyorum.

Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.