Mezmurlar 141

1 Davut'un mezmuru Seni çağırıyorum, ya RAB, yardımıma koş! Sana yakarınca sesime kulak ver!

En Psalm Davids. Herre, jag ropar till dig, skynda dig till mig. Förnim mina röst, när jag åkallar dig.

2 Duam önünde yükselen buhur gibi, El açışım akşam sunusu gibi kabul görsün!

Min bön gälle inför dig såsom ett rökoffer; mina händers upphäfvande, såsom ett aftonoffer.

3 Ya RAB, ağzıma bekçi koy, Dudaklarımın kapısını koru!

Herre, bevara min mun, och bevara mina läppar.

4 Yüreğim kötülüğe eğilim göstermesin, Suç işleyenlerin fesadına bulaşmayayım; Onların nefis yemeklerini tatmayayım.

Böj icke mitt hjerta till något det ondt är, till att föra ett ogudaktigt väsende med de ogerningsmän; att jag icke äter af det som dem lyster.

5 Doğru insan bana vursa, iyilik sayılır, Azarlasa, başa sürülen yağ gibidir, Başım reddetmez onu. Çünkü duam hep kötülere karşıdır.

Den rättfärdige slå mig vänliga, och straffe mig. Det skall göra mig så godt, som balsam på mitt hufvud; ty jag beder städse, att de icke skola göra mig skada.

6 Önderleri kayalardan aşağı atılınca, Dinleyecekler tatlı sözlerimi.

Deras lärare störte öfver en sten; så skall man då sedan höra mina läro, att hon lustig är.

7 Sabanla sürülüp yarılmış toprak gibi, Saçılmış kemiklerimiz ölüler diyarının ağzına. (Sheol h7585)

Vår ben äro förströdd allt intill helvetet, såsom då en upprifver och uppkastar jordena. (Sheol h7585)

8 Ancak gözlerim sende, ey Egemen RAB, Sana sığınıyorum, beni savunmasız bırakma!

Ty uppå dig, Herre, Herre, se min ögon. Jag tröster uppå dig; bortkasta icke mina själ.

9 Koru beni kurdukları tuzaktan, Suç işleyenlerin kapanlarından.

Bevara mig för den snaro, som de mig satt hafva, och för de ogerningsmäns gildre.

10 Ben güvenlik içinde geçip giderken, Kendi ağlarına düşsün kötüler.

De ogudaktige falle med hvarannan uti sina egna nät; men jag gånge alltid framom.