Mezmurlar 38
1 Anma sunusu için Davut'un mezmuru Ya RAB, öfkelenip azarlama beni, Gazapla yola getirme!
En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.
2 Okların içime saplandı, Elin üzerime indi.
Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.
3 Öfken yüzünden sağlığım bozuldu, Günahım yüzünden rahatım kaçtı.
Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.
4 Çünkü suçlarım başımdan aştı, Taşınmaz bir yük gibi sırtımda ağırlaştı.
Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.
5 Akılsızlığım yüzünden Yaralarım iğrenç, irinli.
Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.
6 Eğildim, iki büklüm oldum, Gün boyu yaslı dolaşıyorum.
Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.
7 Çünkü belim ateş içinde, Sağlığım bozuk.
Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.
8 Tükendim, ezildim alabildiğine, İnliyorum yüreğimin acısından.
Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.
9 Ya Rab, bütün özlemlerimi bilirsin, İniltilerim senden gizli değil.
Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.
10 Yüreğim çarpıyor, gücüm tükeniyor, Gözlerimin feri bile söndü.
Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.
11 Eşim dostum kaçar oldu derdimden, Yakınlarım uzak duruyor benden.
Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.
12 Canıma susayanlar bana tuzak kuruyor, Zararımı isteyenler kuyumu kazıyor, Gün boyu hileler düşünüyorlar.
Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.
13 Ama ben bir sağır gibi duymuyorum, Bir dilsiz gibi ağzımı açmıyorum;
Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;
14 Duymaz, Ağzında yanıt bulunmaz bir adama döndüm.
Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.
15 Umudum sende, ya RAB, Sen yanıtlayacaksın, ya Rab, Tanrım benim!
Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.
16 Çünkü dua ediyorum: “Halime sevinmesinler, Ayağım kayınca böbürlenmesinler!”
Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.
17 Düşmek üzereyim, Acım hep içimde.
Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.
18 Suçumu itiraf ediyorum, Günahım yüzünden kaygılanıyorum.
Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.
19 Ama düşmanlarım güçlü ve dinç, Yok yere benden nefret edenler çok.
Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.
20 İyiliğe karşı kötülük yapanlar bana karşı çıkar, İyiliğin peşinde olduğum için.
Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.
21 Beni terk etme, ya RAB! Ey Tanrım, benden uzak durma!
Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig.
22 Yardımıma koş, Ya Rab, kurtuluşum benim!
Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.
