Mezmurlar 109
1 Müzik şefi için - Davut'un mezmuru Ey övgüler sunduğum Tanrı, Sessiz kalma!
För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.
2 Çünkü kötüler, yalancılar Bana karşı ağzını açtı, Karalıyorlar beni.
Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.
3 Nefret dolu sözlerle beni kuşatıp Yok yere bana savaş açtılar.
Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.
4 Sevgime karşılık bana düşman oldular, Bense dua etmekteyim.
Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.
5 İyiliğime kötülük, Sevgime nefretle karşılık verdiler.
De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.
6 Kötü bir adam koy düşmanın başına, Sağında onu suçlayan biri dursun!
Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.
7 Yargılanınca suçlu çıksın, Duası bile günah sayılsın!
När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.
8 Ömrü kısa olsun, Görevini bir başkası üstlensin!
Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.
9 Çocukları öksüz, Karısı dul kalsın!
Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.
10 Çocukları avare gezip dilensin, Yıkık evlerinden uzakta yiyecek arasın!
Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
11 Bütün malları tefecinin ağına düşsün, Emeğini yabancılar yağmalasın!
Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.
12 Kimse ona sevgi göstermesin, Öksüzlerine acıyan olmasın!
Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.
13 Soyu kurusun, Bir kuşak sonra adı silinsin!
Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.
14 Atalarının suçları RAB'bin önünde anılsın, Annesinin günahı silinmesin!
Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.
15 Günahları hep RAB'bin önünde dursun, RAB anılarını yok etsin yeryüzünden!
Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.
16 Çünkü düşmanım sevgi göstermeyi düşünmedi, Ölesiye baskı yaptı mazluma, yoksula, Yüreği kırık insana.
Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.
17 Sevdiği lanet başına gelsin! Madem kutsamaktan hoşlanmıyor, Uzak olsun ondan kutsamak!
Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
18 Laneti bir giysi gibi giydi, Su gibi içine, yağ gibi kemiklerine işlesin lanet!
Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.
19 Bir giysi gibi onu örtünsün, Bir kuşak gibi hep onu sarsın!
Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
20 Düşmanlarıma, beni kötüleyenlere, RAB böyle karşılık versin!
Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
21 Ama sen, ey Egemen RAB, Adın uğruna bana ilgi göster; Kurtar beni, iyiliğin, sevgin uğruna!
Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
22 Çünkü düşkün ve yoksulum, Yüreğim yaralı içimde.
Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
23 Batan güneş gibi geçip gidiyorum, Çekirge gibi silkilip atılıyorum.
Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
24 Dizlerim titriyor oruç tutmaktan; Bir deri bir kemiğe döndüm.
Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
25 Düşmanlarıma yüzkarası oldum; Beni görünce kafalarını sallıyorlar!
Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
26 Yardım et bana, ya RAB Tanrım; Kurtar beni sevgin uğruna!
Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
27 Bilsinler bu işte senin elin olduğunu, Bunu senin yaptığını, ya RAB!
och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
28 Varsın lanet etsin onlar, sen kutsa beni, Bana saldıranlar utanacak, Ben kulunsa sevineceğim.
Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.
29 Rezilliğe bürünsün beni suçlayanlar, Kaftan giyer gibi utançlarıyla örtünsünler!
Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
30 RAB'be çok şükredeceğim, Kalabalığın arasında O'na övgüler dizeceğim;
Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.
31 Çünkü O yoksulun sağında durur, Onu yargılayanlardan kurtarmak için.
Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.
