< Mezmurlar 147 >
1 RAB'be övgüler sunun! Ne güzel, ne hoş Tanrımız'ı ilahilerle övmek! O'na övgü yaraşır.
Lofver Herran; ty att lofva vår Gud är en kostelig ting; det lofvet är ljufligit och dägeligit.
2 RAB yeniden kuruyor Yeruşalim'i, Bir araya topluyor İsrail'in sürgünlerini.
Herren bygger Jerusalem, och sammanhemtar de fördrefna i Israel.
3 O kırık kalplileri iyileştirir, Yaralarını sarar.
Han helar dem som ett förkrossadt hjerta hafva, och förbinder deras sveda.
4 Yıldızların sayısını belirler, Her birini adıyla çağırır.
Han räknar stjernorna, och nämner dem alla vid namn.
5 Rabbimiz büyük ve çok güçlüdür, Sınırsızdır anlayışı.
Vår Herre är stor, och stor är hans magt; och det är obegripeligit, huru han regerar.
6 RAB mazlumlara yardım eder, Kötüleri yere çalar.
Herren upprättar de elända, och slår de ogudaktiga till jordena.
7 RAB'be şükran ezgileri okuyun, Tanrımız'ı lirle, ilahilerle övün.
Sjunger till skiftes Herranom med tacksägelse, och lofver vår Gud med harpo;
8 O'dur gökleri bulutlarla kaplayan, Yeryüzüne yağmur sağlayan, Dağlarda ot bitiren.
Den himmelen med skyar betäcker, och gifver regn på jordena; den gräs på bergen växa låter;
9 O yiyecek sağlar hayvanlara, Bağrışan kuzgun yavrularına.
Den boskapenom sitt foder gifver; dem unga korpomen, som ropa till honom.
10 Ne atın gücünden zevk alır, Ne de insanın yiğitliğinden hoşlanır.
Han hafver inga lust till hästars starkhet; icke heller behag till någors mans ben.
11 RAB kendisinden korkanlardan, Sevgisine umut bağlayanlardan hoşlanır.
Herren hafver behag till dem som frukta honom; dem som uppå hans godhet hoppas.
12 RAB'bi yücelt, ey Yeruşalim! Tanrın'a övgüler sun, ey Siyon!
Prisa, Jerusalem, Herran; lofva, Zion, din Gud.
13 Çünkü senin kapılarının kol demirlerine güç katar, İçindeki halkı kutsar.
Ty han gör bommarna fasta för dina portar, och välsignar din barn i dig.
14 Sınırlarını esenlik içinde tutar, Seni en iyi buğdayla doyurur.
Han skaffar dinom gränsom frid, och mättar dig med bästa hvete.
15 Yeryüzüne buyruğunu gönderir, Sözü çarçabuk yayılır.
Han sänder sitt tal uppå jordena; hans ord löper snarliga.
16 Yapağı gibi kar yağdırır, Kırağıyı kül gibi saçar.
Han gifver snö såsom ull; han strör rimfrost såsom asko.
17 Aşağıya iri iri dolu savurur, Kim dayanabilir soğuğuna?
Han kastar sitt hagel såsom betar. Ho kan blifva för hans frost?
18 Buyruk verir, eritir buzları, Rüzgarını estirir, sular akmaya başlar.
Han säger, så försmälter det; han låter sitt väder blåsa, så töar det upp.
19 Sözünü Yakup soyuna, Kurallarını, ilkelerini İsrail'e bildirir.
Han kungör Jacob sitt ord, Israel sina seder och rätter.
20 Başka hiçbir ulus için yapmadı bunu, Onlar O'nun ilkelerini bilmezler. RAB'be övgüler sunun!
Så gör han ingom Hedningom; ej heller låter dem veta sina rätter. Halleluja.