Mezmurlar 122

1 Davut'un hac ilahisi Bana: “RAB'bin evine gidelim” dendikçe Sevinirim.

En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: "Vi skola gå till HERRENS hus."

2 Ayaklarımız senin kapılarında, Ey Yeruşalim!

Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

3 Bitişik nizamda kurulmuş bir kenttir Yeruşalim!

Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

4 Oymaklar çıkar oraya, RAB'bin oymakları, İsrail'e verilen öğüt uyarınca, RAB'bin adına şükretmek için.

dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

5 Çünkü orada yargı tahtları, Davut soyunun tahtları kurulmuştur.

Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

6 Esenlik dileyin Yeruşalim'e: “Huzur bulsun seni sevenler!

Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

7 Surlarına esenlik, Saraylarına huzur egemen olsun!”

Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

8 Kardeşlerim, dostlarım için, “Esenlik olsun sana!” derim.

För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

9 Tanrımız RAB'bin evi için İyilik dilerim sana.

För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.