< Mezmurlar 16 >
1 Davut'un Miktamı Koru beni, ey Tanrı, Çünkü sana sığınıyorum.
Ett gyldene klenodium Davids. Bevara mig, Gud; förty jag tröstar uppå dig.
2 RAB'be dedim ki, “Efendim sensin. Senden öte mutluluk yok benim için.”
Jag hafver sagt till Herran: Du äst ju Herren; jag måste för dina skull lida.
3 Ülkedeki kutsallara gelince, Soyludur onlar, biricik zevkim onlardır.
För de heliga, som på jordene äro, och för de härliga, till dem hafver jag allt mitt behag.
4 Başka ilahların ardınca koşanların derdi artacak. Onların kan sunularını dökmeyeceğim, Adlarını ağzıma almayacağım.
Men de som efter en annan löpa, skola stor bedröfvelse hafva; jag vill icke offra deras drickoffer med blod, eller föra deras namn i minom mun.
5 Benim payıma, Benim kâseme düşen sensin, ya RAB; Yaşamım senin ellerinde.
Men Herren är mitt gods och min del; du uppehåller min arfvedel.
6 Payıma ne güzel yerler düştü, Ne harika bir mirasım var!
Lotten är mig fallen i det lustiga; mig är en skön arfvedel tillfallen.
7 Övgüler sunarım bana öğüt veren RAB'be, Geceleri bile vicdanım uyarır beni.
Jag lofvar Herran, den mig råd gifvit hafver; tukta mig också mine njurar om nattena.
8 Gözümü RAB'den ayırmam, Sağımda durduğu için sarsılmam.
Jag hafver Herran för ögon alltid: ty han är mig på högra handene; derföre skall jag väl blifva vid mig.
9 Bu nedenle içim sevinç dolu, yüreğim coşuyor, Bedenim güven içinde.
Derföre gläder sig mitt hjerta, och min ära är glad, och mitt kött skall säkert ligga.
10 Çünkü sen beni ölüler diyarına terk etmezsin, Sadık kulunun çürümesine izin vermezsin. (Sheol )
Ty du skall icke låta mina själ uti helvete; och icke tillstädja, att din Helige ser förgängelse. (Sheol )
11 Yaşam yolunu bana bildirirsin. Bol sevinç vardır senin huzurunda, Sağ elinden mutluluk eksilmez.
Du kungör mig vägen till lifvet; för dig är glädje tillfyllest, och lustigt väsende på dine högra hand evinnerliga.